Hur gick det med mitt pm-skrivande? Ni vet pm:et om det fina med svordomar och småord, det som ska vara inlämnat imorgon. Det gick, till en början, bra. Som det alltid gör. Har jag väl satt mig ner och skrivit en rubrik så brukar texten komma, och den kommer fort. Jag har inga sådana tvivel-problem öht. Så varför gick mitt pm-skrivande eventually åt helvete ändå? Och här kommer vi in på mitt största problem när det gäller att skriva skol-uppgifter. Framför allt sådana med gränser.
jag. kan. inte. sluta.
Kan inte fatta mig kort, kan inte vara saklig, kan inte vara konkret, kan absolut inte hålla mig inför några givna jävla restriktioner. DÖ!!!!!1
Jag satt där och skrev och var asglad och nöjd med mig själv och det jag skrev blev bra. Sedan var jag kvar och jag hade skrivit sex jävla sidor. SEX SIDOR! På typ 20 min!!!!!!1 Ett pm ska, mig veteligen, vara KORT, koncist och inte utvecklande, bubbligt, abstrakt och ha gudskomplex som min jävla text fick. Jag raderade allt. Hela jävla skiten, var så trött på det. Skrev om, tänkte att nu ska det bli rätt. Det blev två sidor. Fortfarande inte pm-form men det är i alla fall någonting. Får skriva om det imorgon på hålet, jag orkar inte mer.

Det är jobbigt att älska att skriva. Det är ännu jobbigare när du älskar att skriva på ett sätt som du egentligen inte får skriva på. Fick jag ändra på en sak i världen (OK, jag hade egentligen velat ha världsfreda och sånt shit, men nu fokuserar vi på MIG) hade jag tatt livet av alla jävla språkfascister och moralprinsar och alla grammatik- och stavningsregler som typ säger att om du inte skriver som någon uppstoppad och dammig DN-journalist född på 20-talet skriver du inte korrekt. FUCK YOU, ta min hand och följ med in i 2000-talet. Vi ha atombomber, visst, men vi har en cupcake-hysteri också.

Ta allt.


FUCK YOU