Läste i Tyras blogg om hennes nattsvettningar (sexy, huh?) och it all makes sense now! Jag har haft sådana sjuka night sweats sedan några månader tillbaka, jag kan vakna vid kl 3-4 och behöva gå och duscha av mig för att det verkligen bara rinner om mig. Lagom mysigt... Sedan har jag huvudvärk nästan varje dag nu för tiden --> logiskt! Har dock blivit duktigare på att dricka vatten på dagarna (tycker ju att det är rätt så äckligt med vatten annars... iskallt när man är riktigt törstig är nice, men annars? blääää) så får se om det blir nån förbättring...

Jag har annars fyllt 20. Hur knasigt är inte det? Får en klump i halsen bara av att tänka på det, jag är liksom ingen tonåring längre! Förutom att jag får handla på systemet nu (vilket jag har gjort, wihoo!) finns det ingenting bra med att vara 20. Vem fan vill bli gammal? Och grå, tråkig, torr och seriös? Där har vi nyckelord gällande det jag hatar med livet... Jag får flera ggr per dag påminna mig själv om att det faktiskt inte är någon jätteskillnad på att vara 20 och 19. Att jag fortfarande är ung och inte behöver börja intressera mig för fågelskådning och bridge än. Men det är jobbigt... Jag känner mig lite som en mental Benjamin Button, för visst fan vad jag mer mogen och seriös när jag var sex år än jag är nu! På ett sätt... på andra inte... men ändå. Den ständiga antagonisten i mig (jag hatar dig) vill ju bara vara tvärtom det jag förväntas vara. Min inre ålder är kanske 14 då, det makes so much sense. Hoppas bara på att folk kan förstå det och inte döma så jävla hårt (som om det kommer att hända....)

 

Å andra sidan skulle jag inte säga nej till att vara 35. 35 år, nöjd med tillvaron, ha några söta kids och ett trivsamt jobb. Att känna att man faktiskt har gjort nåt med sin ungdom och att man i god ro kan luta sig tillbaka och skratta åt dagens fulla 18-åringar som tror att de är odödliga. Jag kan ju med handen på hjärtat säga att jag egentligen inte gör saker för att jag idag vill göra dem, utan jag gör dem för att jag inte, när jag är 35, ska ångra att jag inte gjorde dem. Vill också ha stories att berätta! Men med den filosofin blir nog berättelserna lite mer "när mamma var ung hängde hon hos kuratorn för att..." än galna berättelser om djuphavsdykningar i oceanien. Man ska nog lyssna på sig själv ändå, trots att man hatar den personen som man har blivit. Att "vara sig själv" är verkligen inte det optimala, men ändå den själviskt bästa lösningen för att stå ut med livet. Ja, det är lite så jag resonerar. Och det är därför jag ägnar mitt liv tillsammans med virtuella 14-åringar och boybands. För att jag just nu mår bäst av det. Trots att jag är 20 år...