Jag vet inte varför jag blir så jävla jobbig ibland. Jag får sån jävla ångest över saker som glädjer normala människor. Just nu har jag ångest för att det är sommarlov imorgon. Jag har ångest för att det bara är drygt 1.5 månader kvar tills jag drar, och jag känner att jag kommer sakna alla fina människor så jävla mycket. Jag får sån ångest för jag undrar om jag egentligen vet vad jag har gett mig in på. Jag är inte... så! Jag är inte så stark, inte independent, inte ansvarig. Ibland tror jag att jag bara är menad att leva ett halvkasst liv i en bitter stad och gå runt och vara allmänt down. Nu bryter jag mot detta, nu ska jag testa mina vingar och upptäcka världen (ok, upptäcka USA... ok, upptäcka en liten håla i USA ;)
Samtidigt får jag ångest över att jag känner såhär. Fan, mina föräldrar lägger ner så jävla mycket pengar på att jag, bara jag, ska få ett år i ett annat land. Jag borde gå runt med ett ständigt flin på läpparna för att jag vet att jag är så jävla lyckligt lottad och att det finns så jävla många som vill, men inte kan, göra det jag ska göra. Jag vet att jag är jävligt otacksam och bortskämd... Folk brukar undra om jag ens ser fram emot min resa, med tanke på att jag i princip aldrig pratar om den. Jag ser fram emot den, det gör jag verkligen. Samtidigt skrämmer den skiten ur mig och jag vill jättegärna bara spendera de här sista månaderna i Sverige med att göra sådana vardagliga saker som jag brukar, och umgås med människor jag brukar. Det är ju trots allt de där småsakerna som man kommer sakna mest när man inte har dem längre (typ igår kom jag på att jag verkligen kommer sakna att gå ner i vår källare... den lukar så jääävla gott!)

Sedan har jag också ångest för att jag vet att jag kommer ha sådan jävla ångest när jag ska åka tillbaka till Sverige om ett år. Hur ska allt bli? Vad kommer ha förändrats? Vilka människor kommer ha glömt mig?

Jag är en människa som inte tål förändringar. Jag är så jävla beroende av bekvämlighet, och förändringar är inte bekväma. Jag kan dock trösta mig med att jag även är grym på att anpassa och vänja mig vid situationer. Jag mår såhär nu, ja. Ge mig en vecka in på sommarlovet så kommer jag må bra. Ge mig en vecka i USA och allt kommer vara bra. Ni fattar.

Imorgon är det skolavslutning. Emilia har redan då dragit till USA på semester (jag har köpt jordnötssmör, emilia! haha! det är gott och jag kommer äta det när jag saknar dig! ;), men alla andra träffar jag ju imorgon. Sedan är det en hel sommar! Ni fina vänner of mine, vi ska ses en jäkla massa.
Jag är ändå rätt glad över mitt liv. Det är bara en jävla massa tonårshormoner som spökar... och så är jag väldigt neurotisk som person. Jag vänjer mig vid det någon dag ;)