varning för långt klago-inlägg
Jag är bara så jävla avtrubbad. Jag har ett slutprov i matte b imorgon på fyra härliga timmar, och jag har inte pluggat ett piss till det. Det värsta är att jag inte tänker göra det heller. Jag orkar bara inte. Jag orkar inte känna att det verkligen inte ger någonting. Det jag inte kan kan jag inte och kommer inte lära mig det heller. Lärare och andra livsnjutar-fascister kommer säga något i stil med att "allt går om man vill" men FUCK YOU!! Det går inte alls. Alla kan inte. Och att säga att det visst går om man "bara vill" blir bara deprimerande då man inser att inte alls kan det. Jag får väl bara G i matte b. Jag kanske bara blir någon medioker svensson-människa som jobbar som sjuksköterska med halvkass lön. Har jag tur kan jag i alla fall ha råd med ett kraftigt rep så att jag kan hänga mig.
ÅH, varför lever vi inte i en korrupt diktatur där man kan köpa sig utbildningar? Mer svågerpolitik till Sverige, tack!
Det är bara så frustrerande. Jag vet att jag kan rätt så mycket. Jag kan mycket mer än väldigt många jag känner (och inte känner). Men kunskap är inte värt ett skit nowadays sålänge de inte syns i form av några bokstäver på ett papper. Och kunskap. KUNSKAP. Kunskap är så jävla mycket mer än kvadreringsregler, världskrig och dativobjekt. Kunskap är erfarenhet. Det är personlighet. Det är sociala förmågor. Kunskap är inte att kunna saker, kunskap är att klara sig utan dem.
Därför blir jag så glad av lärare som världens bästa Fredrik (som btw blir kickad, stupid las!!) som ser bortom prov och de pressade minuterna som vi ska bli dömda för. Jag kommer att få mvg i både historia och samhällskunskap (YES!) trots att jag i samhäll bara fått mvg på ett (två?) av tre (fyra?) prov. Det betyder inte att jag inte kan det bättre än många andra (eller jo, ibland. jag förstår fortfarande ingenting av samhällsekonomi, men okej..), men det är egentligen rätt diffust att döma en elevs förmågor efter endast prov. Skolan borde ha muntliga debatter om i princip allting man gör. Prov, visst. Men även muntligt. För att plugga till prov kan alla göra. Att plugga in ett årtal eller namn, skriva det på ett papper och glömma bort det en vecka senare, det är inte svårt. Att sätta in information i olika sammanhang, att se på dem ur ett eget perspektiv och bilda sig egna åsikter kring det, det är att ha kunskap om det.
Det är visserligen svårt att göra inom matematik... och det är nog därför jag är körd. Jag har bara svårt att se hur matte kan spela så stor roll i ens framtida liv. I MITT framtida liv. Framför allt med den välutvecklade tekniken vi har. Nej. Dagens skolsystem suger och jag är glad att jag kommer att ha ett års paus från matte från och med i morgon. Fuck you.
soon I'll be a part of it
Den 19 juni åker jag till London och Brighton för er som inte kopplar. Det var tre år sedan jag var där sist och jag håller på att dö ihjäl av saknad och abstinens. Men snart så kommer mina behov att stillas... åhja. Måste öva på min brittiska tills dess...
LÄRKAMAKT!!!!
Jag är så glad att jag går på en skola med så GRYMMA idrottspersonligheter. Att jag går på en skola med GRYMMA dansare. En skola med GRYMMA musiker. Och alla andra GRYMMA personligheter.
De Geer, kära vänner, är vinnare. Cheerleadingen - check (och den var f.ö ren utklassning, FYFAN vad grymma våra dansare var!) dodgeball - check. Jag är helstum efter allt skrik och halvdöv efter att ha stått brevid flera mastodont-trummor (musikesteter<3), men det är det värt! Alla i hela Stadium Arena were dancing after OUR beat. De där trummorna gick non-stop från klockan 9 till klockan 2. Vi hördes mest, vi syntes mest. Och vi vann.
Men viktigast av allt är kanske att Eber...kom sist! På ett sådant patetiskt loser-sätt. "Ska ni gå nu, Eber?" De får faktiskt skylla sig själva. Alla hatar Eber, och det finns anledningar till det. Jag har egentligen inget emot Haga eller Kungsgård (värdiga motståndare, schyst spel, bra förlorare!), men alla har något emot Eber.
Idag skrattar jag "ebermakten" i ansiktet. Idag har det blivit skrivet i sten vilken skola i Norrköping som verkligen är bäst på alla plan. Och det kan egentligen bara beskrivas med ett ord - LÄRKAMAKT!!!!!!!!!
overly excited
Anyway. Självbevarelsebedrift var det. Om De Geer vinner imorgon blir jag överlycklig. Om de inte gör det kommer jag nog skratta vinnarna i ansiktet för att de är så jävla... b. Om Eber vinner gör det egentligen ingenting. Alla som inte är förgiftade av den unkna stanken av billig parfym som sitter i väggarna på den skolan VET att eber bara är sönderplattat hår och fula mobilbilder i spegeln. Visst kan de få vinna, det betyder ingenting för oss vettiga människor som valt en annan skola.
What's being said at Gymnasieslaget stays at Gymnasieslaget. Jag skall slåss för min skola imorgon. Älskade Lärka!
idag får jag göra sånt här
Pick Your Artist:
Bruce Springsteen
Are You Male or Female?
Nothing Man
Describe Yourself:
I'm a rocker
How Do You Feel?
Dead man walking
Describe Where You Currently Live:
Tenth avenue freeze-out
If You Could Go Anywhere, Where Would You Go?
Thunder Road
Your Favourite Form Of Transportation:
Pink cadillac
Your Best Friend:
Mary Lou
Your Favourite Colour Is:
Red headed women
What's The Weather Like?
Glory days
Favourite Time Of Day:
When you're alone
If Your Life Was A TV Show, What Would It Be Called?
Into the fire
What Is Life For You?
Tunnel of love
Your Relationships:
Born to run
Looking For:
Secret garden
Have:
Seven angels
Wouldn't Mind:
Better days
Your Fear:
The fever
may 26th
Dagen spenderades i folkparken med ett gäng ns-are. Volleyboll stod på schemat och i vanlig ordning kommer tävlingsmänniskan fram i mig. Jag tror inte att Gud tänkte efter när han skapade mig, att ha NOLL bollkoll samtidigt som man är en sådan bittert dålig förlorare går inte ihop. Framför allt inte när man spelar emot ett gäng idrottsmänniskor som typ tränar fyra ggr om dagen. Haha! Aja. Vi klarade oss ändå GANSKA bra. Jag har dock två stukade fingrar, men det ordnar sig ;)
Efter att ha skippat franskan (jag tänkte att det kunde vara mudis födelsedagspresent till mig, hah...) begav jag mig till banken. Där väntade min personliga bankman(kvinna) och vi pratade om en massa saker och jag förstod som vanligt ingenting. Jag skrev under det som behövdes, liksom. Jag antar att hon och mina föräldrar har bättre koll än vad jag någonsin kommer att ha... hah. Tydligen investerade jag i kinesiska och svenska aktier i alla fall. Det går tydligen bäst för dem... aha. Aja, as long as I get my cash, typ ;) (vilket jag inte får, men ok...)
Nä, detta duger inte. Nu ska jag äta tårta! :D
Och tack alla fina människor för alla gratulationer btw. You guys rock <3
Man är ju ändå en stolt lärkabock!
just some thoughts
- Begreppet "fylla år" actually makes sense. Det är ju det man gör. Fyller år. Att "fylla hål" har dock en annan innebörd.
- Vad innehåller egentligen handkrämer som inte alla andra krämer innehåller? Vad är det för olika ingredienser i en fotkräm och en hälkräm? Och viktigast av allt - varför går jag på allting och köper en kräm för i princip varje kroppsdel?
tyck-synd-om-mig-typ
Intervjun på ambassaden, ja. När jag hör ordet "ambassad" tänker jag osökt på stora, biffiga amerikanare med suit och frowning faces typ. Som sitter där och dömer ut mig och bara väntar på att jag ska svara fel på en fråga så att de kan kalla in hela polisstyrkan och sätta et "terrorist"-stämpel i pannan på mig. Jag måste gå in där själv, också. Inte ens en liten mamma får följa med in! Och intervjun kan tydligen ta upp till TRE TIMMAR!!! Vad fan ska vi prata om i tre timmar? Min vapenfabrik i källaren?
Nae, därför är jag på ett rätt pissigt humör just nu. PLUS att ambassaden inte ens kan betala portot för ett jävla brev, nej det måste man ta med sig själv. Visst att "det är för nationens säkerhet", men sådana här töntiga formulär lär inte avslöja några terrorister inte, såvida deras IQ inte kan mäta sig med en treårings skostorlek...
Nej till kvoteringar - ja till jämställdhet!
Återligen visar "feministerna" på att de inte alls kämpar för någon rådande jämställdhet i Sverige. En kvotering på föräldraförsäkringen är alltså ingen bra idé. Jag kan säga att jag till en början, då jag först hörde talas om förslaget, tänkte att ja, varför inte? Sedan pratade jag med min mamma om det. Hon, som btw är Socialdemokrat, var starkt emot det. Hon har själv tagit ut all förädraförsäkring med såväl mig som mina två syskon. Eftersom det är en sådan stor skillnad på hennes inkomsk och min pappas så berättade hon att det skulle ha vart svårt (eller i alla fall desto svårare!) för dem att få ekonomin att gå ihop.
Därför tycker jag att det är fel att kvotera ut föräldraförsäkringen. Det är inte frihet att staten bestämmer hur familjer ska skötas. Det kan finnas ekonomiska själ likväl som andra personliga skäl bakom varför man vill lägga hela föräldraförsäkringen på den ena föräldern, och det ska inte staten stå ivägen för.
Och huruvida det är ett slag för jämställdheten... nja. Ett jämställt samhälle är ett samhälle där män och kvinnor behandlas lika, och jag tror verkligen inte på en framtivngad sådan. För det är ju det man gör med både föräldra- och könskvoteringen, man tvingar fram en "jämställdhet". Och att kalla könskvotering för "jämställdhet" är ju bara galet! Det är inte jämställt att en mindre kompetent kvinna får jobbet före en man av högre kompetens just för att hon är kvinna. Det är ett snedvridet socialistiskt begrepp vi tampas med, och är det någon som bör byta glasögon är det Gudrun Schyman...
do not fight bulls!
Titta in länken om ni vill se en tjurfäktare få ett horn upptryckt i halsen och ut genom munnen. Fy fan! Jag tål en jädra massa obscena saker, men närbilderna på den där olyckan får det att vända sig i magen på mig, big time... Shite!
what's today?
MEN. Vad jag egentligen ville säga var att om ni vill höra något som får era trumhinnor att fnissa som små flickor av förundran, så ska ni lyssna på Band of Horses - Dilly. Från deras nya shit. Vet inte varför, men den låten really gets me typ. You really got me now. You got me so I can't sleep at night, ja.
Mamma köpte btw någon Odd Molly-handkräm till mig, och den luktar så jävla äckligt. Typ lakrits blandat med maskrosor. Tack för det, liksom...
Ses ponytails.
När vi ändå är igång...
Make a change, ponytails. Om inte för Vilks' skull, så för din egen.
ibland känns det fel att kalla en 48-årig man för "soulmate"...
"Vilket samhälle får vi, om den som yttrar sig kritiskt om en företeelse riskerar sitt liv? Vi kan aldrig acceptera att människor skräms till tystnad av mördare och extremister."
Att som partiledare försvara ett sådant allvarligt brott mot en av sveriges grundlagar (yttrandefriheten) tycker jag säger sig självt. Vill vi ha ett Sverige där de ledande ministrarna inte respekterar de lagar som skall bygga upp en mänsklig frihet i detta land?
Nej. Låt inte oppositionen ta över, då. Inte nog med att Ohly slår ett slag för kommunism, detta börjar ju urarta till light-anarki...
I had a dream
underbart
Hittat på Dessies blogg:
Jag VET att jag är en jävla prettokärring, men vafan! Nu är inte Morrissey död, men om han vore det skulle han go bananas i sin grav just nu...
Dying to get out of here.
Arrr!!
Att facebook går att få in "pirate english" där "like" heter "arr" och du är inte "single" utan "sailin' solo" är så JÄVLA kul! haha! Tack bästa cornelia som introducerade det, detta tog ju facebook till en helt ny dimension :D
Haha, lovely.
petty-inlägg
merde
jag kan inte sova... fan.
Here you come again just when I've begun to get myself together
You waltz right in the door just like you've done before
And wrap my heart 'round your little finger
Here you come again just when I'm about to make it work without you
You look into my eyes and lie those pretty lies
And pretty soon I'm wonderin' how I came to doubt you
Can't stop
Jag har vid flera tillfällen tidigare uttryckt min enorma kärlek till Thunder Road. Till detta klassiska stycke som andas ångest och oj så mycket miljöbyten som krävs för att få till en känsla som snuddar vid välbehag. Classic Springsteen. Han har en jävla massa låtar som uttrycket sådant. Han har hela "greetings from Asbury Park" att luta sig emot.
Kanske kommer jag aldrig att riktigt förstå honom. Kanske för att livet i Norrköping inte är likadant som livet som working class i "the swamps of Jersey". Kanske för att jag aldrig har tvingats "working on the highway" or "the blacktop" or whatever. Jag har aldrig behövt kämpa för att överleva, fysiskt eller ekonomiskt.
Men vänner. Om jag lämnar detta liv med endast en sak i vetskap så är det detta... Ångest, vemod och känslan av att inte passa in kommer inte inslaget i samma paket som fattigdom och dusty beach roads. De ligger innerligt inklämda i en liten smällkaramell som kan hittas precis vart som helst. Precis vart som helst, ponytails. Och jag vet inte hur jävla lame på en skala jag låter nu, men det här har ingen annan är Springsteen himself lärt mig. Eller snarare fått mig att inse. Genom mina år som bitter, cynisk och ångestfull tonåring har han suttit brevid som en jävla terapeut och talat om för mig att det är okej. Att känna så stor samhörighet med en 50 plus-snubbe som jag aldrig har träffat, som jag aldrig har pratat med, är egentligen rätt så galet. Men i praktiken blir det så jävla naturligt. Det är jag och Springsteen. Genom all jävla ångest. Genom badlands. Genom vilja och illvilja och dilemman. Genom glädje, lycka och kärlek. "You hung with me when all the others turned away, turned up their noses. We liked the same music, we liked the same bands, we liked the same clothes."
Tillbaka till Thunder Road. Detta klassiska stycke. Det som kanske binder samman allt det jag nu uttryckt till en enda stor love bubble. Det är... ja. Det är rätt så galet hur mycket denna låt betyder för mig. Och helt plötsligt låter jag som en lame ass-Kenza. Men ändå. That's what great music does to you.
Thanks.
"You can hide 'neath your covers and study your pain
Make crosses from your lovers, throw roses in the rain
Waste your summer praying in vain for a saviour to rise from these streets
Well I'm no hero that's understood
All the redemption I can offer girl is beneath these dirty roads
But with a chance to make it good somehow
Hey what else can we do now?"
Spotify-funderingar
I alla fall. Dissen! Tänkte jag. Notera "with a girl like you". Skitsamma om det är du eller din kusin, jag skiter i din personlighet, du är ändå inte unik! En massa andra brudar kan lika gärna ta din plats. Vilket love freak!
2. Ibland tycker man ju att man kan höra på någons röst hur denne ser ut. Ni har kanske känt som jag att ibland när man lyssnar på ett nytt band/artist och tänker SHIT vilken snygg röst människan har! Då får man upp värsta bilden av någon människa som ser ut att vara framavlad av Jude Law och Fernando Torres typ. Så googlar man människan och oj... det var snarare Jack Black och Susan Boyle som haft kul tillsammans (no offence though...). Aänyway, killen som säger "don't be afraid to try something new" i spotify-reklamen, visst har han en snygg röst? Någon som har några uppgifter om vem killen är? Just wanna know liksom...
pretty pissed
Jag bli så jääävla förbannad, words aren't enough. Självklart provocerar Vilks, men förstår inte folk att det är det som krävs för att radera denna förbannade tabu som ligger över religion i allmänhet och islam i synnerlighet? C'mon ponytails, sluta ha sådan jävla över-respekt för att skit som detta händer. Det är inte okej och man måste inte klanka ner på Vilks. It turns out att han egentligen är den allra vettigaste i hela detta drama...
Jag är så förbannad.
feelin' the 80's!
I alla fall. Jag kommer hem. Blås-messy i håret. Till min förtjusning hittar jag dock en halvdrucken jordgubbsfestis i kylen. Kruxet där är dock att den är jätteäcklig... så länge man inte gurglar den. Aja, different story...
Jag tar fram my dearly beloved Tiny och börjar dunka... 80's musik!! Blandat med Mats Paulson och Evert Taube (vad är jag gjord av egentligen?). Dit jag ville komma var i alla fall att jag inte kan få nog av 80's-syntarna. Jag menar, A-ha - Take on me. Hallå!!?? Depeche Mode - Just can't get enough. Van Halen - Jump. Bobby Jean och Dancing in the dark!! Jag vill gifta mig med dessa syntar. På riktigt.
Då börjar jag återigen tänka på hur jävla illa det är att vara ung på 00-talet. Alltså, till och med 90-talet hade ju mer soul än detta! Ingen gör något idag utan att tänka på hur mycket cash och hur många front pages man får för det. Vi lever i en själlös tid, and I fookin hate it!
Helst av allt hade jag ju velat vara ung på 70-talet. Frihet, people. Jag vill också vara konstant hög/allmänt borta, och typ bara chilla runt i en skåpbil. Jag undrar egentligen vad vi 90-talister kommer berätta för stories för våra barnbarn? Det känns så jävla sterilt att snacka om hotet mot den personliga integriteten eller typ allmän shallow mediakåthet. Det är allt vi har, ladies. Allt vi har.
Det är inte lätt.
att vara eller att inte vara...
Jag antar att jag ska avsluta detta inlägg i sann Björklund-anda.
Liberala Hälsningar - Stina Vainio.
something touched me deep inside the day that music died
When I'm lyin' in my bed at night
I don't wanna grow up
nothin' ever seems to turn out right
I don't wanna grow up
how do you move in a world of fog
that's always changing things
makes me wish that I could be a dog
when I see the price that you pay
I don't wanna grow up
I don't ever wanna be that way
I don't wanna grow up
oh so pretty
Lite SD, lite annat
Men allt handlar egentligen om respekt i allmänhet och altrustisk respekt i synnerlighet. Att sitta och bua ut SD's representant när han skulle prata, det är respektlöst. Då tycker jag synd om killen. Att de [SD's representanter] blev typ överlyckliga när vi [jag, cornelia, emilia och viktor] ställde frågor utöver deras invandringspolitik, gjorde att det också stack till lite i mitt hjärta. Ja, det är nog fel på mig. Men ändå.
Jag stödjer dem inte, och jag vill inte att de får mandat i riksdagen. Men jag tycker ändå att det är viktigt att hålla ett öppet sinne, och att inte fastna på det skit man läser om dem i media. Jag menar, är det någon här som egentligen kan säga något de står för som inte har med invandring att göra? Jag hade då ingen aning om det innan vi fick det utrett till viss del idag. Sedan blev jag väl lite hjärntvättad (eller så är det snarare så att representanterna förfinar det hela...) då jag gick därifrån och tänkte att "det där låter ju inte så dumt ändå". Men som sagt, jag stödjer inte SD, mycket pga Jimmie Åkessons rasistiska och enormt klantiga uttalanden i media.
Nej, jag ska nog gå med i Centerpartiets ungdomsförbund. Deras manliga representant såg ut som en väldigt nervös Björn Gustafsson. Åhh! ;)
kvällsfunderingar...
blablablaaa
I see no changes
Alltså... varför är dagens hip-hop så jävla shallow? Jag sitter här och dunkar lite hip-hop, och när låtarna skiftar från 2pac till Flo Rida märks det tydligare än någonsin. Hip-hopen grundas ju lite i samhällskritik, inte i naked bitches and money (även om det är rätt så essentiellt också, ehehe). Det känns som om all hip-hop med något intelektuellt innehåll dog i och med att 2pac och B.I.G gjorde det. Kvar blev dagens mtv-stjärnor.
Kolla bara på Eminem. Han kan vara asgrym - när han är seriös. När han sjunger om sin uppväxt, om orättvisor och om prestationsångest. När han sjunger om Britney Spears och gör töntiga videos med american pie-humor är han ju inte bra någonstans.
Ännu ett bevis på att saker och ting var bättre förr. Åh, jag är alldeles för ung för mitt eget bästa...
"We under I wonder what it takes to make this
one better place, let's erase the wasted
Take the evil out the people they'll be acting right
'cause both black and white is smokin' crack tonight
and the only time we chill is when we kill each other
it takes skill to be real, time to heal each other"
pretty no neat
Ibland önskar jag att jag hade haft en lite tuffare uppväxt, då skulle jag i alla fall kunna rappa om det... AH!! Jag får väl bli någon jävla moralpredikare som typ Tyra Banks, då. Det kan ju vara så jäääävla svårt för henne att lyckas, liksom. Varför får vi aldrig någon ful jävla förebild att se upp till? I ett ytligt samhälle som detta krävs det lite ugliness för att pigga upp oss vanliga döda.
Nä, jag svamlar bara. Måste äta.
Cheers ponytails.
promotion
Vår nya rektor ser ut som en ung Sylvester Stallone med en touch av Ben Affleck. Och som om inte det vore nog så är han utbildad (?) officier... Alltså. Fresh Rocky Balboa goes military. Hur kan man INTE vilja gå på en skola som leds av en sådan?
Tänkte bara säga det.
A teenage dream so hard to beat
Sånt som man gör när man är en överexponerad, hormonfylld och arg tonåring.
Just nu byter jag nog ut alla känslor mot ilska. Det är också lite av ett radarnummer från de tidigare nämnda typerna. Det går ju att vara så enormt arg på så galet mycket. It's a mad world. ILSKA! Så att jag också vill färga håret grönt och kämpa för en rådande anarki. Typ.
Men som vanligt finner man sig själv lite smått instängd i ett rätt så tragiskt radhusområde i en stad som andas melankoli. I landet där "lagom" ses som något eftersträvbart.
Vad skull egentligen Iggy, Sid eller Jello säga?
Jello ska väl egentligen inte säga någonting i och för sig. Inte är det jag som är uppvuxen i San Francisco heller!
Nä, jag kanske inte är så jävla punk. Men arg, det är jag allt...
ugliness
Vet ni vad det absolut fulaste som finns här på jorden är?
(btw, denna bild hittade jag när jag sökte på "ful lastbil" på google. Says it all!!)