Jag har fått bröllops-yra.
Jag skäms lite, för om sanningen ska fram var det IGÅR jag fick reda på att prins William och Kate Middleton ska gifta sig om knappt en jävla månad! Jag hörde om deras förlovning för typ några månader sedan! Hur kommer det sig att det tog 1,5 år att planera danne och vickans bröllop medans det bara tar ungefär ett halvår att planera ett brittiskt rojalistiskt storverk?
I alla fall. Jag är tagen! Jag är en blödig rojalist = jag smälter när våra prinsar och prinsessor skall gifta sig. Mitt inre gråter dock lite när den manliga varianten gör det eftersom det i sin tur minskar chansen för mig att gifta mig med en prins och bli prinsessa. Jag antar att jag fortfarande kan satsa på calle-fille (han är ju rätt så söt...), men åh... Helst vill jag ha jetset-prinsarna i Monaco, Andrea och Pierre. They've got the looks, they've got the cash and they've got the titles, all that's missing is me! Jag kan se hur hakorna fallerar hos Helena och Olivia på Klick-redaktionen när de ser the latest news från de monogastiska (jag har verkligen ingen aning om vad det där betyder) tidningarna... Haha, det vore nåt.

Anyways. Nu är det ju inte min tur, utan Kate's. Lucky bastard. Alla feminister där ute vill att vi females ska arbeta tillsammans och älskar varandra - men hur fan ska man kunna gilla någon icke-adlig brud som gifter sig med en prins? Snacka om att hon saknar compassion. Vad hände med solidariteten? Alla ska med?
Äh, hon kan få William. Han är ju ändå ganska ful. Men vänta ni bara, om ett tag är det jag och Pierre Casiraghi...


Just look at him! hahaaa