Jag gillar korta saker. Ombytlig, aldrig bunden, nytt, nytt, nytt! Detta gäller framför allt när det gäller låtar. Jag orkar inte med långa låtar och hinner alltid tröttna, jag lyssnar aldrig helt klart på låtar utan byter innan de hinner ta slut. Det finns dock ett undantag, en alldeles fantastisk sång som jag gärna lyssnar på hel. Den är över 10 jävla minuter vilket egentligen är rätt sickt, men ok. Here it is, norges stolthet: