Way out Wests avslutande akt var inte bara en akt utan tre. Alla utfärdade av en och samma person och hans ensemble av akrobatiska dansare och balletdansöser.
Markus Larsson (jag älskar människan EGENTLIGEN men alltså ibland synkar inte våra hjärnor riktigt) gav Kanye West två jävla plus och jag kan inte låta bli att bli lite upprörd. Jag är inget hardcore-fan av varken hip-hopen som genre eller Kanye West som artist men jag har alltid värderat honom högre än "alla andra" kommersiella rappare för att han är så jävla mycket mer än dem. Han är mer än bitches and hoes och bling bling, han är nyskapande, kreativ och helt enkelt jävligt häftigt.

 

Konserten igår började med att Kanye, efter några minuters akrobatdans utfört av sjukt många dansare med någon slags helgonikon till bakgrund, blev upphissad ur scenen, helt vitklädd och med en jävla massa rök runt sig. Samtidigt spelades Dark Fantasy. "Can we get much higher?"
Kaxigt, ja. Som fan. Min syster sade direkt att "han tror ju på riktigt att han är Gud" och det stämmer kanske. Vad vet jag. Markus Larsson klagar och kallar det för hybris. Det stämmer kanske också. Eller så är Kanye West så jävla stor. Stor nog att helgonförklara sig själv inför hela jävla Slottsskogen. Jag har ju aldrig varit religiös men under de följande två timmarna skulle jag sakta ge upp mig själv till mannen på scenen och bli helt bekväm med tanken på att han kanske inte bara tror att han är Gud, han kanske faktiskt är det. Just där och då kändes det i alla fall så.



Det var en maffig show. Tänk er alla lampor, laserstrålar, rökmaskiner, konfetti, eldregn och fyrverkerier som man över huvud taget kan proppa på en scen och där har ni det. Det hade jag i och för sig också förväntat mig av en av världens största artister med en budget på sjuhelvetes jävla massa miljoner. Det kan i och för sig alla andra världsartister med samma cashflow göra, det är inte unikt i sig. Det som berörde mig mest, och framför allt förvånade mig mest var att det inte alls bara var en materialistisk show off-fest där dollarsedlar flödar. När Kanye började freestyla om allt skit som tynger honom, hur vi ska ta vara på det vi har och om alla förödande misstag han har gjort blir det ju på riktigt jävligt fint, äkta och rått. Så jävla rått och hjärtskärande. Vet man något om mannens bakgrund och historia kan man också förstå honom. Jag är så jävla glad över att han gav mig innehåll som sträckte sig över naked bitches, schysta beats och gangsta-romantik. 
Markus Larsson, för en gångs skull har du verkligen så jävla fel. Lyckades man inte se igenom hela hybris-ridån igår så missade man något väldigt, väldigt stort och viktigt, och helt ärligt så är det bara din förlust. Jag kommer att leva på gårdagens konsert länge, länge.