"Ta det inte personligt, men du är en vidrig människa, ta det inte personligt, men du är en vidrig människa, ta det inte personlig men..."

Äh, who am I kidding? Let's just cut the crap;

"Du är en vidrig människa, du är en vidrig människa, du är en vidrig människa"

Jag kan inte rå för det. Jag är en hatisk människa, jag hatar saker. That's what I do liksom. Vi har ju alla olika spakar att styra i denna värld, och detta är min.
För hur vidrig vore inte världen utan hat? Ouuuh, spare me!

I alla fall. Jag har kommit fram till att de värsta människorna jag vet inte är de där stereotypfallen som überidentifierar sig med våra normer. De jag avskyr allra mest är de där borderlinefallen. Patetiska jävlar som bara är halvvägs fram till något fack. De kanske fastnade med tuggummi under skon, en trasig nagel eller oknytna skosnören, vad det jag? De står i alla fall still.
Pekar ittrigt på sterotyperna "usch!"
Jag vill bara skjuta er alla med en k-pist rakt i huvudet.

(what about me, then? Ja, inte är jag ett stereotypfall i alla fall... så ni vet vart jag har fått alla erfarenheter ifrån ;) "Love thy enemy".)