Cat Stevens
"Oh I'm on my way I know I am, but times there were when I thought not
Bleeding half my soul in bad company, I thank the moon I had the strength to stop
I'm not making love to anyone's wishes, only for that light I see
'Cause when I'm dead and lowered low in my grave, that's gonna
be the only thing that's left of me"
True beauty needs no company.
Angel Echoes
Jag måste hurrya och slänga i mig något ätbart innan jag går till annie och hennes nya lägenhet. Sedan blir det bio för vår del, "Precious". Gotta love the Harlem kids!
Om jag ska komma med lite musiktips (what I probably do best) så säger jag Four Tet. Musiken är egentligen rätt pissig, men OJ så inspirerad man blir. Jag vet inte vad det är, men sinnena mina samlas och bildar tillsammans en hel ensemble av genuin affection gentemot skapandet och dess kreativa synsätt. Four Tet alltså. Finns på Spotify.
Nej, nu måste jag nog skynda mig lite... vi ses, vänner. xxx
Lady liberty needs glasses
You have to be an island
To even understand
That all the things you can't have
Is everything you demand
I could say I need you, offer you a ring
I stundens hetta darrar det till
Och känslorna utåt strömmar
Det är då jag undrar om jag verkligen vill
Eller om jag bara ville i mina drömmar
And no religion too
Jag läser just nu "The God Delusion" av Richard Dawkins.
Det borde alla göra.
Mmmmm...
Romance and all its strategies
Leaves me battling with my pride
But for all the insecurity
Some tenderness survives
I'm just another writer
Still trapped within my truth
A hesitant prize-fighter
Still trapped within my youth
Så jäkla typiskt....
Changed my mind
This time tomorrow, what will we know? Will we still be here?
fake and plastic
I guess I've got everything I need. I would't ask for more. And there's no one I'd rather be, but I just wish that I'd never been born
And I need a good woman, to make me feel like a good man should.
I don't say I'm a good man, but I would be if I could.
I could tell you about my life, and keep you amused I'm sure...
About all the times I've cried, and how I don't want to be sad anymore.
And how I wish I was in love.
Tvilling
Så säger Wikipedia om tvillingens stjärntecken, och det är ju fan jag i ett nötskal typ. (Med vissa undantag, jag är inte jättesocial, inte alltid tydlig och inte för lekfull)
Jag är inte en person som tror på mycket. Jag är ju hur o-religiös som helst, och tror typ bara på sådant jag ser... "Jag tror jag aldrig någon gång har trott på att tro", liksom.
Men jag tror faktiskt på atrologi. Stjärntecken. För visst stämmer de väldigt ofta? Jag är då tvilling och jag tycker att jag fyller ut dess funktioner väldigt mycket. Jag känner mig väldigt tvilling-ig, liksom.
Och de allra flesta som jag känner passar också väldigt bra in i sina respektive stjärntecken.
Kanske är det bara slumpen? Eller så ligger det något i astrologi... Jag vet inte.
Men jag tycker att det är sjukt intressant, och jag kan sitta och läsa om mitt stjärntecken hur länge som helst typ.. Som för att bekräfta mig själv liksom. Hey gal, du passar in i något. Testa't! ;)
update:
hang on for further information. You do not want to miss this.
(nej, det är inte en chicklitt-bok!)
(det är mer en kortsnuttsbok med intetsägande texter som inte ens jag vet vad de handlar om)
JA!!!!!!
ÄNTLIGEN kom jag på vad min nya ansiktsmask luktar som! Den där rosa tandkrämen som man jämt hade när man var barn, den som smakade sand och hade en krokodil på förpackningen! Det har naggat sönder mitt sinne i en vecka nu. Jag kunde lukta på den och bara känna att den luktade som min barndom, inget mer precist. Men nu.
Så är det btw att ha en tandsköterskemorsa - din barndom associerar du med tandkräm...
Ih, minnen! Var btw tvungen att fråga mor min vad den hette... ibland är hennes yrke allt till nytta för mig ;)
när du fnissar som en liten flicka
"From that moment everything changed. Life wasn't what it used to be, and the wind didn't blow in that ordinary and calm direction that it always had. Suddenly life had welled up over the edges, causing a storm. And in the middle of that storm he stood. Untouchable. Nothing bothered him, and the wind barely reached his golden locks. He opened his mouth to speak. Or to yell. Something that would be heard over the borders. Something that would touch the inner circle of the people he wanted to harm. The people close to him. His mouth remained open but no words were ever spoken nor yelled. The heartfelt silence touched the walls of his empty heart and echoed along his veins. Nothing would ever be said. Or yelled. People would never know what his inner feelings said. His empty heart would remain empty. But after a few minutes the silence became superfluous. His mouth were once again open. He uttered the words so softly as if they had been resting on the tip of his tounge for years. 'Enough. It's enough now.'
People would never realize that it was all about self-preservation."
^saker jag gör när jag egentligen borde göra annat. DÖ!!!!!!
...
Come closer, show me better times. I believe you showed the best of me.
And turn your magic moments on, I believe you took the best of me.
Quote of the day
"Quote of the day" var det ja. Skulle kunna ta vilket som helst. Men jag nöjer mig med detta.
Ha en mysig natt tillsammans.
"När folk är överens med mig får jag alltid en känsla av att jag har fel"
- Oscar Wilde.
(vi kan ju köra på ett "dagens tips" när vi ändå är igång. "De Profundis", 39 spänn på cdon! Köp den, läs den, älska den. It's that simple.)
Wouldn't it be great to be Dorian Gray everyday?
"Humanity takes itself too seriously. It is the world's original sin. If the cave-man had known how to laugh, History would have been different."
Jag är helt förtrollande kär i den. It's a kind of magic.
Sweet childhood o mine
Antagligen för att jag minns det som i går när hon typ låg i magen. Nu är hon tre år. Jag är också tre år äldre. Sånt är sjukt och grymt ångestframkallande. Snart sitter jag här, gammal och gaggig och typ "HUR kunde 60 år försvinna så fort?"
Nej, vem försöker jag lura? Jag kommer verkligen inte blogga när jag är 76 år. Facebook kanske, men blogg? Näpp!
I alla fall. Att lilltjejen fyller år fick mig att bli sådär nostalgisk. Typ min barndom. Känns helskumt eftersom den var för typ... en månad sedan? Nah. Men hur definerar man 'en barndom'? Typ 0-12? Men vadå, 0 år? Då minns man ju inget. Min barndom är 3-12 år. Något sånt.
För att inte tappa ämnet (igen..) så ska jag fortsätta på rätt spår. Nostalgi. Nostalgi = Pokémon! Ah! Jag blev helnostalgisk och började riva i en massa lådor och hittade spår av min nörd-tid. Jag var en stor pokémonnörd. Typ de somrar då jag och min syssling spelade gameboy 24/7. Och han fick hjälpa mig att fånga Snorlax eftersom han var så svår att fånga.
Och Snorlax, ja! Jag minns mina första pokémonkort som jag köpte. I Lekia-affären på Dominos nedervåning. Jag fick ett Snorlax-kort (ett glittrigt, dessutom!), men insåg själv inte riktigt det stora i det... (jag var ju newbie ännu). Tills de stora killarna på skolan fick reda på det (jag var kanske 7-8 år, de gick i sexan) och blev grymt imponerade och började kalla mig för just "Snorlax". Och jag, jag var så stolt. Stoltare har jag nog aldrig varit.
Ja, kära Pokémon. Och självklart pratar jag om de 150 första. Originalen. De som kom efter har jag ingen koll alls på, då var liksom Pokémons storhetstid över. Och förbi. Åh... Sedan kom Digimon som jag försökte gilla, men det gick inte riktigt. De kommer aldrig att få samma hedersplats i hjärtat som Pikachu, Dratini, Ditto, Krabby, Strayu osv osv. Älskade underbara Pokémon.
Ett urval. Så himla vackra :') Och btw, är det bara jag som skulle ÄLSKA om Pokémon fanns på riktigt? Livet skulle vara så himla mycket roligare då... F.v; Dratini, Ditto, Gastly, Eevee, Snorlax, Moltres, Bellsprout och Dugtrio.
MINA MÅL I LIVET
- Stå själv på den röda plasttrappan på times square och skrika "I'm a NYC man!" jättehögt.
- Ha ett saltvattensakvarium och avla fram nemos.
- Få en dotter som ska heta Leah Bobby Jean. Fundera ut varför ;)
- Skaffa mig ett eget oasisgeneration. Hade ju tänkt göra det med Sonny Who, men jag vet inte om de finns längre? Lis?
- Skaffa en sådan där brun, hård, gammal resväska med massa klistermärken som skvallrar om alla ställen jag har vart på.
- Simma med delfiner på Hawaii.
- Skära i någon (helst levande, helst människa. Allra helst en open bypass-operation...)
- Bli kändare än Basshunter.
- Vara rösten till någon skurk i en tecknad film.
- Lära mig photoshop.
SÅ. Där var mina mål i livet.
Vi var f.ö på tv nyss. "De kallar oss artister" visade ett porträtt om Markus Krunegård, b.la när han spelade på vaxis. Tjipp.
Ska f.ö se Krunis igen, den 19 mars på skandiateatern. En RIKTIG spelning denna gång ;)
Ha det fint och grejer. Cheerzzhzhghfh.
Crying my heart out
Bloggen är i alla fall så innerligt fin samtidigt som det är hutlöst sorglig. Och jag älskar videobloggarna!
Barn borde inte få vara sjuka, det gör alldeles för ont. Det är inte rättvist någonstans, huvva! Nej... usch.
Det är i sådana här fall man på riktigt önskar att man hade några slags allsmäktiga krafter och kunde styra upp lite i den grytan. För Gud eller Vishnu gör ju uppenbarligen inte sitt, liksom... åh.
DAGENS CITAT:
Vi är för sköna ibland alltså, du och jag. Om fem år sticker vi och blir Ivy League:are, right! :)