Jag kan bli så galet irriterad på mig själv. Mina dåliga sidor tar ibland över alltför hårt och jag bara HATAR hur jag tänker i vissa fall. Till exempel så HATAR jag att jag är så vintage svensk-tjej. Dvs, jag har sjukt svårt för att unna andra människor saker. Framför allt andra tjejer. Jag blir sådär bittert avundsjuk, även fast det kanske inte är något som jag ens vill göra. Jag vet inte om det handlar om att jag är så enormt självcentrerad och bara vill att all jordens lycka ska gå till mig... men något är det ju. Och det handlar definitivt inte om att jag inte tycker om personen i fråga, absolut inte!

Jag tror att jag hatar det allra mest för att det SÅ går emot min egen moral och mina standards. Det värsta jag vet är människor som inte tillåter andra att vara bättre - jag hatar jantelagen. Mer än något annat på denna jord. Men... vad ska man göra? Hur fan ändrar man på något som tycks sitta så jäkla långt inne? Lobotomi? Psykologi? Livets Ord? 

Nja. Kanske måste man bara dra sig själv lite i håret, bita sig lite i tungan och helt enkelt vänja om sig. Någon gång måste det ju fastna?