Det är inte synd om tjejer
Men människor... ska vi ta det som de MÄN vi är, eller ska vi fortsätta låta samhället klappa oss på huvdet och hjälpa oss upp?
Jag skulle, på ren känsla, säga att genus-steken är vänd. Visst, kvinnor får fortfarande i genomsnitt lägre lön än män (vilket är ett stort problem - jag erkänner det!) men över lag tror/tycker jag inte alls att vi är sådana stora offer längre. Folk lever bara kvar i normen om att det fortfarande är normerna som styr oss... typ.
Jag skulle vilja poängtera hur hela medias upptåg gentemot kvinnor som "offer" är en enorm björntjänst. Man tror att man är god när man uppmärksammar alla problem, och alla diskrimineringar and so on... Men för att saker och ting ska bli bättre behöver vi inte tycka synd om, vi behöver agera. Och för att kvinnor ska få samma "makt" som männen krävs det inga lagstiftningar hit eller dit, det krävs en ändrad syn på kvinnor - av kvinnor. Jag tror att det är vi som är sämst på att se våra egna förmågor. Sluta tyck synd om, vässa armbågarna och ta för dig i stället! Jag vet att det suger, men annars rättfärdigar man bara andras fördomar.
Som jag skrev tidigare tycker jag ändå att vi har lyckats vända på det hela... i alla fall till viss del.
Nu undrar jag bara... när ska vi börja bry oss om männen? När ska deras psykiska ohälsa uppmärksammas? När ska de få överlevnadshandböcker (mini-pik till blondinbella...) eller veckotidningar fullproppade med tips på hur du höjer din självkänsla?
Enligt WHO går det idag 2,7 självmord av män på varje kvinnas självmord. Och då är det bara i Sverige, det är relativt lågt om man jämför med resten av Europa och världen. Det är siffror som i alla fall jag blev väldigt förvånad över när jag först läste dem...
Som avslut kan jag ju säga att allt detta jag precis har skrivit är okej eftersom jag själv är tjej. Hade jag vart man hade folk stenat mig verbalt och kallat mig för mansgris...
Så, det är inte synd om tjejer. Det gäller bara att ta för sig och inte låta andras fördomar förenas med ens självförtroende.
Jag förstår inte vad du vill försöka få fram med det du precis skrev, men du säger att man inte ska tycka synd om kvinnan och se henne som ett offer (vilka som nu gör det?) utan istället agera. Hur menar du att man ska agera och hur kan du säga att "steken är vänd", när det (som du själv poängterar) är ett faktum att kvinnor år 2010, fortfarande inte har samma självklara rättigheter och likvärda löner som männen? Det låter som att du rycker på axlarna åt sådana grundläggande problem och inte inser att läget fortfarande inte är okej. Inte på långa vägar, inte ens nära egentligen. Vad försöker du säga? Att vi redan har det tillräckligt jämställt och borde släppa det och fokusera på mannens rättigheter? Att det måste vara antingen eller?
Tror du att det är så enkelt att en kvinna bara behöver "våga ta för sig" så är problemet löst?
h e r r e g u d. du borde läsa genusvetenskap.
Det jag menar är att männen glöms bort. Man fokuserar så enormt mycket på kvinnors problem (och då menar jag framför allt problem som låg självkänsla, press, utseendefixering osv, inte sådana stora saker som lägre lön) att man glömmer bort att hey, män (och framför allt unga killar) mår också dåligt. De känner också press, de har också låg självkänsla. PLUS att de inte "får" må dåligt eftersom normen säger att män ska vara starka, likväl psykiskt som fysiskt.
Att säga att män och kvinnor i Sverige inte har samma rättigheter är fel. Det har vi. Sedan att det inte alltid visas i praktiken (lägre lön, t.ex) är extremt fel och bygger på just de normer som är extremt uråldriga med ändå lever kvar. Där har vi en delvis politisk fråga som man kan behandla genom att t.ex införa jämställdhetsbonusar och jämställdhetsplaner.
Nej, jag säger inte att det ska vara antingen eller, men jag tycker att man ska vara jämställd och konsekvent. Jämställt är det inte när kvinnan får de psykiska fördelarna och press-dämpare i form av den mediala delen de har idag. Jämställt är det inte att blunda för att män också mår dåligt.
Och du tycker inte att kvinnan har en offer-roll i samhället? Läser du tidningar? Se på på tv? I så fall borde det inte vara något nytt för dig.
Nej, så enkelt är det inte alltid, men man har ett val. Man kan rätta sig efter normerna, eller så kan man göra någonting åt det. Lite av sin egen väg får man faktiskt plöja själv.
