Idag har jag vita strumpor på mig. Är det bara jag, eller känns inte vita strumpor väldigt tacky?
Vita strumpor känns väldigt Norrköping. Jag hatar den här staden, med hela mitt hjärta. I truly do. Om Vishnu finns någonstans låter han dessa sju (typ) kvarstående månader gå fort så att jag kommer härifrån.
Och det kommer alltid att finnas människor som tar sånt här personligt. Gör det då. Ert jävla fel. Man kommer ingenstans på att ta saker personligt. Det är inte personligt riktat till någon, så sluta ta det så. 

Jag var på stan en kortis idag. Det var meningen att jag skulle shoppa!! Jag kom till Åhlens och köpte en mascara. Sedan orkade jag inte mer. Tror att jag är sjuk... mamma säger att det säker är vaccinen som jag har fått som spökar. Jag har liksom känt mig hängig och jävligt trött och svag de senaste dagarna. Och nu en huvudvärk på det också... Jävla skitvaccin. 

Annars har jag tänkt lite på glada människor, hur mycket de stör mig. Inte just att de är glada, men alltså... Hur intressant är en glad människa egentligen? Det kan ju inte vara bara jag som dras till dystra, skadade och emotionellt trasiga personer? Där har vi attraktion. Där har vi något att bita i, en utmaning. Glada människor är bara så enormt platta och färglösa. 
Och sedan vet vi ju alla att de ändå hamnar som landstingsantställda sjuksyrror... Men sådana behövs ju också. Så, keep up the good work, typ. 

Herrejesus jag låter ju som Kissie, jag ska verkligen inte blogga när jag är sjuk och trött och deprimerad. (läs: jag borde aldrig blogga över huvud taget, hehehe...)

Aja, igen. Inget personligt. Det är bara jag som är en förstörd och konstigt komplicerad människa. Som just nu lyssnar på TRASH-HIPHOP! Haha! Typ Flo Rida och Jay Sean. Jeez, jag är verkligen sjuk... Sämre musik får man leta länge, läääääännge efter... 
Nu, lite Gilbert, Klick och apelsinjuice. Förlåt för detta. Hej då.