Jag asgarvar - hur fin är den inte? Haha, nej, värst estetiskt lagd är jag kanske inte (och inte direkt noggrann heller...) men sooo? I love it! Nu kommer jag kanske börja fyra av leenden varje morgon när jag möts av denna lovely almanacka!
(grattis alla Rut på namnsdagen btw!)

Årskrönikor känns rätt lame faktiskt. I alla fall om man inte har något vettigt att skriva. 2010 har varit ungefär precis likadant som de andra sexton åren av mitt liv. Det har vart bra. Det har vart dåligt. Människor har kommit och människor har gått. Nya platser har upptäckts, andra platser har lämnats. Jag har skrattat, jag har gråtit. Jag har gillat livet och jag har hatat det. Jag har gjort nya saker och samma gamla slentrianmässiga rutiner har även dem utförts. Som sagt, the big W-O-W is where? 

Nej, lyssna inte på mig. Den största cynikern on the lower east side, som dessutom har feber och lider av denna årliga nyårsångest ("SHIT!!! Har ännu ett år passerat? Och vad har jag egentligen åstakommit? Hur många liv har jag räddat? Hur många nya cancerbotemedel har jag forskat fram? Ännu ett år närmare döden!") som spökar in my mind and soul. Jag tycker att det är lika luddigt att fira nyår som att fira födelsedagar, just pga den där SNART ÄR DU DÖD-anledningen. Men om man vill fira det, så visst fine sure gört. Leave me out bara.

Men okej. Eftersom jag är sjuk och är uttråkad (varför sover jag inte bara? hah, för att det vore den självklara och ultimata lösningen, och sånt sysslar inte jag med...) så tänker jag ändå skriva ner lite up's and down's of 2010. 

På minussidan ligger plugget (som jag helt har tappat fokus på), allt slags rutinmässigt som sliter benmärgen på mig, en skranglig ekonomi som är en vanlig åkomma hos en sjuttonårig materialist, bristen på saker som jag vill dö för, USA's politik och i synnerlighet den där äckliga Sarah Palin, samt den delen av mig själv som jag egentligen vara vill pinna upp på en vägg och kasta köttknivar på, men som ändå alltid finns där för att förpesta mitt liv ännu lite mer. 

Det positiva (this is hard for me...) är alla de nya, fina människorna som har tillkommit i mitt liv, de nya platserna som jag har sett, sakerna jag har lärt om mig själv, filmerna och musiken som har fått det att tåras i mina ögon, de rappa argumenten hos politikerna jag beundrar, Julian Assange och hans kamp för demokratin, Englas tvillingpojkar, this and that and everything else. 

Det var sådär lagom lulligt och inte alls konkret, men det känns lite som om det är så 2010 har varit. Luddigt och flummigt. Lite som ett sånt där värdelöst år som bara finns där som transportsträcka till någonting bättre. För, det är ju så det är att vara ung, right? "Den enda anledningen till varför vi lever är att vi imorgon kanske får reda på varför". Så, vi får väl stå ut år 2011 också. Kanske, kanske att vi får någonting i sinnet som får oss att vilja fortsätta ut till 2012 också. Annars begår vi kollektivt självmord om prick ett år, ok?

Så. Förhoppningsvis så sover jag vid tolvslaget imorgon. Ni andra får ha det bra, ok? 
Happy new year.

  

GOD JUL Joyeux Noël MERRY CHRISTMAS Feliz Navidad HYVÄÄ JOULA!

      

Hur ambitiöst är inte detta? Med tanke på min exrema avsaknad för estetik är det jääääävligt ambitiöst!

Äckligt jävla bra låt som piggar upp litegrann. Howie Day - She says

Jag börjar, sakta men säkert, acceptera och vänja mig vid tanken av att fira jul hemma för första gången i mitt sjuttonåriga liv. Vi har nämligen alltid varit på landet annars, och det är hur mysigt som helst! Men kallt... och det kräver en massa jobb (Vi har inget varmvatten, inga element eller nåt. Vi måste alltså elda en jävla massa...) vilket mormor och morfar (som alltid fixar det annars) inte orkar längre.

I alla fall. Jag gick med på att fira jul här hemma på ett villkor - en jävla massa nytt julpynt! Det vi har nu består typ av toarullestomtar made by Stina 5 år (det värsta är också att man ser en sådan avsaknad av artistic skills på mitt hemmagjorda pynt när man jämför det med mina syskons rätt så fina saker...). Så, nu jävlar ska hela jävla huset fyllas med tomtar, ljus, granris och glitter!

Idag tog vi det första steget, åkte till Ljus i hem och inhandlade dels en ny stjärna till mitt fönster och ett lysande "vinterlandskap" med ett RÖRLIGT TÅG!!!! (Ett sånt som jag har drömt om sedan jag var ungefär en dag gammal, men aldrig fått av min grinch till mamma... Tur att man har en prylgalen pappa!) Det är awesome! Jag blir alldeles förblindad, och kan sitta och stirra på det där cirkelgående tåget i timmar!

Om sex dagar är det första advent. Och ja, ni vet det, men fy satan vad jag älskar den här tiden på året. Jag.mår.så.bra.

    

Kongresshelgen i Kinna är över, och det är rätt skönt att vara hemma. Sömnbrist och långa resor (en minibuss med Östergötlands-luffare+en bebis=många stopp på vägen, haha) gör en matt. Men oj så kul det har vart! Intressanta seminarium, besök av Björklund, kongressmiddag och ett dansgolv fullt med glada liberaler liksom, det är ett rätt säkert recept. 
Men som sagt, bristen på sömn tär och trots att jag börjar halv tolv imorgon känns det rätt motigt alltså... Men, vad gör man inte? Hah, right. 

Nej, nu ska jag äta lite, sedan blir det filmslapp. Ses! :)
xxx

(som vanligt suger jag på att använda kameror, dessa är de enda foton jag lyckades få med mig från helgen, haha)
 
  

Imorgon drar jag på Kongress, vi ses på söndag! :)
xx

Här sitter jag med mina fem Childhood-armband och myser. 300 spänn för fem rätt så fula (men samtidigt... charmiga) är rätt dyrt, men när de går till nåt fint är det ju värt det. Det var veckans goda gärning det, nu kan jag synda för fullt i helgen! Ses i dimman.

Blöööö, orkar inte vara emotional just nu. Men vissa känslor kan ju faktiskt bara finaste Håkan Hellström förmedla. Det spelar ingen roll vad eller vilka, allt blir så äckligt äkta när han behandlar det. Det är lite bitterljuvt faktiskt... Vill man verkligen veta liksom? Orkar man egentligen höra? Tydligen...

För att liksom försöka skingra tankarna har jag bränt mitt två dagar gamla studiebidrag på filmer (Pasolini collection box, fem filmer för 200 spänn! Nu jävlar ska jag bli allmänbildad på film och se Decamerone och Saló!!!) och smycken (från Bohemian Luxury, jag vill ha allt egentligen, men det blev en ring och ett par örhängen denna gång...). Shopping är verkligen den bästa terapin ever. Det och socker. Och boybands (fast det behöver vi inte prata högt om...)

Ikväll packar jag om min väska och åker till finaste Skullman för att mysa med henne och Michelle.
Ha det fint, ponytails xx


Ingen tror att de är nåt där jag kommer ifrån