Man ska sluta när man är på topp säger man.
Ändå är medellivslängden (i framför allt sverige då...) högre nu än någonsin. Är det twisted logic eller bara en paradox?

Hur kan man f.ö veta när man är på topp? Antagligen är det väl därför sega människor vägrar dö. Vi är nog alla naiva svin längst in i alla fall. Vi väntar efter något bättre. För TÄNK om morgondagen ligger och ruvar på något nytt, stort, revolutionerande, häftigt! Vi vet ju faktiskt inte.

Å andra sidan, tänk om min bästa tid är nu? (å hemska tanke...)
Tänk om jag aldirg kommer att klättra högre upp på livskvalitetsskalan?
Ändå så lever jag, dag efter dag, år efter år, i väntan på något bättre. Är det inte livets versal? Att vi alltid väntar på någonting som vi inte ens vet om det existerar.

Den stora jäkla pricken över det skit-i som är livet.

Det finns i alla fall folk som står för det. Som inte sjunger "I hope I die before I get old" när de är 60+ (inget ont om roger, though)
Gammal är inte alltid äldst.

Jeez vad nere jag låter. Helt dark ju. Stab me, rip me, stab me, rip me.
Om jag vore Kenza eller någon annan solskens-typ skulle jag ju skriva att usch, detta måste jag sluta med nu. Jag ska återgå till att skriva om fodral och tyska pojkar med klackskor, jag looovar!
I'm not down. Jag tycker själv att jag gör det bästa av situationen. Jag dealar med den. Är det inte det man ska göra? Hehehehehheeheee ;)

"Lady, people aren't chocolates. Do you know what they are mostly? Bastards. Bastard covered bastards with bastard fillings. But they don't annoy me half as much as those bubble headed optimists who walks around vomiting sunshine"
Coxerator vet det. Vi ses imorgon, ikväll ska jag plugga matte. Slutprov i matte a i morgon! Ses :)



Om jag ska vara positiv och innerlig och känslig och... nej. Det får denna låt vara åt mig. Den är så ärligt jävla sjukt bra. Hästpojken - Från där jag ropar. Det var riktigt länge sedan jag hörde något så bra. Bara de små pianoklinken som hörs efter första versen får mitt hjärta att öppna upp sig och sedan snörpa ihop sig till en liten, liten, innerlig boll innehållandes ingenting förutom genuin jävla kärlek. Se, jag kan också vara djup. Typ.