Ett tragiskt jävla case

Och helt plötsligt sitter jag här igen. En franskaläxa som dumpades i skolan, tio sidor matte att plugga ikapp, en fysik-labrapport som måste göras, ett kemiprov imorgon och en biologiuppgift som ska lämnas in.
Och i vanlig ordning gör jag allt annat än att plugga.
Awesome.

Moto Boy känns alltid lika aktuell om hösten, förresten. Beat Heart är alltid exakt lika fin.
Mitt känsloliv just nu känns så jäkla disfunktionellt att jag skulle kunna skriva en roman om det. Tänk er, en roman om hur ingenting fungerar. Om hur alla jävla naturlagar faller som furor när det gäller att samverka med min emotionella sida. I might as well give in.
Hm. Rätt komiskt är det ju ändå.
(ungefär lika roligt som man kan ha åt "asbest packad" på en fysiklektion klockan halv tre en onsdag... haha)

Nej. Om man ändå skulle ta och plugga lite kemi... Jag är så uppriktigt trött på empiriska formler och molmassor hit och dit! Att ha matte på fyra mattelektioner i veckan, tre fysiklektioner i veckan och nu också tre kemilektioner blir FÖR mycket. I'm smoked! Jag saknar att ha lätta ämnen som typ samhällskunskap där man bara kan lära sig vad några ord betyder, utan att egentligen förstå, och ändå få MVG på prov. Bottom line; jag hatar att faktiskt behöva anstränga mig för att få resultat. Sånt är jag inget bra på.

Framför allt så saknar jag Fredriks attityd om att "betyg inte är allt, man kan faktiskt komma långt med en bra personlighet också". Nog för att det inte bådar gott för mig, hehe, men ändå.
Aja. Imorgon ska jag bestämt till Vaxkupan och unna mig några skivor. Det tycker jag att jag är värd! ;)
Puss på er xx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0