På en sekund genom din blick jag frös
Så kändes gammalt tjat bara så meningslöst

Hej catchy tune, härmed utser jag dig till den typ officiella studentveckelåten. Där jag hänger min studenthatt. Håll i studenthatten. Godnatt.

För att folk tycker att jag är efterbliven men ladies, lammkött ÄR det nya svarta... ni har bara inte fattat det än ;) Så ge mig fler söta 95:or, gärna med tandställning och cool mössa. Hellz yea!

Tre youtubevideos som man kan kolla på om och om och om igen och skratta lika jävla hårt varje gång. Brace yourself, abs are coming!

27 juli. 27 juli.

Det var en jääävla massa år sedan Popstars gick på tv och Sara var kär i Johannes och jag i Jamie. Jag och min syster sprang i panik genom hela Norrköping city för att hamna längst fram när det var dags för signering av singlar (ja, det var den gamla goda tiden då lyckan var att köpa singlar med sina favoritlåtar). När vi fick Jamie att le rätt in i vår kamera... Ja. Anyway, jag har ju kvar dessa två singlar som jag fick signerade (har även hela samlingsalbumet OF COURSE liksom) och på den med "latin"-tema sjunger Jamie en låt som heter "Everytime you go" som är så JÄVLA BRA men som inte verkar existera utanför denna Popstars-bubbla. Jag har spenderat alla dessa typ 11 år med otaliga googlingar och researches men jag hitta inget. Jag har testar att shazam:a låten men den hittar inget. I'M GOING SLIGHTLY MAD faktiskt. Men ok, antar att jag får leva med Jamies version. Den är ju trots allt grym. Martin Rolinskis version av "Wig wam bam" är också helt wicked bra. Heheh...

Annars då? Well oh well. Nästa helg är det halloween och jag har precis fixat de sista detaljerna till min utstyrsel. Jag ska vara en discokula! Gina Tricots paljettkläder fixar biffen tillsammans med glitterspray, glittersmink, silvernaglar och silversmycken.
Anyway, ha en fin helg tillsammans. xx


Man kan anklaga mig för mycket, men för att vara ett icke-dedikerat fan? Nja...

Varje höst får jag bara lust att mysa ner mig och låta mitt hjärta gråta till dessa två låtar. Så bitterljuvt.

dör varje jävla gång. bortsett från klippet med peter och den döda grodan är det här lätt det roligaste family guy-klippet. alltså ååååååh, hahahahaha

Way out Wests avslutande akt var inte bara en akt utan tre. Alla utfärdade av en och samma person och hans ensemble av akrobatiska dansare och balletdansöser.
Markus Larsson (jag älskar människan EGENTLIGEN men alltså ibland synkar inte våra hjärnor riktigt) gav Kanye West två jävla plus och jag kan inte låta bli att bli lite upprörd. Jag är inget hardcore-fan av varken hip-hopen som genre eller Kanye West som artist men jag har alltid värderat honom högre än "alla andra" kommersiella rappare för att han är så jävla mycket mer än dem. Han är mer än bitches and hoes och bling bling, han är nyskapande, kreativ och helt enkelt jävligt häftigt.

 

Konserten igår började med att Kanye, efter några minuters akrobatdans utfört av sjukt många dansare med någon slags helgonikon till bakgrund, blev upphissad ur scenen, helt vitklädd och med en jävla massa rök runt sig. Samtidigt spelades Dark Fantasy. "Can we get much higher?"
Kaxigt, ja. Som fan. Min syster sade direkt att "han tror ju på riktigt att han är Gud" och det stämmer kanske. Vad vet jag. Markus Larsson klagar och kallar det för hybris. Det stämmer kanske också. Eller så är Kanye West så jävla stor. Stor nog att helgonförklara sig själv inför hela jävla Slottsskogen. Jag har ju aldrig varit religiös men under de följande två timmarna skulle jag sakta ge upp mig själv till mannen på scenen och bli helt bekväm med tanken på att han kanske inte bara tror att han är Gud, han kanske faktiskt är det. Just där och då kändes det i alla fall så.



Det var en maffig show. Tänk er alla lampor, laserstrålar, rökmaskiner, konfetti, eldregn och fyrverkerier som man över huvud taget kan proppa på en scen och där har ni det. Det hade jag i och för sig också förväntat mig av en av världens största artister med en budget på sjuhelvetes jävla massa miljoner. Det kan i och för sig alla andra världsartister med samma cashflow göra, det är inte unikt i sig. Det som berörde mig mest, och framför allt förvånade mig mest var att det inte alls bara var en materialistisk show off-fest där dollarsedlar flödar. När Kanye började freestyla om allt skit som tynger honom, hur vi ska ta vara på det vi har och om alla förödande misstag han har gjort blir det ju på riktigt jävligt fint, äkta och rått. Så jävla rått och hjärtskärande. Vet man något om mannens bakgrund och historia kan man också förstå honom. Jag är så jävla glad över att han gav mig innehåll som sträckte sig över naked bitches, schysta beats och gangsta-romantik. 
Markus Larsson, för en gångs skull har du verkligen så jävla fel. Lyckades man inte se igenom hela hybris-ridån igår så missade man något väldigt, väldigt stort och viktigt, och helt ärligt så är det bara din förlust. Jag kommer att leva på gårdagens konsert länge, länge. 

Älskade, älskade Jarvis Cocker. Fan vad jag blev svettig och trött men åh så det var värt det. Bästa inledningen hade de också med ett svart skynke över hela scenen och en grön laser som stavade ut saker. Mitt i allting kom lite random "Do you wanna see a dolphin?" och när publiken skrek så kom det en animation av en hoppande delfin, haha. Så underbart.