Ja, jag vet att vi båda var för unga då vi hade vår... grej. Och jag vet att det inte är dig jag tänker på när min telefon ringer. Och jag vet att det vi hade inte skulle kallas kärlek av "de som vet". Jag vet det så väl, men jag vet också att du och jag var som det var och som det alltid hade vart. Där någonstans tar mina förklaringar slut, och någonting annat tar över, men ändå...

Ja, jag vet att vi blev så behärskade när vi var med våra vänner. Och jag vet hur det sist var och hur jävla illa det slutade... Och vi var båda för unga för att ha vetat vad riktig kärlek är. Och våran kommunikation kanske inte alltid var perfekt... Men ändå. But still.

---