Ryggraden blir plötsligt rak igen. Du sträcker på dig, för att känna hur det känns liksom. Stort.

Du kollar dig runt. Har det alltid sett så ljust ut? Har pappa bytt ut glödlamporna?

Du kollar ner på dina till synes stelopererade fingrar. Vecklar försiktigt ut dem. Viftar lite med dem. Japp, de lever fortfarande.

Snart börjar ett leende sprida sig på dina läppar. Först lite försynt med små ryckningar i mungiporna. Sedan bredare och bredare, större och större. Tillslut ler du stort, visar alla gaddar.

Tankarna börjar samla sig, sorterar sig i fack som det brukar vara.
Mina tankar går på lugna promenader med små mopsar.
"Det gör inget". "G-, vad är det för fel på det?"

Vilken sinnestillställning. Den kan nog bara förklaras med fem ord. Fem underbara ord;

Jag är färdig med svenskan.


HALLE-FUCKING-LUJAH!