Jag är precis mitt i min ordinära moralpredikan om hur Sverige verkligen alltid underpresterar, och om hur vi är experter på att bygga luftslott och sedan inte leva upp till förväntningarna.
Mitt i "typiskt jävla messvenskar som inte kan ta lite favorit-press, vi ser väl ALDRIG en kines ligga och gråta för att han är fav...." skriker pappa till. Charlotte Kalla vann visst guld (i vad-hon-nu-sysslar-med).
Gud hatar mig så enormt att han är redo att offra sin stolthet för att provea me wrong.
Amen, japp...


Aja... grattis, kanske man ska säga. Nu behöver man väl kanske inte skämmas LIKA mycket för att man är svensk...