Idag hade jag kemiprov. Gick väl sådär. Dela sedan "sådär" i sisådär trehundrafemtiofyra och en halv. Då får du ett minimalt svar. Så go figure, det gick rätt kasst.
Så ja, jag gör vad som faller mig in där jag sitter i min soffa. Lyssnar på äckligt töntiga love songs. Bara för att det liksom passar in i de moody feelings som liksom upptar ens själ för tillfället. Allt blir ju liiite sötare till tonerna av Westlife?

Sedan kom jag på att what the heck! Varför ska jag må dåligt över ett prov som jag (antagligen) failade på? Det är ju inte mitt fel, ladies, det är ju... ISLANDS!! Hur underbart är det inte att man nu för tiden kan skylla ALLT på Island? "Jävla Eyjafjallajökull" liksom. Det är ju deras fel!!!
Gick din bil sönder i morse? Blame the icelanders! Dog din hund igår? Islands fel. Failade du på ett prov? Men uppenbart att det var lite Eyjafjallajökull-sot som trängt sig in i hjärnan på dig. Hur ska du kunna fokusera och tänka klart då?

Så nu mår jag bra igen. Tack vare Island och deras fetingproblem. (Jag lovar dock att jag inte ska börja odla mustasch och systematiskt förfölja dem.) Islänningarna blir ju vår tids T-Rex (jag syftar på den köttätande dinosaurien, inte på rockbandet.). Så galet skönt att inte längre behöva stå till svars för sina handlingar...