Jag skulle ju faktiskt vilja ha ett mvg i kemi b. Krister tror på mig, säger han, vilket känns... ja, well. Bra? Men kemiska jämvikter är sjukt jobbigt och framför allt dödligt svårt. Visst skulle jag kunna göra det bästa av situationen och faktiskt p l u g g a med tanke på att provet är imorgon, men vafan... Hur stor nytta kommer det att göra? Hur mycket lyckligare kommer jag att bli av det? Förmodligen inte ett piss. Jag vet inte. Jag orkar inte.

Någonstans är jag fan helt jävla övertygad över att jag skulle kunna kirra mvg i alla jävla ämnen om jag försökte. Jag är inte lättlärd, men fan inte dum. Problemet ligger ju bara i att jag inte orkar. Eller orkar... jag gör det bara inte. Jag pluggar extremt lite vilket aldrig egentligen har synts på mina betyg förens nu. I nian och ettan var jag grymt nöjd med betygen och så jävla stolt över att ha klarat det på egentliga baskunskaper som man snappar upp på lektioner eller kunde sedan tidigare. Det är väl klart att det svider lite att inte längre kunna överleva på sånt (för vem FAN har baskunskaper i fysik a? kemi b? matte c-d? just det.) men jag andas fan fortfarande. Mina krav på mig själv finns liksom inte längre, och jag vet inte om jag ska se det som en extrem lättnad eller om jag ska vara orolig.

Jag tror att jag liksom livnär mig på att inte plugga, det är så jag opererar. Det är självbevarelsebedrift i allra högsta grad. Om jag skulle råplugga och ändå misslyckas på prov - vad händer då? Det är ju (nästan...) som att få det skrivet i pannan att HEJ du är dum i huvudet. Då resonerar jag att det är bättre att inte plugga och misslyckas och sedan kunna tänka att "om jag hade pluggat, då hade det gått mycket bättre."
Det är en ganska idiotisk tanke, men det gör mig jävligt mycket lyckligare. Jag har aldrig vart bruden som släpper taget eller kastar mig ut i något, jag är beroende av bekvämlighet och full kontroll över mig själv. Det är jag i ett nötskal.

Så... även fast jag tycker att bra betyg ÄR viktigt så är välmående viktigare och FAN vad det är lätt att glömma som stressad student. Visst vill man värna om sin framtid, men det kanske är lika viktigt att värna om nuet? Det är lite som en kemisk jämvikt. Fast utan kemin, så bara en jämvikt då. Dock så tror jag inte att Krister godtar det som ett svar på provet... Bummer.