Folk åker till Indien, knaprar piller eller läser feng shui för att finna något. Finna en mening, något att luta sig mot. För oj vilken jävla motvind det helt plötsligt blev då livet bara var... ja, var. Det är ju så extremt trasigt när man inte har någon bestämt linje att vandra på och nätterna blir så väldigt mycket mörkare utan den där ledande stjärnan.
Det är här någonstans som jag önskar att jag vore ett djur. Ett lyckligt ovetande djur som bara gnager på och bygger sina bon utan att egentligen fundera på varför. För vänner, vet ni? Knowledge doesn't make happiness, ingen jävla lycka vinns utav kunskap. Inga konkreta därför kan någonsin göra saker och ting klarare. 
Ändå ska vi människor vara så förbannat envisa och hela tiden nagga ihjäl oss på att försöka hitta dessa svar. Och när vi inte lyckas, så hittar vi på svar. Något jag aldrig kommer att förstå är varför man inte bara kan låta saker ligga utan att stycka sönder dem till partikelstora bitar för att försöka finna kärnan och vetskapen om just denna, denna livsviktiga och totalt avgörande... sak.  
Det om något måste väl vara the original sin of all human beings. 

Utan att låta som någon flummigt frireligiös moraltant så önskar jag verkligen att vi bara kunde låta saker vara. Bevara charmen och mystiken som ligger i att faktiskt inte veta saker, i stället för att hitta på formler, bokstäver eller "lagar" för att försöka förklara det oförklarbara. Låt universum vara oändligt och därmed oändligt mystiskt i stället för att försöka hitta dess slutpunkt. Låt det vara omöjligt att förklara hur snö bildas i stället för att kalla des för något helt annat. Men framför allt - låt livet ha no meaning what so ever. Du kommer ändå inte bli lyckligare av ett svar.

"All we know is that we don't know what is gonna be and please brother let it be. Life on the other hand won't let you understand we're all a part of the masterplan"