Igår var det den sextonde maj vilket innebar (förutom att jag skulle ha tatuerat mig vilket inte hände pga sjuk tatuerare...) att det var exakt en månad kvar till sommarlovet. Det känns helt sjukt med tanke på allt jag har kvar att göra i skolan (typ ett np i franska, ett np i engelska, slutprov i fysik a, biologiinlämning, kemiprov, matteprov, filosofiinlämning, muntlig redovisning engelska, muntlig redovisning franska...) men också för att åh jag hatar this time of year. Alla blir übereuforiska bara man nämner ordet "sommarlov" men jag blir mer... ångestfylld. Jag är sjukt asperger i mitt hat mot förändringar, helst vill jag bara ha allt samma hela tiden med fasta rutiner och samma människor, samma uppgifter, samma, samma, samma... eller? En del av mig är så. För det är sant att jag hatar förändringar, jag grät alltid i slutet och början av sommarlovet när jag var mindre för att det just är en förändring... för att inte tala om mitt typ (pinsamma) breakdown när jag slutade nian. Å andra sidan är jag grymt på att adjust, jag vänjer mig lätt vid det nya. Jag bryter ihop i en vecka eller två, men sen kan jag skratta åt det tills nästa förändring kommer.

I alla fall. Nu är vi där att jag har ångest inför det stundande förändringen. Jag tycker att det är fett sorgligt att alla treor kommer att försvinna. Jag ogillar att jag själv kommer att vara trea om några månader - det innebär ju att det inte är långt kvar tills jag tar studenten! Shit, vilken jävla fetångest ordet "studenten" lockar fram hos mig. Vem vill bli fri? Vem vill ha egna val? Vem vill gå sin egen väg när det är så sjukt bekvämt att vandra i de nedtrampade fotspår som någon annan satt ut för dig? Inte jag. Det är ju läskigt.

Å andra sidan - skulle jag vilja vara fast här och nu för evigt? Fy helvete heller. Att vara sjutton i resten av livet skulle döda mig efter en vecka. Helst av allt vill jag bara spola fram livet kanske tio år. Jag vill vara vuxen och mogen och tillfreds och långt bort från där jag är idag. Kanske.

Sedan har jag lite ångest för att jag snart ska få min tandställning. De råttänder jag alltid hatat ligger mig väldigt, väldigt varmt om hjärtat nu. Jag har separationsångest, det är mitt problem... Förutom när det gäller fysik och franska, det ska bli fett skönt att slippa de ämnena nästa termin. Hah.
cheers xx


En gammal goding... nothing says it like the slaves! And by "it" i mean everything...