det existerar


varning för ett helt sjukt deppigt inlägg

Håkan Hellström sjunger om att inte våga hålla någons hand, "för vi är inte sådana som i slutet får varann".

Jag har inte skrivit på månader. Skrivandet har alltid varit terapi för mig, men på sistonde har all terapi känts överflödig. Jag vet inte om jag är en galet felillustrerad människa eller om mänsklighetens komplexitet i sig räcker nog. Men någonting käkar just nu upp mig inifrån..
Jag har väl alltid varit cynisk som fan. Tror inte på saker förens jag ser det, drömmer inga drömmar som jag inte vet uppfylls och litar inte på människor för fem öre. Jag har en ganska bitter och tragisk inställning till livet och jag älskar att världen är fylld med människor som är min raka motsats... Även fast jag irriterar mig på dem som in i helvete. Men de behövs.
På sistonde har jag ändå dragits med problem som bekräftar min cynism. Som rättfärdigar min tro om att människan är en ond varelse. Visst finns det alltid undantag, ljusglimtar och hopp, men de är fan få och svåråtkomliga. Mest dras man runt med svinen som inte verkar ha ett uns skam i kroppen. Rättfärdiga jävla assholes som behandlar människor som smuts, men som samtidigt har ett asvackert jävla leende på läpparna. Ni vet, personerna som alltid säger rätt saker i rätt tillfälle, som aldrig tar ett felsteg och som sköter sin karaktär med bravur.

Håkan Hellström sjunger också om att "du förtjänar en nominering för rollen du spelar" och jag kan inte låta bli att bli så jävla ledsen över människans jävla rollspel. Jag vill vara någon som kan fylla en plats i någons liv. Jag vill vara behövd, och vem vill egentligen inte det? Men det är ingen mänsklig rättighet, det är ett jävla privilegium. Jag vill säga att man måste förtjäna det, men eftersom ingenting här i världen delas ut rättvist så stämmer inte det någonstans. Du måste ha tur och befinna dig på rätt plats i rätt tid.

But then again - vem är egentligen jag att klaga på folk? Jag är ju lika med i spelet som dem. Jag har egentligen ett lika stort ansvar att göra rätt för mig, men i stället för att faktiskt göra det låter jag mig trollbindas av fina sms eller varma kramar. Sånt som har en anti-placeboeffekt på kroppens belöningssystem. Typ som choklad. Utan att låta som en martyr kan jag ju säga att jag är en ganska hemsk människa som ser allt som pågår men ändå resonerar mig fram till att min egen lycka, även om den bara varar i någon timme, är mer värd än någon annans. Vi kan inte ha allt, men likförbannat ger vi aldrig upp förens vi tror vi har det inom räckhåll.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt. Jag är besviken på vissa människors karaktärer, trött på falskspelen och spyr på mina egna toffel-egenskaper. Den här veckan har varit en av de mest omtumlande i mitt liv och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Med likgiltighet eller med kaos? Med uppgivenhet eller styrka? Jag vet inte. Just nu önskar jag mig bara en helkväll med två män som på riktigt förstår mig, Håkan Hellström och Springsteen. Hjärtat värker för någon jag aldrig kan få och det är så extremt pinsamt. "Jag skäms för att säga att du är kvar i mig, skratta åt det för då kommer jag kanske över det". Mitt liv är just nu en Håkan-låt i moll. Over n' out. 

"Mina vänner säger vakna upp och sluta tänk på det. Men vad vet de? Nu är någon annan än jag närmare."


Folk är dumma i huvudet

Läser på Aftonbladets iPhoneapp om en mamma som har uppfostrat sin son till att tro att övernaturliga ting som rymdvarelser och smurfar finns på riktigt. Pojken är i behov av vård och mamman är en av hans fyra assistenter. Mamman har nu blivit anmäld till socialstyrelsen för att hon har utsatt pojken för "allvarliga missförhållanden"..........

Och där skänker jag en tanke åt alla de barn som föds med en bibel upptryckt i ansiktet. De barn som skyfflas in i en värld där de blir tillsagda att mr. Allah ser och hör allt du gör, dömer dig för det och sänder dig sedan till helvetet. Eller varför inte till de kids som växer upp och tror att en elefantliknande gud ska hjälpa dig få högsta betyg på provet. Återigen skrattar samhället åt tron på det surrealistiska samtidigt som majoriteten av världen fortfarande är religiösa och DÄR, mina kära vänner, förlorar jag tron på mänskligheten för gott. FUCK Y'ALL jag ska fan gräva ner mig någonstans och låta maskar käka upp mina hedniska lemmar.

är det därför jag är så jävla fattig?

Logik enligt Stina och Cornelia klockan två en torsdagsnatt:

Vill ha tuggummi. Finns i jackfickan som hänger i garderoben. Det kostar 10 kr att hämta ut den. Äh! Jag vet! Vi köper en hallonshot för 76 spänn och sköljer munnen med i stället!


...and then they lived happily ever after. The end.

xxx

Saker jag vill göra innan jag dör:

- Hamna på hot page

- Hålla upp en lejonbebis i luften och sjunga "baaaaaaaaaahhh sowhenyaaaaaahhhhhh mamabetsebaaaahhhh"

- Vara sjukt ironisk på en seriös demonstration

- Med flit skriva alla fel på ett prov

- Klappa en sälbebis

- Streaka på golden gate-bron

- Ha en affär med en gift man

- Uppfinna en awesomegod drink

- Gå på oscarsgalan

- Catch 'em all

en oinspirerad PUSS


glad i went and got it outta my system

Tänkte skriva nån dammig årskrönika. Fast ångrade mig. Den skulle ändå bara bli ett kludder av "åh jag var SÅ glad!!! men sen blev jag ledsen. Sen hände nåt ASBRA!!! men sen gick det åt helvete igen. Jag har träffat massa nya AWESOME människor!!! Och förlorat kontakten med några..." ni fattar liksom. Samma jävla shit varje jävla år och om mayaindianderna har rätt slipper vi ju dessa sliskiga krönikor nästa år. Alltid något positivt. Anyway, jag har som tradition (eller ok... sedan typ tre år tillbaka) att namnge det nya året med en titel eller ett citat som skall leda mig genom dessa tolv månader. Sätta prägel på dem liksom. 2011 var ett "we all shine on"-år i sitt esse (inte bara för att det råkar stå på min arm). 2012? "Kill people, burn shit, fuck school" kanske. Känns väldigt jag. Jag vet i alla fall att jag ska ta studenten 2012, och med det kommer ju även en studentkryssning, en bal och en studentvecka. Och en jääääävla massa ångest, men det tar vi då. Om allt går rätt till kommer jag ju även att flytta från trygga lilla inavel-köping i höst. En massa jävla ångest på det också, but still. Utöver det får allt stå oskrivet. Ja, förutom att jag ska skaffa magrutor, pojkvän, kattunge, hus på landet, körkort, dykarlicens, förlovningsring, balenciaga-outfits och ett liv också. Hur nu det ska gå till när 9gag finns... GUD DU BEGÄR FÖR MYCKET.

Men okej, nog om mig nu. Fan vad jag är odräglig this time of year! Vill bara vara utomlands som alla andra i hela jävla världen är typ. Menmen, gott nytt år på er i alla fall. Nu ser vi framåt och sånt shit, samtidigt som vi låtsas som om vi har lärt oss från allt skit som hände unger det gågna året. HAHA. Hoppas att du och din familj inte håller era lama nyårslöften. Sluta inte rök, gå inte ner i vikt och ta för fan inte hand om dig själv och dina nära. Njut i stället av en ångestcigg, en (elller tio) chipspåsar och spendera en jävla massa tid med din favoritserie. Det andra har ju aldrig funkat eftersom människan bara deppar sönder, så varför inte bara falla för våra frestelser? Tillfredsställa dem i stället för att försöka vara perfekta pretton med prydligt knutna skor. Jag vet att jag i alla fall tänker vara rationell nog att testa. Puss och nyårskyss.


Good guys 9gaggers!


En sak som jag är säker på:
Om alla i världen bara skulle hänga på 9gag och leva efter samma filosofi skulle jorden vara en MYCKET vackrare plats. Ur alla tänkbara jävla aspekter alltså, på riktigt!


Top tre människor jag vill fira jul med:



Det vore en EPISK jul med Ernst [insert SJUKT efternamn], Måns Zelmerlöw och Tomas Ledin. Kan ju tillägga att det även är dessa tre personer som jag helst skulle vilja hålla i handen om Sverige hamnar i krig/jordbävning/alieninvasion/whatever. Men seriöst, picture this; Ernst med sina nakna fötter, sittandes på ett fårskinn framför en öppen spis medan Tomas spelar "Happy X-mas (war is over)" på en akustisk gitarr och Måns bara sitter där och ser söt ut liksom. Dör lite i hjärtat faktiskt, det är en helt sjukligt vacker bild!
En dag, kära vänner, en dag...


infinity

Någonstans finner jag tröst i oändligheten. Jag finner det oddly comforting att veta att det, utav rent vetenskapligt dragna slutsatser, finns oändligt många människor i universum som just nu sitter i ett rum i ett stad precis som norrköping i ett land precis som sverige. Lite sådär halvsunkiga efter kvällens träningspass (fast de intalar sig själva att glittertröjan de bär gör det hela lite mer glammigt... det gör det inte) och med en rad marabou schweizernöt brevid sig. Jag känner mig trygg när jag vet att dessa människor har samma störande tankar som jag och känner sig lika misfitted som jag. Typ hur FAN kan man trivas? Är det fel att trivas? Är det ens möjligt att känna sig malplacerad i faktumet att man passar in? Ganska så paradoxalt, eller hur? Men å andra sidan... vad är inte oändligheten om oändligt paradoxal? Ni ser, vilken tröst.

Bikten

Jag tycker att det är extremt roande att se hur religionen moderniseras. Nu menar jag inte modernisering as in välkommen in i den tjugoförsta århundrandet där vi tror på jämställdhet och forskning, utan modernisering som i SHIT vilken urge jag helt plötsligt fick att välla ut mig kärlek för gud/allah/whatever på FACEBOOK! Jag vet inte om det används som ett substitut för, eller bara en komplittering, av de vanliga kyrk-/moské-/whatever-besöken, men hur som är det galet kul att se alla dessa människor som likear "Gud är allt" och på dess wall copy pastear böner och kedjestatusar om hur man vågar stå upp för jesus (say what?) eller kanske bara ett enkelt "du är allt ♥". Om nu gud finns, vilket han förmodligen gör eftersom livet tycker att det är askul att hela tiden motbevisa mig, hoppas jag att han ser dessa facebooksidor och liksom, ja... well. Vad ska han bli, glad? Ledsen? Förvirrad? Förvånad, kanske. 
Jag vet inte ens om jag var ironisk med det här inlägget, det får stå oskrivet någonstans.  

nördhumor


Skulle jag välja en favoritmänniska i hela världen skulle det nog, efter Mads Mikkelsen, bli fysik-Patrik. Han är ju nästan anledningen till varför jag valde att läsa natur! Och det finns nog inget finare än när nördar blir sådär offended när folk försöker ifrågasätta deras teorier, haha. Puss och kram på alla fina fysik-nördar där ute. Hade jag haft lite mer brains hade jag definitivt vart en av er! ♥

mitt jävla problem


Hur gick det med mitt pm-skrivande? Ni vet pm:et om det fina med svordomar och småord, det som ska vara inlämnat imorgon. Det gick, till en början, bra. Som det alltid gör. Har jag väl satt mig ner och skrivit en rubrik så brukar texten komma, och den kommer fort. Jag har inga sådana tvivel-problem öht. Så varför gick mitt pm-skrivande eventually åt helvete ändå? Och här kommer vi in på mitt största problem när det gäller att skriva skol-uppgifter. Framför allt sådana med gränser.
jag. kan. inte. sluta.
Kan inte fatta mig kort, kan inte vara saklig, kan inte vara konkret, kan absolut inte hålla mig inför några givna jävla restriktioner. DÖ!!!!!1
Jag satt där och skrev och var asglad och nöjd med mig själv och det jag skrev blev bra. Sedan var jag kvar och jag hade skrivit sex jävla sidor. SEX SIDOR! På typ 20 min!!!!!!1 Ett pm ska, mig veteligen, vara KORT, koncist och inte utvecklande, bubbligt, abstrakt och ha gudskomplex som min jävla text fick. Jag raderade allt. Hela jävla skiten, var så trött på det. Skrev om, tänkte att nu ska det bli rätt. Det blev två sidor. Fortfarande inte pm-form men det är i alla fall någonting. Får skriva om det imorgon på hålet, jag orkar inte mer.

Det är jobbigt att älska att skriva. Det är ännu jobbigare när du älskar att skriva på ett sätt som du egentligen inte får skriva på. Fick jag ändra på en sak i världen (OK, jag hade egentligen velat ha världsfreda och sånt shit, men nu fokuserar vi på MIG) hade jag tatt livet av alla jävla språkfascister och moralprinsar och alla grammatik- och stavningsregler som typ säger att om du inte skriver som någon uppstoppad och dammig DN-journalist född på 20-talet skriver du inte korrekt. FUCK YOU, ta min hand och följ med in i 2000-talet. Vi ha atombomber, visst, men vi har en cupcake-hysteri också.

Ta allt.


FUCK YOU


polygami är trendigt

Typ lyssnar på McFly som om det var det mest naturliga och intelligenta i världen. Men then again, what is? Det vore ännu fulare att lyssna på nåt creddigt bara för att liksom. Vem hör mig liksom? Jag är på ett sånt jävla skumt humör (inte riktigt Laura Palmers "Hello doc I'm in a wierd mood"-humör men ändå...). Vill skylla på McFly men det är fan inte deras fel. Det finns nog ingenting här i världen som är McFly's fel. Det är bara ett resultat av de DNA-strängar, hormoner och all annan jävla genetik som snurrar runt i mig. Vill säga att jag är född sån men du föds inte som något. Du är en jävla nobody fram tills det att några bestämmer sig för att mata dig med en viss sorts mat, lägga dig i en viss sorts säng och sjunga en viss sorts vaggvisa för dig. Där och då har du ett liv imprentat i ditt undermedvetna och försök att fly från det du. Det gjorde John Lennon och han blev skjuten.
Heaven is nowhere just look to the stars.
Fuck off y'all. På ritktigt. Puss från dyslexibarnet.


det är de allvarligas fel

Ska jag berätta varför världen är en pissig jävla eländesplats?
För att det finns folk som anmäler SVT för att ha visat "Det är bögarnas fel". Folk som inte kan ta humor, inte förstår ironi och är allmänt äckelbittra är fan världssynden för vår generation. Och fan vad jag avskyr dem. Avskyr.

God morgon btw. Det regnar ute. Puss puss ♥


Top 1 killar jag inte vill ligga med:


Grattis!


men framför allt undrar jag why i even bother

Jag undrar hur många människor i världen som just nu har Malavas "bubbly" på naglarna. Jag har det. Det är ett gräsligt fult nagellack och jag kan verkligen inte förstå varför jag tyckte att det var en vettig idé att köpa det.

Jag undrar varför det är just lokomotiv, atlantångare och rymdskepp som Skalman inte har i sitt skal. Det innebär ju också att mannen (...sköldpaddan) går och bär runt på K-pistar, atombomber, heroin och smuggelvodka. Fatta hur han skulle åka dit i tullen alltså! Jeez...

Har skalman f.ö bara saker i sitt skal eller har han människor där också? Typ hej, här går jag och bär runt på Ockelbo-Danne.

Jag undrar väldigt mycket vart alla Disney-filmer egentligen utspelar sig. Ta till exempel Djungelboken - vi vet att det är i en djungel (no kidding!) men where? Jag slår ett slag för Brasilien. Ser inte Mowgli väldigt brasiliansk ut? Min mamma säger Indien och då fnissar jag lite. Skulle Mowgli vara indier? Hahahahha...
I vilket hav utspelar sig den lilla sjöjungfrun? Förmodligen Stilla Havet... eeller? Vart bor Snövit? Jo, i Holland såklart. Hon har ju träskor på sig. Bambi är förmodligen svensk. Eller njaa, norsk kanske. Han är ju inte det smartaste kidet i hagen liksom.

Jag undrar lite hur många människor som just nu typ halkar på en groda/backar in i en get/nyser på en gris eller kliar en papegoja under hakan (har papegojor hakor? whatevs...) Och jag undrar verkligen om den där grisen tycker att det är fräscht att bli nyst på... Vem fan nyser på en gris? Perversa jävel.

xxxx

att ha ångest

Igår var det den sextonde maj vilket innebar (förutom att jag skulle ha tatuerat mig vilket inte hände pga sjuk tatuerare...) att det var exakt en månad kvar till sommarlovet. Det känns helt sjukt med tanke på allt jag har kvar att göra i skolan (typ ett np i franska, ett np i engelska, slutprov i fysik a, biologiinlämning, kemiprov, matteprov, filosofiinlämning, muntlig redovisning engelska, muntlig redovisning franska...) men också för att åh jag hatar this time of year. Alla blir übereuforiska bara man nämner ordet "sommarlov" men jag blir mer... ångestfylld. Jag är sjukt asperger i mitt hat mot förändringar, helst vill jag bara ha allt samma hela tiden med fasta rutiner och samma människor, samma uppgifter, samma, samma, samma... eller? En del av mig är så. För det är sant att jag hatar förändringar, jag grät alltid i slutet och början av sommarlovet när jag var mindre för att det just är en förändring... för att inte tala om mitt typ (pinsamma) breakdown när jag slutade nian. Å andra sidan är jag grymt på att adjust, jag vänjer mig lätt vid det nya. Jag bryter ihop i en vecka eller två, men sen kan jag skratta åt det tills nästa förändring kommer.

I alla fall. Nu är vi där att jag har ångest inför det stundande förändringen. Jag tycker att det är fett sorgligt att alla treor kommer att försvinna. Jag ogillar att jag själv kommer att vara trea om några månader - det innebär ju att det inte är långt kvar tills jag tar studenten! Shit, vilken jävla fetångest ordet "studenten" lockar fram hos mig. Vem vill bli fri? Vem vill ha egna val? Vem vill gå sin egen väg när det är så sjukt bekvämt att vandra i de nedtrampade fotspår som någon annan satt ut för dig? Inte jag. Det är ju läskigt.

Å andra sidan - skulle jag vilja vara fast här och nu för evigt? Fy helvete heller. Att vara sjutton i resten av livet skulle döda mig efter en vecka. Helst av allt vill jag bara spola fram livet kanske tio år. Jag vill vara vuxen och mogen och tillfreds och långt bort från där jag är idag. Kanske.

Sedan har jag lite ångest för att jag snart ska få min tandställning. De råttänder jag alltid hatat ligger mig väldigt, väldigt varmt om hjärtat nu. Jag har separationsångest, det är mitt problem... Förutom när det gäller fysik och franska, det ska bli fett skönt att slippa de ämnena nästa termin. Hah.
cheers xx


En gammal goding... nothing says it like the slaves! And by "it" i mean everything...


maybe we ain't that young anymore

Jag älskar Siba-reklamen på tv. Ni vet, Fabian Bengtsson aka Siba-Fabian vars mugshot-liknande bild är förevigt imprentad i mitt huvud. Typ tja, här sitter jag i bagageluckan på en smugglarbil och posar med DAGENS AFTONBLAD. Han är ju en legend, mannen! Och jaaa, jag VET att det var hemskt att han var kidnappad och shit och fan vad hemsk jag är som SKOJAR om TRAGISKA förteelser.

Jag älskar människor som bara kan droppa garden och erkänna att Mmbop på riktigt är en jävligt bra låt. Kom igen, vem försöker ni lura?

Jag älskar "Don't tell me that it's over" av Amy Macdonald. Jag vet att den kom för ett år sedan (och jag var fast redan då...) men jag KAN INTE FÅ NOG. På jävla riktigt. Den är så jävla bra och fan vad jag får ont i magen slash hjärtat varje jävla gång jag hör den.

Jag älskar nostalgiklipp på youtube. Jag kan sitta i timmar och bara titta på Björnes magasin, Täppas, Trasdockorna, Kipper, Williams önskestövlar osv. Med tanke på vilka underbara barnprogram jag och min generation hade borde vi ju bli värsta bomullskaninbebisarna. Och dagens kids kommer växa upp och bli bin ladins allihopa eftersom deras barnprogram typ är damp-framkallande.

Jag älskar även alla bloopers-klassiker på youtube. Jag kommer fan aldrig sluta asgarva åt Rikard Palm och hans "hah, positivt..." Eller Nassim Al Fakirs morbida godnattsaga i bolibompa, "nu kan vi bada i tomatjuice!" haha jag säger då det...

Jag älskar också Danmark. Och imorgon reser jag dit. Vi ses, ponytails ♥ 


Vintage!


I wish I were blind when I see you with your man

Åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååh...
Visst önskar jag att vi hade fred på jorden... Och om alla psykiska sjukdomar som får människor att tycka att det är ok att våldta och mörda försvann skulle jag bli väldigt lycklig. Jag önskar även att jag hade en katt eller att chips gjorde mig smal och frisk.
Men högst upp på min lista över saker jag skulle kunna karva bort mina fötter med en smörkniv för ligger att bli prinsessa. Jag vill vara kunglig! Jag vill ha ett tv-sänd bröllop med svindyr klänning och en miljon människor som skriker "kiss" när vi står på balkongen. JAG VILL! Snälla?
Jag har fällt många tårar av lycka idag, det är rätt sjukt hur jävla blödig jag är. Men de är ju så fina, William och Kate... och klänningen då! HUR vacker? Jag känner mig väldigt Svensk Damtidning, men vafan... Neka inte vad ditt hjärta säger åt dig. Bara ett tips.


Jag vet att han är lite skallig men DAMN, I want him! Och så vet ni ju att utseende inte betyder något! Det är ju faktiskt titeln som spelar störst roll i kärlek...


låt lillebror va'!


Visserligen hatar jag Alex Schulman något enormt, men fan, här har en jävligt fin poäng. Jag hatar Pippi Långstrump och jag hatar Karlsson på taket för att de är äckliga jävla SKITUNGAR som inte är goda någonstans. Om alla världens kids bara kunde se på Bambi i stället, då fan skulle vi inte ha några problem med brottslingar...


Tidigare inlägg
RSS 2.0