Sååååå måndag efter tre dagars festival (blir så nervös när jag skriver sånt för att det ser ut som en särskrivning, men det är det inte...) och hur kan man bättre börja den dagen än med ett tandläkarbesök kl 7? Lagom kul... MEN, vill ni höra nåt bra? Jag har fått ett datum. Känns lite som en beräknad födsel-dag (skräckblandad förtjusning). Den 4 oktober ska all jävla skrot i min mun UT för gott! Efter 2,5 år känns det så jäääääävla bra, åh ni fattar inte... Redan idag tog vi (eller ah, min tandläkare...) ut mina bite bumpers. De syns inte, men just nu känns det som om jag har så himla mycket plats i munnen. Herrejävlar, har helt glömt bort hur man tuggar mat! Och jag kan säga rena S igen!

 

MEN... nu var det inte min mun jag skulle berätta om i detta inlägget. Nej, way out west känns mycket finare och roligare att prata om faktiskt, för vilka bra grejer jag har sett och gjort! Här är litegrann av det:

 

Bäst var MIGUEEEEEELLL åh jävlar vilken fantastisk person! Det var extremt länge sedan, om det ens hänt någon gång, som jag såg någon som kändes så jävla självklar. Han har en sådan extremt bra scenpersonlighet med den där perfekta mixen av ödmjukhet och kaxighet. Allsången till "Adorn" var kanske det finaste jag någonsin hört. Jag stod precis längst fram och ah... trots weirda moves (lite random kickar här och där, moonwalk-liknande rörelser och plötsliga freezes) kändes han som sagt så självklar. Så fint.

På en självklar andra- och tredjeplats kommer Kendrick Lamar och Angel Haze. Kendrick är en entertainer av rang, han fick med sig publiken på ett perfekt sätt (och ALLA verkade kunna texterna, Amazing!) och var sådär lagom cool i helvit outfit. Haha. Älskar att han körde "Fuckin problems" (med "sin" vers 2 ggr, den är ju trots allt bäst i den låten) och "mAAd city" var kanske det bästa jag NÅGONSIN hört live. Daemn! Angel Haze är typ det coolaste jag vet och jag önskar så hårt att jag kunde vara som henne... Och vilken sjukt duktig rappare! Herregud vad fort det går ibland...

Hedersplatser går till Alabama Shakes, Alicia Keys, Håkan Hellström, Tame Impala, Local Natives, Beach House, Public Enemy m.m.

 

Årets kändisspotting: Martin Elisson (enligt de som bor i gbg gills inte det men vafan... jag bor i Norrköping och då får jag tycka att det är coolt), Elsa Billgren (x2), Eva (från Eva och Adam, lol), och basisten från Alabama Shakes (som jag inte hade nån aning om hur han såg ut innan jag såg spelningen haha... Googla människan, världens skönaste South state-look med gigantiskt skägg, sliten t-shirt och reklam-keps. fint)

 

Ligga med p3 får ni lyssna på då de intervjuade mig och Lisa... världens mest efterblivna svar, men inte fan vet jag hur man flirtar på festival (tydligen kastar jag bara badbollar i deras ansikten i stället, enklare så...)

 

Annars var det lite häng, lite öl, lite mat (mycket gott i år faktiskt! även fast jag åt världens saltaste jäkla halloumi som fick mig att dricka liiiiitervis efteråt, inte ok). Men ja, after all en jäkligt fin festival. Hade!