Tänk om man någon gång, helt random bara försvinner? Jag tänker mig en slags underjordisk myskotunnel med typ turkosprickiga väggar. Hej och hå slungas du ut till en typ öde ö. (Du är helt ensam, så nej, drömmen om flugornas herre grävs ner i den vita sanden). Med dig har du bara det du för tillfället råkade ha i händerna när du slungades iväg. Tänk om du typ stod och sminkade dig, så det enda du har med dig är en mascara. Alltså, vad skulle man göra? Skulle man till slut tvingas käka upp den där mascaran? Använda borsten för att typ skrapa bark från träden? Destillera dess innehåll och försöka suga ur lite vätska? (För det finns inget vatten på ön, det i havet är fullt av hajar och blåsfiskar och är sjukt giftigt!). Eller skulle man bara ge upp tanken på något ät- eller drickabart och använda denna lilla mascaratub till en typ Willie? Och vänta på Fredag? John From? Skulle man till slut utvecklas evolutionärt och kunna leva endast för att man så innerligt tror på denna mascaratub? Skulle kroppen liksom förse en med näring och vätska i hopp om att man någon dag liksom hittar en liten flotte och kan paddla till fastlandet och utveckla denna ideologi för mascaratuben?
I dunno.
Men det vore jävligt coolt.