Det är nästan helt sjukt hur beroende jag är av ensamhet. Det är som ett stort jävla tomrum som fylls av ännu mer tomhet. Tomhet, tomhet, tomhet. En vaken Iskariot i slutet av tunneln där du förväntat dig ett ljus. Idag har jag vart hos tandläkaren och bedövat käften. Gått på stan och letat maxiklänningar. Vart rädd för en bmw som nästan sprängdes (fast räddast var nog ellen. panik_tjej_89). Jag har ätit tacos, förlorat i minigolf, läst liberal ungdomslektyr och Jävla John. Nu ska jag suga i mig lite kultur i form av novellfilm med en otroligt utsiktscharmig sailor på bannern. Ungefär så finkultig är jag, och där tar också detta banala och snudd på menlösa inlägg slut. Också det som Iskariot i slutet... fast en iskall version.
Good night ladies and genitales.