En helg. Två dagar, två nätter. Ett Way out West vars artistutbud enligt mig var väldigt svagt med endast tre-fyra akter jag verkligen såg fram emot. Såhär i efterhand är jag totalt mosad mot någon hård imaginär betongvägg, brutalt misshandlad av the grace of god och fullständigt i... ja, exstas. Vad fan hände? Jag känner att jag har väldigt mycket att säga. Det är svårt att fatta sig kort, så varför inte bara lista upp anledningar till varför jag blev så blown away som jag blev. Bara gårdagens svit med Jamie Woon - Pulp - Tiësto - Kanye West gav mig inte bara ett par misshandlade fötter och galen träningsvärk i typ hela kroppen utan också något slags inre lyriskt uppror. Jag älskar att Way out West är den enda festivalen som vågar mixa mesig svennepop som Säkert! med funkpop i Prince, gangsta-hip-hop i Wiz Khalifa, high class-hip-hop i Kanye West, folkmusik som Fleet Foxes och Tallest man, elektriska Robyn och Iamiwhoami och till slut hård housemusik med Tiësto. Vafan liksom? Total jävla mindfuck men åh så jävla underbart.

Stunder att minnas lite extra:
Janelle Monae - I want you back
Pulp - Sorted out for E's and Wizz och Disco 2000
Kanye West - All of the lights och Jesus Walks
Wiz Khalifa - Black and Yellow
Fleet Foxes - He doesn't know why
Robyn - We dance to the beat
Thåström - Die Mauer
MF Doom - Hoe Cakes
Jamie Woon - Night Air
The Tallest Man on Earth - Love is all och I won't be found
Prince - 1999
Tiësto - well, jag är inte speciellt insatt i housemusik... finns det låtar? haha. Men hela shower var ascool, överraskande asbra!

Ja, ni fattar. Shit.

Älskade, älskade Jarvis Cocker. Fan vad jag blev svettig och trött men åh så det var värt det. Bästa inledningen hade de också med ett svart skynke över hela scenen och en grön laser som stavade ut saker. Mitt i allting kom lite random "Do you wanna see a dolphin?" och när publiken skrek så kom det en animation av en hoppande delfin, haha. Så underbart.