Sweet childhood o mine
Idag fyller mitt minsta kusinbarn Thea tre år. TRE år! Vart tar tiden vägen? Varför känns det så grymt konstigt att hon har fyllt tre hela år?
Antagligen för att jag minns det som i går när hon typ låg i magen. Nu är hon tre år. Jag är också tre år äldre. Sånt är sjukt och grymt ångestframkallande. Snart sitter jag här, gammal och gaggig och typ "HUR kunde 60 år försvinna så fort?"
Nej, vem försöker jag lura? Jag kommer verkligen inte blogga när jag är 76 år. Facebook kanske, men blogg? Näpp!
I alla fall. Att lilltjejen fyller år fick mig att bli sådär nostalgisk. Typ min barndom. Känns helskumt eftersom den var för typ... en månad sedan? Nah. Men hur definerar man 'en barndom'? Typ 0-12? Men vadå, 0 år? Då minns man ju inget. Min barndom är 3-12 år. Något sånt.
För att inte tappa ämnet (igen..) så ska jag fortsätta på rätt spår. Nostalgi. Nostalgi = Pokémon! Ah! Jag blev helnostalgisk och började riva i en massa lådor och hittade spår av min nörd-tid. Jag var en stor pokémonnörd. Typ de somrar då jag och min syssling spelade gameboy 24/7. Och han fick hjälpa mig att fånga Snorlax eftersom han var så svår att fånga.
Och Snorlax, ja! Jag minns mina första pokémonkort som jag köpte. I Lekia-affären på Dominos nedervåning. Jag fick ett Snorlax-kort (ett glittrigt, dessutom!), men insåg själv inte riktigt det stora i det... (jag var ju newbie ännu). Tills de stora killarna på skolan fick reda på det (jag var kanske 7-8 år, de gick i sexan) och blev grymt imponerade och började kalla mig för just "Snorlax". Och jag, jag var så stolt. Stoltare har jag nog aldrig varit.
Ja, kära Pokémon. Och självklart pratar jag om de 150 första. Originalen. De som kom efter har jag ingen koll alls på, då var liksom Pokémons storhetstid över. Och förbi. Åh... Sedan kom Digimon som jag försökte gilla, men det gick inte riktigt. De kommer aldrig att få samma hedersplats i hjärtat som Pikachu, Dratini, Ditto, Krabby, Strayu osv osv. Älskade underbara Pokémon.
Ett urval. Så himla vackra :') Och btw, är det bara jag som skulle ÄLSKA om Pokémon fanns på riktigt? Livet skulle vara så himla mycket roligare då... F.v; Dratini, Ditto, Gastly, Eevee, Snorlax, Moltres, Bellsprout och Dugtrio.
Antagligen för att jag minns det som i går när hon typ låg i magen. Nu är hon tre år. Jag är också tre år äldre. Sånt är sjukt och grymt ångestframkallande. Snart sitter jag här, gammal och gaggig och typ "HUR kunde 60 år försvinna så fort?"
Nej, vem försöker jag lura? Jag kommer verkligen inte blogga när jag är 76 år. Facebook kanske, men blogg? Näpp!
I alla fall. Att lilltjejen fyller år fick mig att bli sådär nostalgisk. Typ min barndom. Känns helskumt eftersom den var för typ... en månad sedan? Nah. Men hur definerar man 'en barndom'? Typ 0-12? Men vadå, 0 år? Då minns man ju inget. Min barndom är 3-12 år. Något sånt.
För att inte tappa ämnet (igen..) så ska jag fortsätta på rätt spår. Nostalgi. Nostalgi = Pokémon! Ah! Jag blev helnostalgisk och började riva i en massa lådor och hittade spår av min nörd-tid. Jag var en stor pokémonnörd. Typ de somrar då jag och min syssling spelade gameboy 24/7. Och han fick hjälpa mig att fånga Snorlax eftersom han var så svår att fånga.
Och Snorlax, ja! Jag minns mina första pokémonkort som jag köpte. I Lekia-affären på Dominos nedervåning. Jag fick ett Snorlax-kort (ett glittrigt, dessutom!), men insåg själv inte riktigt det stora i det... (jag var ju newbie ännu). Tills de stora killarna på skolan fick reda på det (jag var kanske 7-8 år, de gick i sexan) och blev grymt imponerade och började kalla mig för just "Snorlax". Och jag, jag var så stolt. Stoltare har jag nog aldrig varit.
Ja, kära Pokémon. Och självklart pratar jag om de 150 första. Originalen. De som kom efter har jag ingen koll alls på, då var liksom Pokémons storhetstid över. Och förbi. Åh... Sedan kom Digimon som jag försökte gilla, men det gick inte riktigt. De kommer aldrig att få samma hedersplats i hjärtat som Pikachu, Dratini, Ditto, Krabby, Strayu osv osv. Älskade underbara Pokémon.
Ett urval. Så himla vackra :') Och btw, är det bara jag som skulle ÄLSKA om Pokémon fanns på riktigt? Livet skulle vara så himla mycket roligare då... F.v; Dratini, Ditto, Gastly, Eevee, Snorlax, Moltres, Bellsprout och Dugtrio.
Kommentarer
Trackback