Idag har jag vart på läkarundersökning. Fått ett friskintyg. En första twinrix-spruta (vaccin mot hepatit a & b) samt gjort ett TB-test.
P.a.i.n.f.u.l

Läkaren var stressad. Pratade väldigt dålig svenska (och jag som redan var skitnervös blev inte direkt lugnare av hans svettpärlor i pannan och allmänt fumlande...). Sjuksystern var (som vanligt?) jättesnäll, trevlig, lugn och comforting. Varför är det alltid så? Läkaren är ett socialt inkompetent svin. Och sjuksystern motsatsen. Se så fel det blir med löjligt höga intagningspoäng till läkarlinjen! Hur mycket det än tar emot att säga det så går ju inte brains och sociala skills hand i hand. Pity.

I alla fall. Han lyssnade lite på mitt hjärta (i ca två sekunder), tog mitt blodtryck (aj! kändes som tusen nålar...), lyste mig i ögonen, kände på min näsa (?), tryckte på magen (och jag fick kämpa hårt för att inte börja asgarva eller kicksparka honom i huvudet... haha), kollade halsen och reflexerna osv osv.

Och så till det förbannade TB-testet. Inget ont om amerikanare men JEEZ vad petiga de är!!! Aja...
Det gjorde ont som satan. Det är ett sådant där test där de sprutar in något i mig, och om två dagar ska jag tillbaka för att "läsa av" om jag har tuberkolos eller ej. Förhoppningsvis är det negativt, det blir ju lite jobbigt annars liksom...
Nu har jag fyi en fin ring på armen. Som INTE får tvättas bort. Jag ska snart duscha. Får väl ha långa plasthandskar på mig, jag VET att jag kommer att lyckas gnugga bort det annars...

Aj!! Maintenant, je vais étudier le francais. Kanske... peta inte på grammatiken, jag lär mig ;) haha.