Det är ju jäkla mycket just nu. Plugg, plugg, plugg, twisted logic, och så andra relationer som man skall ta hänsyn till. Åh! Och så ska man försöka remain sane mitt i allt detta också. Jag känner typ som om mitt inre väller upp och snart ja, snart har vi ett crappy moment igen. Det är så jävla lätt att måla upp föreställningar om hur allting ordnar sig till slut. Det är så jävla lätt att ta åt sig av klychorna. Det är nog det som stjälper oss i alla lägen, det är det som är den allmänna mänskliga svagheten. Det som får mig att ens ifrågasätta vår överlägsenhet gentemot djur. De säger att vi är den starkare arten pga vårt "intellekt" och våra känslor, vår åtrå och vår passion. Men vänner. Vem blir klok av känslor? Vem blir klok av åtrå? Hade vi vart känslokalla och likgiltiga... ja. Då hade kanske världen inte varit ett sådant sorgligt ställe.