Jag har märkt en sak med mig själv.
Alla har vi väl typ standarsposer? Klart. Puta lite med läpparna, skjut fram bröstet och skaffa den där dimmiga blicken - voilá!

Nej, men jag vänder verkligen alltid min vänstra kind (ansiktshalva) mot kameran. Det är min snygga sida. Min högra sidan är så GALET olik min vänstra. Stina Two Face Vainio, liksom! Haha...
Men typ. Visste jag inte bättre skulle jag tro att mitt ansikte blivit invarderat av någon slags utomjordisk varelse som gått in i min genbank och rört om lite.
Eller vänta... vet jag bättre? Nej!
Shit, jag har aliens i mitt ansikte...

   
Gemensam nämnare liksom? (Och nej, det är inte mina underbara vampyrtänder...)
Sedan tänkte jag att ni kanske ville se en riktig POP-bild på mig? Det får ni göra.

Lyssnar på BD atm. Då blir det så.
Vi avslutar med en suddis. Jag gillar suddisar. Kanske för att de liksom... döljer the ugly truth som gömmer sig där bakom liksom... kanske.

TJIPP vilken egoparad det blev. Eller om jag vore... nej, det är jag inte...
xxxxxx