Jag tänkte va jättetöntig osv och köra några lyx vs. budget på bloggen ett tag framöver. Eller ah, det handlar snarare om mina favoritprodukter inom en viss kategori (primers, foundations, ögonskuggor osv), en inom ramen för "lyx" (tänk på att jag är en fattig student och kanske inte har samma referensramar som en del andra...) och "budget". Vissa märken är dock lite svåra att placera, framför allt Make Up Store. Jag tycker att de ligger lite mitt emellan lyx och budget, de är varken eller liksom. Vissa produkter (löspuder hrmpf) tycker jag dock är dyrare ("lyxigare") än andra i deras sortiment. I alla fall, vi kör på och ser vad som händer. Vi börjar med en superviktig produkt, nämligen en ansiktsprimer!

 

Lyx:

Smashbox photo finish foundation primer ca 295:-

 

Justin Bieber har varit i Sverige, det har väl ingen kunnat missa? Min bror frågade mig i förrgår om jag var en belieber... Nej, det skulle jag inte säga (mitt exakta svar var mer att hallå, jag är en helhjärtad directioner och ett genomsnittligt hjärta har bara plats för en, eller ok fem, popkillar i taget) men killen amazes mig ändå. I alla fall. Jag blir så himla lycklig över responsen han har fått från vuxna män(!!)niskor som verkligen har tänkt till och insett att nae, jag är kanske inte en belieber och tycker inte om musiken som Justin gör, men jag kan ändå inse att han är grymt duktig och jag nedvärderar inte varken honom eller hans fans. Jag har i veckan läst flera krönikor och blogginlägg (t.ex här, här, här och här) som har med ämnet att göra OCH DET GÖR MIG SÅ GLAD! De har så jävla rätt! Och det är det jag har försökt säga så länge. Läste även en fb-vän som skrev en status om att han tatuerat in ett albumomslag från ett av sina favoritband (vet inte vad/vilket, men det är iaf inget boyband) på sin arm och får så mycket komplimanger om hur snyggt det är. Hur skulle reaktionerna vara om jag tatuerade in nåt 1D-relaterat på min kropp? Folk hade förmodligen tyckt att jag var dum i huvudet. Men finns det egentligen någon skillnad? Nej, jag tycker inte det. Nä, läs gärna de länkade krönikorna och snälla håll med mig. Jag kommer i alla fall att försvara boybands och dess fans tills jag dör och ni stackare kommer tvingas läsa om det. Sucks to be YOU!

 

Jag beställde nyss ett väldigt fint halsband, på tal om boybands...ehehehe.... visar när det kommer hem till mig. For now, ha det fint. Puss!

 

Ett av mina absoluta favoritmärken gällande skönhetsvård är definitivt Soap and Glory! Lite svårt att få tag på i Sverige dock (varför ska det alltid vara så? suck...) Men det lär finnas på Sephora (?) där jag (utomlands då) köpt mina produkter. Märket har ALLT jag söker hos en skönhetsprodukt, dvs bra kvalitet (ganska självklart), fina förpackningar, roliga namn/beskrivningar och ett bra pris. Dessa godingar skulle jag inte säga nej till just nu:

 

Göteborg är ju Göteborg och ni får själv lägga en eventuell värdering i det ;) Men helgen har vart fin i alla fall! Trots att jag uppenbarligen har seriösa problem med att stå på två ben vilket resulterar i en sträckt lårmuskel och ett fett köttsår + blåmärken på mitt ena knä... But no gain without a little pain, right? Får väl halta mig fram ett tag helt enkelt... Vårt lilla äventyr i Gbg började iaf på ett ställe som heter Bryggeriet... På deras hemsida stod det att folk brukade dansa på borden men det såg vi inte skymten av nånstans... Det var det minsta lilla skitstället jag nånsin sett! Så efter en drink där drog vi vidare, frågade lite folk (norrmän? var vi danska eller engelska? ingen vet....) och kom fram till att vi skulle dra till Valand (vad är det för fel på göteborgare när det kommer till att döpa uteställen???) vilket var myyyycket bättre! Inte överdrivet stort, men fler än ett mini-dansgolv iaf. Stängde kl 5 gjorde de tydligen också så vi fick kommentaren att vi "drog tidigt" när vi gick efter kl 3 nån gång... hallå, vi är inte vana vid så sena stängningar... Att sedan hitta hem till min syster (2 jäkla minusgrader var det ute också!!) tog ett tag, men vi klarade det!

 

Aja, hoppas att ni haft en fin helg ni med! Nu ska jag bara tagga om till fest på onsdag och lördag... hur orkade jag vara ute så ofta förra året egentligen? Damn i'm getting old...

 

Välkommen till år 2013 där jag skiter fullständigt i hur du är som person sålänge du vet hur man steker kesoplättar eller bakar proteinbrownies! Åh vad jag (redan?) är trött på denna hälso-hets. Det blir så jääävla töntigt och förlorar helt sin i grund och botten vettiga tanke.

 

En blogg jag läser tog upp ämnet litegrann igår och jag håller helt och hållet med! Den stora trenden år 2013 (som egentligen började redan 2012 men whatevs...) är ju att vara HÄLSOSAM, att käka äckliga substitut med stevia (stevia är f.ö skit, inte alls "naturligt" och mycket värre än t.ex aspartam eller vanligt socker, så var inte så jäkla naiva och lättlurade...) och överdosera protein. Vi ska posta varenda jäkla gymbesök (minst 1 gång per dag) på fb/insta och helst ska vi då också va skitsnygga (SLUTA VA SNYGGA PÅ GYMMET! man ska vara svettig och jävligt ful, annars gör du fel......) och posa med nån äcklig jävla proteinshake i en rosa, flashig shaker. Sedan lägger vi upp bilder på våra extremt nyttiga måltider eller nya träningskläder. Helst också en klassisk "före och efter-bild" med ett par gamla jeans.

 

Så OK Stina, vad är det nu som är så dåligt med detta? Är det inte bra att folk väljer en hälsosammare livsstil? Nja... i grund och botten är det ju som sagt en väldigt bra trend, ljusår bättre än den anorektikerinspirerade självsvältstrenden som pågått i flera år. Men det blir för mycket, det blir en hets och där kommer man ifrån det som egentligen är bra och viktigt. Det handlar helt plötsligt inte om att göra saker för sig själv, att käka och träna så att man själv mår bra av det, utan det blir en tävling. Plus att folk blir så insnöade på deras definititon av ordet "hälsosam" och glömmer helt bort delen där begreppet "hälsa" även inkluderar ett psykiskt välmående. Nej, att smälla i mig en pizza är inte det ultimata för min fysiska hälsa men jävlar vad gott det är! Mitt mentala tillstånd höjs till skyarna så fort jag får smaka på lite fett och socker och det är jag definitivt inte ensam om. Det är en balansgång det hela och det tycks folk skita i. Helt plötsligt har man "syndat" om man käkar en påse godis, och man "får ha unnardagar" då man ska äta vad man vill utan dåligt samvete.............Man ska kunna käka en chokladkaka vilken jäkla dag i veckan som helst utan en gnutta dåligt samvete, vet ni vad det är annars? En ätstörning. Hälsosamt? I think not.

 

Det jag vill ha sagt är att gör vad faaan du vill sålänge du mår bra. Sure, jag tränar 4-5 ggr/vecka men inte ett dugg för att se ut på ett visst sätt. Jag gör det för att jag älskar det, tycker det är extremt skönt och kul! Mellan träningspassen bryr jag mig inte ett skiiiiit om kalorier, protein eller kolhydrater, jag äter väldigt mycket skräp men mår jättebra fysiskt och psykiskt. Har aldrig haft några problem med min fysik. Livet är alldeles för kort för att stirra sig blind på en jäkla våg eller räkna kalorier. PLUS att fet mat och choklad bevisligen gör en lyckligare. And who am I to argue with science liksom? "Do what the fuck makes you happy, 'cause in the end who's there? You"

Sju år. Man är fan inte gammal när man är sju år. Man vet inte mycket om krossade hjärtan, livsmysterium eller om katastrofala ångestfyllor. Kanske har man det i sig dock. Kanske hade jag den där ångest-genen som kastade sig ut i ett försök att greppa tag i någonting. Och visst fann den något. En bästa vän, en älskare, en förebild. En ledstjärna genom hela livet. Sju år. Ändå kändes det som om jag fattade allt direkt.

 

Tretton år senare (FAN VAD GAMMAL JAG ÄR) finns han kvar där. Fan vad han har lärt mig mycket. Fan vad han har gett mig mycket. Tretton år, sju konserter (åttonde i juni yaaaay!) och timmar av själslig terapi och tårtkalas för ett sargat hjärta.

 

För han är ju liksom som oss. Som du och jag. Rätt kass på allt det där musikaliska. Han är den fula ankungen som växte upp och inte alls blev nån svan utan fortsatte att vara ful, utstött och annorlunda. Det betyder SÅ mycket för alla oss andra som inte heller blev några jäkla svanar. Ja. Tretton jäkla år och sex album. Fan vad jag älskar dig.

 

 

Så, köksrenoveringen här hemma är i full gång. I måndags kom de och rev ut hela köket och sen dess har vi levt på hämt- och micromat, diskat i badrummet och ätit framför tv:n... Det finns ju barn som svälter runt om i världen men åååååh vad jag hatar this shit! Förhoppningsvis blir de klara nästa vecka... Aja, förhoppningsvis blir resultatet bra iaf.

 

Annars har jag rätt mycket att se fram emot under resten av april faktiskt! Nästa helg drar jag och Emilia till Gbg och hälsar på en utflugen norrköpingsbo, veckan efter det kommer en saknad Michelle hem från Norge och då blir det en onsdagsutgång på Hugo. Inflyttningsfest hos Jessica helgen efter ska vi få in också! Ikväll blir det mys med hallisen och imorgon är det kick-off med ett skönt friskisgäng. Mycket kul ahead alltså!

 

Mina tre favoritkristna amerikaner har ju släppt en ny liten singel också, oj vad jag har saknat dem! Dock så saknar jag Nicks lockar också... hallå!? Deras cover av Frank Oceans "thinkin about you" är rätt fin också, finns på youtube. På tal om favoritkillar är det mindre än en månad kvar tills 1D i Sthlm (döööööööööör). Och så kan jag ju bjuda på det kanske roligaste klippet någonsin, "that's keith my gardner", ALLTSÅ JAG DÖR och får sådana sjuka bubbliga endorfinkickar av det. A fucking comedy genious! Och nä jag vet inte riktigt om det är meningen att man ska förstå nånting, men just go with it så är det så jäääävla kul!

 

Det var väl ungefär det. 70 min box ska jag klara av idag också...huh. Better prepare myself mentally.

Kisses xx

 

 

 

 

 

TITTA VAD JAG HITTADE! En jättefin bild! Och vem är det inte till höger då?? Gamla kära Matt Willis!! Ååååh jag har saknat den junkien (och hans röda nättröja...åouh). Ska nog photoshoppa in mig i mitten där nånstans och mysa med den tanken inatt. Och hur fint hår har inte Doug på denna bild? As to the tonishing.

 

För att spinna vidare lite på hela boyband-grejen så tycker jag att ni kan kika på denna video. Jag grät som ett barn första gången jag såg den och jag gråter lika mycket efter vad som känns som 100 ggr. Hallå, vart finns sådana här guys egentligen? Säg gärna till om ni hittar nån ledig.

(och asså om ni inte ens blir lite fuktiga i ögonen är ni fan made of stone)

 

 

Ja, ni. Förstå att det här med musiksmak kan vara så enormt provocerande! Vi ska hela tiden argue:a för vår sak när det gäller vilka band vi gillar eller inte gillar men at the end of the day är det ju bara en fråga om tycke och smak. Vi argumenterar väl inte för hur gott det är med chokladglass? Eller hur fin färgen rosa är? I alla fall är det ingen som tycks tycka att man är helt jävla brainfucked bara för att man råkar gilla bananer. Men musik, då jääävlar. Då finns det helt plötsligt "rätt" och "fel" och en viss typ musik kan till och med vara "pinsam". Att skämmas för sin musiksmak är ju lite som att skämmas för att man tycker om bananer. Eller chokladglass. Eller färgen rosa. Vi styr det ju inte, det är liksom bara ett gäng endorfiner i vår kropp som frigörs och gör oss en gnutta lyckligare. Science, bitch!

 

Jag är den förste att erkänna (bara en sån sak, jag "erkänner" att jag gillar något! Jävlar!) att jag är en total jävla sucker för boybands. Jag älskar den trallvänliga musiken, de inte alls-djupa texterna, de matchande outfitsen och de skrikande tonårsfansen. From the bottom of my 20 year old heart, så är det bara! Det har liksom hängt med sen jag var liten och blond på 90-talet och Nick Carter med sin outstanding blonda 90-talsfrilla och hängselbyxor tände nåt djupt inne i min fyraåriga själ. Det ni! Sedan har det bara fortsatt med band som Busted, Mcfly, Jonas Brothers och One Direction. Och att gilla boybands, i alla fall när man är snart 20 år och ska ha växt ifrån skiten, är ju ingenting man är programmerad att stå för. Men ni hör det, jag tänker inte skämmas för det, på samma sätt som jag inte skäms över att jag gillar chokladglass.

 

Jag förstår dock en del personers kritik gentemot boybands och popmusikindustrin generellt. Att det är ihopplockade band som får färdigskrivna låtar och autotunade röster och sen bara drar in pengar på att se jävligt bra ut. Man utnyttjar ju lite mentaliteten hos unga tjejer och tjänar miljoner på det. När en musikindustri "ska" handla om fina röster, kreativt skrivande och avancerade riff kommer boybanden med ett helt och hållet åt dem färdigkompinerat paket och får så mycket uppmärksamhet, klart att det är provocerande! Jag har dock så mycket att säga emot där.

 

Man måste inte gilla boybands, varken musiken eller konceptet. Man får jättegärna tycka att det är töntigt och pinsamt men man kan väl ändå försöka förstå lite? Vi snackar ändå om band (och artister) som blir de största i världen. Kanske inte de största legenderna, kanske inte de som lever vidare i årtionden och hyllas som innovativa musikhjältar, men de blir helt sjukt jävla stora. Det finns uppenbart nåt hos de här banden som väldigt många personer dras till och är inte det beundransvärt? Nu kommer folk påstå att det endast är en fråga om utseenden, att vi småbrudar bara köper skivor och går på konserter för att våra små boys drog vinsten i genlotteriet. Jag skulle säga att 1. Okej, det är inte helt osant. De flesta boybands ser väldigt bra ut vilket inte direkt gör det hela sämre men 2. det är långt ifrån hela sanningen. Här kommer min syn på saken:

 

Boybands är en fristad. Det är en oas där man inte behöver bry sig om den bittra, gråa jävla verkligheten, det är en plats där allting är perfekt, fint, polerat och glasklart. De må sjunga om krossade hjärtan och misär, men deras utstrålning visar ändå att hey, allt är okej. Och let's just face it, när fem attraktiva pojkar sjunger om att du är vacker trots att du inte förstår det själv - vilken trettonåring med komplex och bristande självförtroende suger inte upp det då? Försök förstå att det hjälper  folk på riktigt. Visst, man kan skratta åt en trettonårings problem när man är gammal och klok men det betyder inte att de inte är verkliga för henne.
Jag har vuxit upp med huvudet i denna pojkbandsbubbla. Så fort verkligheten blir lite för mycket (oavsett om det är med en åttaårings mått mätt eller med de problem jag stöter på idag) kan jag gosa ner mig i youtube-klipp, biografier eller best of-album. De här killarna blir ens bästa vänner, på riktigt. Skratta gärna åt det, men det är sant. Jag finner en otrolig tröst i det och det har på riktigt hjälpt mig så många gånger. Jag har överlevt många nätter tack vare detta.  

 

Musik kan fylla väldigt många behov och vi tolkar och använder oss av det olika. Det här är mitt sätt att se på det. Andra finner större tillfredsställelse i att lyssna på deppig musik av nån skäggig sydstatare med en akustisk gitarr (jag gör sånt också, verkligen. Min musiksmak sträcker sig ju verkligen från boybands till hip-hop) och tycker att det hjälper när vardagen sviker. Jag önskar bara att folk kunde sluta vara så nedlåtande mot både musikerna i boyband-genren och även dess fans. En gnutta förståelse kanske vore nåt? Att sedan dra alla över en kant och säga att de är obegåvande är ju bara plain wrong. Att vara sjutton år, turnera världen över, ha miljoner fans och världens press på dig kan inte vara lätt och man måste ge dem cred för det. Drömjobb, sure, men allt som glittrar är inte direkt guld...  

 

Långt blev det, men det här ligger mig åh så varmt om hjärtat. För att inte tala om familjerna som bildas! 1D family, i love you!

P.s. alla älskar mmbop. På riktigt. Den som påstår annat ljuger och jag har ingen som helst respekt för den eventuelle personen...

 

Har ett förhållandevis stort blåmärke i pannan. Why? Drömde en sån bra dröm inatt att mina reflexer bestämde sig för att smasha in huvudet i kanten på min byrå som står brevid sängen...skönt! Jag drömde f.ö att jag hittade en butik i en avlägsen och helt öde galleria utanför stan där de sålde Make up Store-produkter, Essie-nagellack, läppglans från Isadora och YSL-rouge för 10 kr/st. I. WENT. NUTS. Och som om inte det räckte så fick jag en 500-lapp i växel av kassörskan i stället för en hundring. Konstigt att jag blev exhalterad? I think not.

 

På tal om shopping köpte jag igår två par (!!!!) jeans. De gamla jag har hemma börjar minst sagt bli lite slitna med hål lite här och var.. Ett par svarta och ett par ljusare blåjeans blev det. Kan verkligen inte minnas när jag sist ägde ett par jeans som inte var svarta eller mörkblåa.... Men ljust är ju lite fräscht trots att jag obviously trivs bäst i de mörkare varianterna...eheh...

 

I fredags var jag f.ö också på Puls med Emilia, Cornelia och Paula. Två av de tre nämna har ju fyllt år, så det skulle firas! Fredagar (framför allt fredagar precis innan löning...) på puls brukar inte vara överdrivet dandy, men jäklar vad kul jag hade! Trots att vi ibland (jämt?) var ensamma på stora dansgolvet så var det sååå kul! Och DJ'n spelade Begging!!!! Alltså den lyckan.... ♥

 

I lördags hade vi lite släkt över för att fira min bror som också fyllt år (kul att verkligen ALLA ska fylla år i mars och april...). Vi åt smörgåstårta, tårta och roade oss med face juggle. Jävlar vad kul man kan ha med det! Till och med morfar höll i en mobiltelefon (tror aldrig det hänt förut!) och skrattade högt. Ååååh ♥

 

Nä, nu är det dags att fixa lite lunch... Studiemedlet ramlade in på kontot idag så en ICA-sallad känns frestande...... wah. Ses honeyshots ♥

 

 

 

Asså jag är ju egentligen inte speciellt arg, men letar man lite bland känslo-facken i hjärnan går det alltid att leta fram lite göttig aggression from the past. Lyssnar man på denna låt samtidigt funkar det finfint. Helst ska man befinna sig på ett löpband eller vid en öde lada långt ute på vischan tillsammans med två paket ägg. Men hemma framför datorn går bra det med, lovar.

Roligt det där att jag tvingar mig själv att bli arg. Men det är ju SÅ befriande!

 

 

 

 

När folk (Cissi Wallin, åh du är ju egentligen en sån vettig människa! Varför ödsla tid på så jäääävla onödiga hangups???) klagar på allt från "bögarnas fel" via Gardells och Levengoods twittrande till Anton Ewalds meme-ifierade instabild vill jag bara lägga mig ner och dö. På riktigt. Jag orkar verkligen inte med torra jävla stuckups som tror att de räddar världen genom att stämpla vartenda simpelt litet skämt som sexistiskt eller homofobiskt. Kan det inte bara vara, wait for it, HUMOR? ROLIGT? PÅ SKÄMT? Eller rider jag enhörningar på Mars genom att föreslå nåt sånt? Begreppet att vara en "förebild" är så enorm skevt. Det innebär inte att man måste gå i kloster, skippa transfetter, börja knyppla eller mata för tidigt födda getter med nappflaska. Man ska kunna lägga upp en, uppenbart skämtsam, bild på sitt privata instagramkonto utan att få rabiata jävla trash efter sig. Klart att det finns folk som kommer ta det personligt och känna sig stötta men om man ska ta hänsyn till varje liten människas bisarra jävla oförmåga till humor kanske censurering av i princip ALLT är en dandy idé?

 

Människor, snäääällllaaa börja skratta åt saker. Skaka dem av er och gå vidare med era liv. Snälla? Det blir så mycket enklare för ALLA. Vi avslutar med ett passande citat av Oscar Wilde: "Humanity takes itself too seriously. It's the world's original sin. If the cave-men would have known how to laugh, history would have been different" 

 

Idag firar vissa Pi-dagen. Andra fyller säkert år, några gifter sig väl och nån dör. Men jag sitter här hemma och firar att "det kommer aldrig va över för mig" är SÅ JÄVLA BRA. För er som inte förstår vad jag pratar om - Håkan Hellströms nya singel. Den är över alla förväntingar, en sån där jäkla fullträff som man känner direkt efter första lyssningen att SHIT vad jag kommer älska den här tills jorden går under. Finaste jävla Håkan, jag hoppas verkliegn innerligt att du aldrig dör. Bara tanken på att mina barn och barnbarn kommer att få växa upp utan en sådan underbar varelse vid liv får det att värka i hjärtat. Alla behöver en Håkan. Alla behöver den själsliga värktabletten som är hans spruckna falsett och ivriga lyrics. Jag behöver det. Vi ses väl i sommar igen? Eller på nån spårvagn nånstans...

 

 

Lekte lite med en eyelinerpensel, ögonskuggor och vatten idag. Kan vara sååå kul! Älskar färgade eyeliners, dock så håller inte dessa alls när man bara blandar dem med vatten. Mixing liquid från MUS borde dock funka, man kanske skulle investera i en sån? Tänk att kunna välja mellan i princip vilken färg du vill som eyeliner, åååh... SÅ fint! Olikafärgade över- och underläppar minns jag när Chanel sportade på catwalken för några säsonger sedan. Det och silver/guld-ögon (guld på ögonlocket och silver under, sååå fint...) är sjukt snyggt egentligen. Inte så praktiskt att gå runt med dock, iaf inte när jag hela tiden vill "smacka" ihop läpparna haha...

 

Den blå och lila "eyelinern" kommer från Wet 'n wilds "I'm feeling retro", den gröna under ögat är Viva la Divas "no regrets". Mascaran är som vanligt L'oreals volume million lashes.

Rouget jag har på mig är Benefits "dandelion"

På överläppen har jag Viva la Divas läppenna "true red" och på underläppen MUS läppstift "Mandy"

 

 

 

 

 

 

Hur fräscha är inte lyricsen? Som en dagbok från förra våren.

 

Ledig måndag. Inte för att jag någonsin har en oledig måndag egentligen, men jag vill väl också vara som alla andra, huh? Sitter just nu och tittar på Ellen. Jag vill vara Ellen. Är så jäkla avis på den kvinnan (som f.ö är så jävla cool, om jag nu skulle ha någon "förebild" så är det hon. Lätt.). Solen skiner utomhus och jag ska snart iväg och träna Core. Skittråkigt, men väldigt bra träning... Allt för those abs liksom (HAHA nä. Den dagen ni ser insta-bilder på mig i sportbh posande på gymmet med smink och inte en enda synlig svettdroppe, snälla JUST SHOOT ME). Det är till min försjusning i alla fall svin-jävla-kallt ute. Eller ja, vi har ju överlevt vintrar med uppåt 30 minusgrader, nu är det väl runt 4 minus och folk DÖR. Jävla fucktards. Jag älskar som bekant kylan. Får sån seriös jävla ångest bara jag tänker på vår och sommar, framför allt sommar. En sån jävla helvetesårstid. Det är varmt i helvetet och det är varmt på sommaren, bara jag som fattar kopplingen?

 

Nä, jag förstår att sommaren är peachy när man har skinny legs, nice pigment, felfri hy, snygga ögonbryn och en kropp som inte svettas floder när termometern visar mer än 5 grader. Grattis.
Och så har vi ju de underbara djuren.... De söta små fästingarna som livnär sig på ditt blod, flashiga myggor som livar upp kvällarna eller varför inte söta små larver som kryper upp och visar sig för världen? Fan vad vi saknar dem på vintrarna. Det blir ju så tomt när man helt plötsligt får somna gott om kvällarna utan att var femte minut störas av en söt harkrank som störtdyker ner i ansiktet på dig. Men snart är de här, vänner! Yay...

 

Och det värsta är ju att man hela tiden blir kallad för jävla neggo. Vafan ska du va så jävla bitter för? Klaga på sommaren när det är så varm och skönt, ljust och fint?

Miljoner svenskar har mage att bombadera sociala medier med klagorop så fort det blir minusgrader ute, kvällen är lite mörkare än för en vecka sedan eller det snöar lite ute. Men att klaga när sminket förstörs av solen, myggbetten kliar, maten förstörs och svettpärlorna i pannan formas? Du är ju fan dum i huvudet.

 

Livet är inte lätt när man är socially awkward, känner sig som en otränad åsna och när spegelbilden sviker en. Men det är sjukt mycket lättare under vinterhalvåret, det kan jag lova.

Over and out.

 

 

Idag är jag GLAD över att:

 

- Jag växlade in en massa mynt idag och fick 389:- på kontot bara sådär! Småpengar för vissa, guldgruva för mig!
- Jag har läst mer än halva "Unsaid things" (McFly-biografi) och det är så fiiiiint. Skrattar högt och gråter ännu högre.
- Mello-final tänder ju nörd-lågan i mig om nåt. Jag ville betta och satsa pengar inom familjen, men mor och far var inte lika på... (Vilket var ganska tur då jag hade bettat råfel)
-Jag ska jobba imorgon. Tycker faktiskt att det är kul att hänga på mitt lilla friskis, och man blir alltid lika glad när folk är glada mot en.

Jag är mindre glad över att:

 

- Fel jävla skitlåt vann mellon, hallå! Hur kan man välja nån medioker jäkla gaphals (som ser ut som en plastikopererad 70-årig tant) framför fina lilla underbara, perfekta och dekadenta (nåja) Anton Ewald? Ae. Nu blir pappa arger över min kommande mobilräkning FOR NO GOOD. Tack för den då.
- Jag har dubbellektion i skolan på tisdag. Dvs jag kommer behöva vara i dumma Linköping från 14-21... ARGH! Har inte ens köpt nån av kurslitteraturen till ena kursen ens. Läraren kan ingen svenska och förstår inte mina mail-frågor. Åh, lovely...
- Jag hatar universitetet. Jag hatar dessa äckel-kurser med kurskamrater som tror de är Jesus allihopa. Tycker väldigt mycket om min ena lärare, men resten av folket är ju avskum förfan. Stroppiga jävla idioter och ååååååh vad jag HOPPAS att lärarlinjen är annorlunda, annars finns det inte en chans i helvetet att jag står ut i 5,5 år. Jag saknar gymnasiet, soooo bad...
- Jag måste söka sommarjobb..........sent ute som vanligt och har redan gett upp allt hopp. Kul.

 

Nä, negativ-listan blev för lång och det värsta är att jag skulle kunna fortsätta hela natten. Och det vill vi (jag) ju inte. Jag är ändå rätt glad hallå, bara fett irriterad över uni-grejen (som kommit rätt plötsligt, vet...) och lite småstressad, men annars äre fine. Man ska väl inte klaga som varenda svensk säger. Nej, man ska väl inte det...

 

Ha det bra finisar. Jag ska nu läsa mer McFly och drömma mig bort till nån lägenhet nånstans i London tillsammans med fyra assköna dudes. Ni vet, livet...

Puss ♥