Årskrönikor känns rätt lame faktiskt. I alla fall om man inte har något vettigt att skriva. 2010 har varit ungefär precis likadant som de andra sexton åren av mitt liv. Det har vart bra. Det har vart dåligt. Människor har kommit och människor har gått. Nya platser har upptäckts, andra platser har lämnats. Jag har skrattat, jag har gråtit. Jag har gillat livet och jag har hatat det. Jag har gjort nya saker och samma gamla slentrianmässiga rutiner har även dem utförts. Som sagt, the big W-O-W is where? 

Nej, lyssna inte på mig. Den största cynikern on the lower east side, som dessutom har feber och lider av denna årliga nyårsångest ("SHIT!!! Har ännu ett år passerat? Och vad har jag egentligen åstakommit? Hur många liv har jag räddat? Hur många nya cancerbotemedel har jag forskat fram? Ännu ett år närmare döden!") som spökar in my mind and soul. Jag tycker att det är lika luddigt att fira nyår som att fira födelsedagar, just pga den där SNART ÄR DU DÖD-anledningen. Men om man vill fira det, så visst fine sure gört. Leave me out bara.

Men okej. Eftersom jag är sjuk och är uttråkad (varför sover jag inte bara? hah, för att det vore den självklara och ultimata lösningen, och sånt sysslar inte jag med...) så tänker jag ändå skriva ner lite up's and down's of 2010. 

På minussidan ligger plugget (som jag helt har tappat fokus på), allt slags rutinmässigt som sliter benmärgen på mig, en skranglig ekonomi som är en vanlig åkomma hos en sjuttonårig materialist, bristen på saker som jag vill dö för, USA's politik och i synnerlighet den där äckliga Sarah Palin, samt den delen av mig själv som jag egentligen vara vill pinna upp på en vägg och kasta köttknivar på, men som ändå alltid finns där för att förpesta mitt liv ännu lite mer. 

Det positiva (this is hard for me...) är alla de nya, fina människorna som har tillkommit i mitt liv, de nya platserna som jag har sett, sakerna jag har lärt om mig själv, filmerna och musiken som har fått det att tåras i mina ögon, de rappa argumenten hos politikerna jag beundrar, Julian Assange och hans kamp för demokratin, Englas tvillingpojkar, this and that and everything else. 

Det var sådär lagom lulligt och inte alls konkret, men det känns lite som om det är så 2010 har varit. Luddigt och flummigt. Lite som ett sånt där värdelöst år som bara finns där som transportsträcka till någonting bättre. För, det är ju så det är att vara ung, right? "Den enda anledningen till varför vi lever är att vi imorgon kanske får reda på varför". Så, vi får väl stå ut år 2011 också. Kanske, kanske att vi får någonting i sinnet som får oss att vilja fortsätta ut till 2012 också. Annars begår vi kollektivt självmord om prick ett år, ok?

Så. Förhoppningsvis så sover jag vid tolvslaget imorgon. Ni andra får ha det bra, ok? 
Happy new year.