Det sägs ju att skadeglädjen är den enda sanna glädjen... Och jag är inte den som säger emot. Men ibland kan jag undra om det egentligen är...fel? Så länge man inte ger uttryck för det. Att jag sitter här och är sjukt glad för att Kenza vaknade på fel sida... kan tyckas vara rätt tragiskt (igen, jag säger inte emot!) men still. Det får mig att må bättre, och jag tror inte att det rör Ms. Z i ryggen at all. Att jag är tragisk och sorglig och en lam ursäkt för en levande organism, det är ett annat kapitel (som jag gärna lämnat över till folk som tror sig känna mig!). 

Nä. Idag är det pissväder ute. Vi ska beställa thaimat nu, och sedan blir det streamad film (lagligt på världens bästa love film!!). Jag har fallit pladask för svt's novellfilmer dessutom. Se "Kaffe i Gdansk", det är polsk trashkultur och en söt sjömanskille i 27 minuter. UNDERBART! 
Vi ses, ponytails. xx