Jag hade en sådan äcklig pisstart på dagen idag. Inte nog med att jag försover mig, när jag vaknar är det FETT med snö ute, jag är sjukt hungrig men hinner inte äta något, jag hinner inte heller plugga någon biologi som jag hade tänkt göra (vilket dagens sådäriga prov får paya off) och så var jag så galet fucking astrött att jag inte ens klarade av att hålla i min foundationflaska med SJUKT vassa kanter = köttsår på tån. När jag väl var utanför dörren kom jag på att helvete, jag glömde nycklarna. Och ja, vi har självlås på dörren... Jag skulle då, efter skolan, behöva gå hem till min (sjukt pratglada...) granne och be om extranyckeln som hon har och sedan gå tillbaka till skolan för att hämta filosofiböckerna i skåpet (prov imorgon) och sedan hem igen. AWESOME. När jag kommit halvvägs till skolan kommer jag dock på att jag inte gick hem direkt efter skolan igår = pappa var hemma och öppnade åt mig... Borde inte nycklarna ligga kvar i väskan då? Fast nej. Får då snilleblixten att jag hade dem i jackfickan i stället och ja! Där var de fan! (Att jag hade gått hela vägen med händerna i fickorna och ändå inte märkt att en fet nyckelknippa låg där får tröttheten förklara)

Så vändes min dag från katastrof till helt okej. Biologiprovet kan ha gått asbra, helt åt helvete eller någonstans där i mellan. Ska ni satsa feta summor på det så föreslår jag det sista alternativet.
Att säga att dagen "lystes upp" av en mattelektion känns bisarrt, jag vet, men när man har en äckligt bra lärare, två fett sköna lärarstudenter och förståelig matte är det inte så dumt faktiskt.

Ja, det var historian om min dag det. Hoppas ni skrev ner det i er book of matters.
Du och jag, kära vän, vi ses igen. Någongång. Kanske på treans spårvagn, kanske någon helt annanstans.
Puss xxxxx


All posar i webcamen. Så är det bara.