Jävlar vad shit som hänt under 2012. Inga riktigt earth shaking-grejer som förändrat mitt liv, men väääldigt mycket annat. Jag har inte direkt haft brist på händelser att bearbeta och överanalysera om vi säger så... Nu är det snart 2013 och jag antar att man ska sätta upp mål? Ha nåt att sträva efter? Konkreta och realistiska drömmar som på något sätt ska fullända ens liv. "2013 ska bli mitt år!" Som om man har någon som helst makt över sitt eget liv. Den som säger det ljuger... Men nu ska vi inte vara sådana, jag ser faktiskt fram emot 2013 på ett sätt jag nog aldrig sett fram emot något nytt år förut. Jag ser fram emot att börja plugga igen, jag har verkligen saknat det. Ser fram emot något mer fasta rutiner, ett schema att följa och lite nytt att tortera hjärnan med. 2013 blir kanske det året jag växer upp? Vore ju fint med en stundande 20-årsdag och grejer. Lämna tonårsångesten, problemhyn och allt drama bakom sig? Hahahaa....nåväl, drömma kan man väl alltid...

För att wrappa things up lite tänker jag lista en del saker, roliga som tråkiga, som rör 2012. Jorden gick ju tyvärr inte under (säger som grumpy cat: "worst apocolypse ever!") så vi får väl dras med lökiga listor i år igen. Enjoy!

 

Årets låt: Tycker att det är jättesvårt att kröna en solklar vinnare i år, men måste jag säga en så säger jag Pyramids av Frank Ocean.

 

Årets album: Får bli frankis där också med sin CHANNEL orange. Frank kan vara årets personlighet också för den delen, en genuint jävla fin och vettig människa som gör musik med Tyler the Creator, vem tror på sånt?

 

Årets konsert: Säger jag något annat är Springsteen på Ullevi i juli är jag ju sinnessjuk. Bästa. Ever. Bubblare blir Blur, Bon Iver och Odd Future på Way out West.

 

Årets låt som egentligen inte är från i år men som jag ändå kommer förknippa med hela 2012: YA BB!!!! Ta en viss misslyckad bal, raise it with en GLORIOUS balnatt, ta nån helg därefter och en underbar sommar. Ta studentveckan. Blanda allt i en skål och produkten som stiger ur massan är Ya bb. Låten är sån ren jävla lycka blandad med lite melankoli och sentimentalitet men jävlar vilka fina minnen den bär med sig. Priceless.

 

Årets raggningsreplik: "Call me maybe". Har jag testat det? Ja. Funkar det? Ja.

 

 

Årets känsla: Den där känslan av hopp som byggs upp men sedan raseras igen. Som en jävla sinuskurva genom fyra årstider.

 

Årets ilska: Människor i allmänhet, smygrasister i synnerlighet och framför allt de som inte ens smyger med det utan titulerar sig som sverigedemokrater.

 

Årets fatala misstag som upprepades i princip varje dag: Att läsa fb-kommentarer till inlägg på random fientlig sida eller statusuppdatering. Folk. är. på. riktigt. helt. jävla. qi-befriade.

 

Årets "vet inte om jag ska skratta eller gråta men jag tror att jag skrattar": Skilsmässan mellan Tom Cruise och Katie Holmes. Tompa är singel och enligt Klick har han ju en thing för svenska blondiner.... Tompaaaaa???

 

Årets "vet inte om jag ska skratta eller gråta men jag tror att jag gråter": Frank Ocean ställde in. Två gånger. Jag missade honom två gånger. Skjut. Mig.

 

Årets fniss i mammahjärtat: The birth of baby Estelle! Ååååååååååååh mitt rojalisthjärta och min rojalistkropp jublar och gråter glädjetårar på samma gång. Sötare prinsessa har nog aldrig skådats.

 

Årets resa: San Francisco!

Årets upplevelse: San Francisco!

Årets människor: Människorna på EF Fisherman's Wharf i San Francisco!

Årets mat: Take away-clam chowder på pier 39 i San Francisco!

 

Jag tror att jag slutar där, annars blir ni aldrig av med mig. Puss och gott nytt år på er, låt mig aldrig påverka eller inspirera er.

Bless xx

 

 

 

Åh jag blir så frustrerad! Först pepparkaksgrejen och nu det med att nån svart docka klipps bort i julaftons-Kalle... Nej, jag blir inte frustrerad för att det händer, säger verkligen inte saker som "ååååh de SVENSKA TRADITIONERNA förstörs, vart är detta påväg?" och skiter fullständigt i det eftersom det är, wait for it, SMÅ JÄVLA SKITSAKER. Sure, jag tycker inte att pepparkaksgubbar ska förbjudas (och nu var det ju faktiskt ett missförstånd det rörde sig om också) och jag tycker inte att de bortklippta delarna i kalles jul är rasistiska, men VEM ORKAR KLAGA PÅ DET? Det enda dessa förändringar gör är att mata "jag är inte rasist, men..."-rasisterna med "bevis" på att "de svenska traditionerna" (SOM OM DE ÖVER HUVUD TAGET FINNS ERA TRÅNGSYNTA JÄVLA OFFER. förlåt.) håller på att försvinna. Ja, det ger dem en anledning att rösta på SD. Helt enkelt. Och vilken vettig människa vill det? Är så fruktansvärt arg. Med tanke på hur stora SD har blivit, hur puckade folk i det här landet är och att döma av dessa iq-befriade jävla facebook-grupper som finns så kanske det är för allas jävla bästa att "svenskheten" försvinner? Jag vill verkligen inte vara "svensk" om det passar in i SD's jävla mallar. Vill inte vara med om några "svenska traditioner" (som sällan är "svenska"...). Det värsta är att folk som lider av dessa åsikter, de smygrasistiska alltså, är så enormt jävla blåsta att det är som att försöka förklara något för en vägg så fort man påpekar fakta för dem. De kan ju ta sin jävla svenskhet och starta ett eget jäkla Sverige nånstans, jag vill bo i ett öppet samhälle där man får vara precis hur man vill. Ja, förutom respektlös och rasistisk såklart, så inga jävla SD:are får bo i mitt land. Over and out.

Det finns två saker jag ständigt känner mig jättestressad över. Det ena är att jag inte har NÅN ANING om hur jag vill ha mitt bröllop. Jag vet att om jag ens får gifta mig nån dag så är det långt kvar tills dess, men åh detta är jobbigt! Hur kan jag vela? Jag velar ALDRIG, har alltid jättelätt för att bestämma mig. Men när det kommer till bröllop har jag no clue. Klassisk och elegant klänning eller nåt mer modernt? Axelbandslös eller inte? Vilka blommor ska det vara i brudbuketten? Färger på brudnäbbarnas klänningar? Vinter- eller sommarbröllop? JAG VET INTE. Förstår ni vilken galen jäkla bridezilla jag kommer bli? Oh my...

 

Det andra som gör mig stressad är det gigantiska utbudet av bra tv-serier. Jag vill se allt och helst på samma gång! Dock så är jag en sådan person som gärna ser om det jag tycker om flera ggr (jag gillar att veta hur saker och ting går, älskar att kunna alla repliker utantill och skratta långt innan skämten är dragna bara för att jag vet vad som komma skall) så jag fastnar lätt i samma serier... I alla fall, jag är en tv-junkie och tänker därför lista världens bästa serier som jag hunnit se hitills i mitt liv. Here you go:

OBS! Utan inbördes ordning, det blir för stressigt annars...

 

- Twin Peaks. Ja alltså, det går liksom inte att förklara the greatness about Twin Peaks utan att spoila allt... Utan att säga för mycket blir det bara "ja, ett gäng poliser i en liten stad i Washington state försöker lista ut vem som har mördat Laura Palmer..." men åh det låter ju som vilken trist tv-deckare som helst och det ääääär det verkligen inte. Twin Peaks är allt du någonsin vart rädd för. På riktigt. Se det.

 

- O.C. Jaaaaa det handlar om rika ungdomar i Kalifornien, jaaaa det är lite klyshigt men SO WHAT??? I raise that med Sandy Cohen liksom och vips så var den fighten vunnen.

 

- Scrubs. Behöver jag verkligen utveckla? Trodde väl inte det.

 

- Gossip Girl. Jaaaaaa det är typ samma som O.C fast i New York och jaaaaa Serena är asirriterande, men igen. Chuck Bass. Där ja.

 

- Desperate Housewives. Även detta är klyschigt men även här kunde jag inte bry mig mindre. Man blir så kär i alla karaktärer och intrigerna är maaaad...

 

- Modern Family. Kanske det roligaste jag sett sedan Scrubs. Och PHIL DUNPHY jag skulle offra allt jag har för att få gifta mig med en sådan man. Jävlar.

 

- Family Guy. Tecknad humor för grown ups och jag tror ni fattar. Älskar de små och välgenomtänkta dissarna till både personer och samhället som delas ut, såååå witty!

 

- Grey's Anatomy. Meredith är skitirriterande (varför ska huvudpersonerna alltid vara det?) och det tog mig faktiskt ganska lång tid innan jag började uppskatta serien, men nu är jag stuck. Aldrig tråkigt.

 

- Flight of the Conchords. Vill egentligen inte säga att det är världens roligaste, men varje gång jag tittar på det så känns det så. Få saker slår "he might be dead." "he maybe did what?" eller "if you're into it" eller varför inte "bret do you uhm, like penguins?"

 

- The Middle. Typ som en fattigare version av Modern Family som flyttat till Indiana liksom. Brick är svinläskig, Axl är ibland jättesnygg och ibland asful och det är ju JANITOR som är pappan liksom. Fast well, inte riktigt janitor, bara samma skådis... men ändå!

 

- Breaking Bad. Heisenberg, meth och mexikanska drogkarteller. Well... serien har gett mig galna fördomar mot mexikanare, men jääävlar vad välgjort!

 

- How I met your mother. Lilypad och Marshmallow är världens sötaste och det är egentligen därför jag gillar serien. Tror jag. Ted är bara töntig och Barney är...inte speciellt rolig faktiskt...

 

Tror jag fick med det mesta nu, åååååh jag vill bara dö och komma till seriehimlen.... Hm ja. Vi ses där. Cheers xx

ÅH vad det är skönt att vara ARG!!!!!!! Att skrika ut refrängen i "Somebody that i used to know" (för alla har levt det, så är det bara) och hagla en minnesbild med hat och fula ord. Dö. Helvetes. Jävla. Skitmänniska.

over and out.

 

Jag är en galen frågesports-junkie. På riktigt. Jag lever för skiten, avgudar det! Vem vet mest är kanske det bästa programmet ever, drömmer om att få vara med (skulle äga skiten ur alla, ingen kan så mycket onödigt shit som jag...), och såklart älskar jag På spåret också... 14-åringen som jag normalt är byts i en timme ut mot någon ganska mycket äldre, men det är okej. Problemet är ju bara att jag nästan inte kan någonting... Förra veckan kunde jag tre frågor och det var en BRA VECKA. Ni fattar. Mitt alldeles för höga självförtroende och gudskomplex får sig en weekly törn vilket i och för sig kan vara ganska nyttigt. Japp. Quizkampen spelar jag maniskt. Undrar VARFÖR i hela jävla fridens namn jag vet vad Kicki Danielssons hund heter? Klick-generationen, vi som kan sånt shit men absolut inte kan förklara växthuseffekten (jag kan förklara växthuseffekten faktiskt, gick faktiskt natur!!!!) Om jag vet någonting creddig så har lärt mig det från något extremt ocreddigt ställe, typ random tv-serie (allt jag kan om medicin och anatomi har jag lärt mig från scrubs/grey's anatomy), barnprogram eller 9gag.

 

Ja, vet egentligen inte vad jag ville få ut. Ville bara säga hej. Hej!

Hejdå.

Puss.

 

 

Åh alltså vad jag trivs i all denna snö! Visst, den gör saker och ting lite svårare (och snö i skorna är inte mysigt, ever) men ändå! Att folk klagar, nu? Kan tycka att det är ok att klaga typ i mars, men först då kan man vara "trött på snön". Finns inget som bidrar till julkänslan som fett med snö. Det här är ju också Sverige och vi känner varandra nu, hade det vart kalt på backen och plusgrader hade folk klagat på det också. Så vi funkar ju, bara att deala med det antar jag.

 

Skypade med tre sötisar (åååååååh) i SF igår och fick sån extrem längtan dit. Eller ah, inte just nu kanske (finns inget i världen som skulle få mig att resa utomlands under julen, bara glöm det) men snart! Well, det är ingen snö i Kalifornien nu direkt. Och i februari nästa år blir det olagligt att gå runt naken i San Francisco, say whoooot! Castro/Haight-Ashbury kommer kännas tomt alltså. (jag skojar lite, tycker att det är en rätt bra idé det där ändå. nakenhet skrämmer mig. ibland.)

 

Ja, det var väl ungefär det. Imorgon kommer två finisar till mig och på kvällen ska jag jobba. Puss på er for now xx

 

james franco + cats > livet