Men hej på er! Kom ju hem från London för ett par dagar sedan och visst var det lika bra där som alltid. Fina, fina London! Det blev ju mest shopping... ja. Vi åkte även ut till Stratford (där olympiastadion ligger och hela OS-byn fanns förra året. Nybyggt och fint!) där jag aldrig vart förut, där vi hittade Westfield mall... Det är ju nåt speciellt med stora, american style-malls. Jag är så svag för dem, det är ett som är säkert... I all fall, tänker visa allt Beauty related jag köpte (förutom en face wash från L'oreal som jag inte orkar hämta och fota nu haha...) då det blev mest sånt. Utöver detta köpte jag bara två toppar och strumpor på Primark, halsband och skjorta på Topshop samt nyckelring och t-shirt med 1d... Kan ju även tillägga att allt på dessa bilder förutom de två sakerna från Benefit är drugstore och alltså riktigt billigt! Har inte hunnit testa allt men det som jag har använt är jag riktigt nöjd med! Here you go:

 

Mitt bland alla lyckliga sommardyrkare ligger en stina och deppar. Ja, samma visa varje år. Att blogga känns inte jättekul. MEN, idag är denna deppiga stina mycket glad för hon ska till London om ett par timmar! Bästa, finaste London som man aldrig lyckas tröttna på. Ser så gaaalet mycket fram emot drugstore (...och kanske lite high end... man får ju passa på när pundet är så lågt) shopping, pints, chicken salad sandwiches, covent garden-mys och brittisk accent överallt.

 

Sedan är det ju way out west om en månad också, peppp!! Lyssnar jättemycket på Kendrick Lamar och Miguel (asså människan!!!! som om Justin Timberlake och Frank Ocean haft lite för kul en kväll och klämt fram ett kärleksbarn. Lovely!) och ser mest fram emot dem. Men även Solange, Azealia Banks, Alicia Keys, Beach House, Bat for lashes osv osv. Och slottis är rätt nice alltså, trots vegetarisk mat i år igen (S U C K). Nä, nu ska jag packa det sista så ses vi senare. Puss och kram ♥

 

 

Sämst blogg-mode just nu asså. Dels gör jag ingenting värt att skriva nåt om och har egentligen inget annat att säga heller utan att låta så jävla deppig och pessimistisk. That's what summer does to me....... Har börjat följa Pretty Little Liars efter all hype, har kommit ungefär halvvägs in i s. 1 och well... det är en vääääldigt enkel serie. Väldigt american high school-"thriller" med genomskinliga karaktärer och rätt kasst skådespel. Men å andra sidan är jag ju inte den som i vanliga fall gillar svårt och mörkt, så serien är jättebra att skingra tankarna med. Och jag erkänner att det är rätt spännande ibland också...

 

Smink är det inte heller mycket med nu. Som sagt, sommar och värme gör att jag inte direkt kan använda nån Foundation och utan Foundation ser allt annat smink jättefult ut på mig... Hoppas få lite inspiration efter att ha köpt lite nytt smink i London. Köpte tre MUS-produkter för några dagar sedan iaf, CS "steel" ( jag är en silver-sucker.... behöver verkligen inga fler grå/silvriga skuggor men jag fortsätter ändå köpa dem haha) MS "Plateau" för att jag saknade en riktigt fin militärgrön skugga och lipstick "black currant" för att det är AMAZING! Inte det självklaraste kortet på sommaren kanske, men ett välkommet inslag i min annars väldigt rosa/koralliga läppstiftssamling. Och det är sååååå fint och mer smickrande än vad jag hade trott faktiskt! Så jag är jättenöjd :)

 

Så, för att avsluta ett väldigt intetsägande inlägg lägger jag upp de låtarna jag lyssnar mest på just nu. Rätt random och lite way out west-inspirerat. Puss ♥

 

 

 

Jadu livet, vad har du haft för dig? Lite gbg i helgen sådär. Shoppade lösögonfransar (ska äntligen ta tag i det hade jag tänkt...) och läppstift från Mac ("costa chic" och jag ångrar det lite... inte för att det är fult, tvärtom är det apfint, men jag har ju klarat mig så länge utan Mac-produkter men nu har jag öppnat den dörren och herrejävlar hur ska jag kunna stänga den? This is gonna ruin me...), hängde i azalea med öl och cider och efter det, självklart, underbaraste jävla Håkan. Åttonde gången jag såg honom live och man blir ju inte mindre tagen för det. Lite udda låtval (vart var hurricane??? jag bara undrar...) men in the end bryr man sig inte om det. Det kan man inte göra.

Vi har bokat londonresan nu också, den 5 juli blir det. Som jag längtar!!! Britter!!! 1D-saker överallt!!! Pret a manger!!!! Primark!!!! Och allra mest ser jag fram (såklart?) att shoppa make up... Kanske framför allt billigt drugstore-smink faktiskt, är det weird? Ska stocka up som fan på Barry M, MUA, Collection 2000, Sleek, Gosh, Revlon, Bourjois osv osv osv. Att pundet bara ligger på typ 10 kr (!) just nu gör ju inte saken värre... Det innebär att en Eye pencil från MUA kostar 10 kr..... När någonting är så billigt skiter jag fullständigt i kvalitén för att vara ärlig... vill bara ha alla färger som finns!

 

Men innan det ska vi väl köra en onsdagsutgång på Hugo imorgon. Det är ju faktiskt studentvecka här i stan... Jättedeppigt för oss som inte längre är studenter, men ändå. Det blir nog nice ändå!

 

Ja, det var nog allt jag hade att säga idag. Have a good one!

xoxoxo

Jag älskar 8fact! Har alltid vart intresserad av konstig, onödig fakta, framför allt sådan som tycks rättfärdiga ens beteenden haha... Vissa av dessa gör mig lycklig och andra vill jag bara gråta för. Kul är det i alla fall, och galet underhållande! Igenkänningsfaktorn är hög på vissa!

 

 

 

Jag önskar...

Att jag inte brydde mig så mycket om vad andra ska tycka och tänka. Klassiker. Man vet så väl att man inte borde bry sig, men man gör det ändå. Min hjärna bryr sig kanske inte, men det känns i varenda cell i min kropp när jag desperat försöker analysera förbipasserande människors blickar. Tycker hon att mitt hår är fult? Shit vad han tänker att jag ser knäpp ut... Och så vidare. Tankar som äter upp en och tar över precis allt. Och så säger folk det klassiska, att man alltid bryr sig mer om sina egna små skavanker än vad andra gör. Sure, man är väl alltid mer kritisk mot sig själv än mot andra, men... Jag dömer folk. Jättemycket. Jag går ofta och tänker på hur konstig frisyr, vilka fula kläder, stora fötter, stirrig blick eller kort nacke nån har. Varför skulle inte folk också tänka så om mig? Sedan är det klart att jag aldrig skulle få för mig att säga det till någon, eller behandla dem annorlunda pga det... Men jag vill inte att folk ska tänka sådana tankar om mig ändå, är det konstigt?

Sedan har jag tänkt väldigt mycket på det där med självkritik. Hur svårt det är att hitta en balans. Jag vill vara stark och självsäker och ha en attityd som säger att om det inte duger för andra så WHO CARES, their fucking loss! Men å andra sidan... Om man är en outsider utan sådär jättemånga vänner och aldrig haft nåt seriöst förhållande, är det verkligen "alla andras" fel? Är jag perfekt och underbar och de bara dumma i huvudet som inte ser det? Så kan man ju faktiskt inte tänka, man måste ju kunna analysera sin omgivning och inse att statistiken kanske inte alltid ljuger... Det är ju inte direkt som om jag är jättekräsen och gått runt och dissat personer hit och dit. Verkligen inte.

Jag vill verkligen förespråka att "vara sig själv", att tro på det man gör och inte bry sig om dömande blickar eller kommentarer. Men hur gör man när den minsta man vill vara är "sig själv"? Åh nä vad jag inte ens orkar skriva sånt här meningslöst jävla skit. Jag vet ju egentligen att jag är nåt att ha. Jag kan ibland skita i folk omkring mig för att jag hatar dem. Men sedan har man svackor och då känner man sig ju, ja, sådär... och då är det skönt att skriva ut det i en extremt svamlig och dålig text på en blogg ingen bryr sig om.

 

Och ja, för att sprida negativiteten lite mer: summer i hate you. jag är rosabränd, svettig och full med myggbett. inte direkt en självförtroendehöjare.

Jag vill bara ha höst, nu.

Tycker så fruktansvärt mycket om den här låten alltså... Perries röst i den är helt outstanding och well... ja. Ville bara säga det, en söndagskväll som denna. Ta hand om er ♥

 

 

 

Läste i Tyras blogg om hennes nattsvettningar (sexy, huh?) och it all makes sense now! Jag har haft sådana sjuka night sweats sedan några månader tillbaka, jag kan vakna vid kl 3-4 och behöva gå och duscha av mig för att det verkligen bara rinner om mig. Lagom mysigt... Sedan har jag huvudvärk nästan varje dag nu för tiden --> logiskt! Har dock blivit duktigare på att dricka vatten på dagarna (tycker ju att det är rätt så äckligt med vatten annars... iskallt när man är riktigt törstig är nice, men annars? blääää) så får se om det blir nån förbättring...

Jag har annars fyllt 20. Hur knasigt är inte det? Får en klump i halsen bara av att tänka på det, jag är liksom ingen tonåring längre! Förutom att jag får handla på systemet nu (vilket jag har gjort, wihoo!) finns det ingenting bra med att vara 20. Vem fan vill bli gammal? Och grå, tråkig, torr och seriös? Där har vi nyckelord gällande det jag hatar med livet... Jag får flera ggr per dag påminna mig själv om att det faktiskt inte är någon jätteskillnad på att vara 20 och 19. Att jag fortfarande är ung och inte behöver börja intressera mig för fågelskådning och bridge än. Men det är jobbigt... Jag känner mig lite som en mental Benjamin Button, för visst fan vad jag mer mogen och seriös när jag var sex år än jag är nu! På ett sätt... på andra inte... men ändå. Den ständiga antagonisten i mig (jag hatar dig) vill ju bara vara tvärtom det jag förväntas vara. Min inre ålder är kanske 14 då, det makes so much sense. Hoppas bara på att folk kan förstå det och inte döma så jävla hårt (som om det kommer att hända....)

 

Å andra sidan skulle jag inte säga nej till att vara 35. 35 år, nöjd med tillvaron, ha några söta kids och ett trivsamt jobb. Att känna att man faktiskt har gjort nåt med sin ungdom och att man i god ro kan luta sig tillbaka och skratta åt dagens fulla 18-åringar som tror att de är odödliga. Jag kan ju med handen på hjärtat säga att jag egentligen inte gör saker för att jag idag vill göra dem, utan jag gör dem för att jag inte, när jag är 35, ska ångra att jag inte gjorde dem. Vill också ha stories att berätta! Men med den filosofin blir nog berättelserna lite mer "när mamma var ung hängde hon hos kuratorn för att..." än galna berättelser om djuphavsdykningar i oceanien. Man ska nog lyssna på sig själv ändå, trots att man hatar den personen som man har blivit. Att "vara sig själv" är verkligen inte det optimala, men ändå den själviskt bästa lösningen för att stå ut med livet. Ja, det är lite så jag resonerar. Och det är därför jag ägnar mitt liv tillsammans med virtuella 14-åringar och boybands. För att jag just nu mår bäst av det. Trots att jag är 20 år...

 

 

 

 

Hade en kaoossdag igår då jag var aktiv (skola och jobb...) från kl 6 till 22.30. Att gå från min vanliga vardag till det är ett stooort steg och min kropp tog lite stryk tror jag. Hann inte äta nåt på hela dagen heller, förutom två mackor och en drickyoggi vid 23-tiden. Idag har jag en huvudvärk från helvetet och gäspar konstant....Därför var det extra skönt att upptäcka denna fina video och skratta ashögt tills tårarna rann, vilka godingar alltså! Bäst: Nialls oväntat bra höftrullningar, Zayn's "dafuq?"-face när louis och niall hoppar åt fel håll (<3) och well... Louis' ass really has got sass. DaYmn!!!

Enjoy och happy friday på er ♥

 

 

 

Har en sån jävla dålig dag då allt känns så jävla åt helvete.... usch. Har aldrig känt mig så ful som jag gör nu, fan vad jag verkligen avskyr sommaren. Inte nog med att man måste gå i shorts och linne utan att svettas ihjäl och dö, man kan inte ha smink heller (eller normalt folk kan det, för mig går det inte. det rinner bort och kladdar sig överallt) och alla som sett mig utan smink vet att det inte är nån kul historia... De säger att gud inte ger med båda händerna, och i mitt fall har han fan inte använt nån hand över huvud taget. Det gick visst till alla perfekta små knyppen man ser överallt. Jag vill till USA. Nu. Det är, på riktigt, det enda stället jag har känt mig någonlunda snygg på. Ibland hatar jag att svenskar ska vara så moderiktiga och snygga...
För att inte deppa ihop totalt ska jag tvinga mig till att skriva ner några punkter som jag tycker om just nu. Ibland kan man faktiskt, i alla fall till viss del, lura sig till momental lycka...

 

- Var i skolan mellan 9.30-16.30 idag och vårt arbete är äntligen klart! En vecka innan inlämning! Har aldrig vart ute i så god tid, helt sjukt! Nu ska vi bara förbereda en muntlig presentation också...
- Jag tycker väldigt mycket om vår lilla grupp med potatismos i håret och allt. Fint!
- Såg en Harry Styles-kopia på uni idag. Höll på att avlida, på riktigt! Blev sådär pinsam och fnittrig som alltid (why oh why...). Enligt hans väska pluggar kan pol. kand (stalker much? well, it gets worse...) och jag kommer att hålla alla jävla ögon öppna, that's for sure!
- Är så jääääävla peppad för plugg i höst. Ska bli så jävla kul med nollning! Längtar tills jag får min röd/svarta overall! Är även rätt pepp inför flytt till linköping, även fast det inte kommer ske förens drygt ett år (förmodligen)
- Jag älskar Demi Lovatos nya album. Yep. Tycker att hon är en fantastisk person och nån att verkligen se upp till. På riktigt. Och hennes musik är catchy, vad mer kan man begära?
- Sedan har vi de små guldkornen i mitt liv (som den jävla loner jag är), dvs serier, youtube, spotify och alla oändliga fansites på instagram och tumblr. Vem fan drar in på smilbanden år Louis' "where do you see yourselves in ten years?" "Drunk"?

Här kommer lite fina bilder och en sång. Take care ♥
         

 

...jag håller på att gå uuuunder här! Tänk om det är nåt dåligt? Sure, de har sagt att "alla directioners kommer att gilla det", men ååh.... Älskar mirror.co.uk's teori om att "the band are getting their own country, and you can win the chance to live there", HAHA, hur mycket skulle vi inte ÄLSKA det? Jag skulle börja packa direkt, det är ett som är säkert.

 

Vad jag personligen tror att det är? Svårt att säga... Förmodligen inget jättestort, det är ju alltid kul att blow things up a little liksom. Ett akustiskt album? Nåt om den kommande filmen? Nån mega-exklusiv tävling? Nä.. Kan det bli imorgon nu eller?

 

(btw, what's up med alla dessa nya läsare? vart kommer ni ifrån? i like you, välkomna hit! bli inte rädda för mig, jag är bara a fangirl and i can't keep calm)

 

 

 

Så, tåget jag satt på var 4h sent. Jag satt i min lilla kupé på det skruttiga Veolia-tåget och tänkte "Stina, gråt inte offentligt, du har massa smink på dig och det blir bara jobbig stämning här." Jag hann nästan ge upp drömmen om att få se my boys live, men en vy över Katrineholm C är väl inte så farligt? Fast jo, det är det. Verkligen. Vi kom dock fram till Stockholm tillslut och då var det rushen som gällde. Fick pepp av en av tanterna jag delat kupé med (snälla tanter <3) som sa att hon trodde på mig. Kändes bra. Irrade runt som en yr höna och försökte hitta en kiosk att köpa SL-kort i, och hamnade i kö efter en låååångsam snubbe som betalade ett cigarettpaket med enkronor... Oh lord, why are you doing this to me? Svor högt för mig själv och höll sedan på att dö när jag sprang ner för trapporna till pendeltågen. Väl i Solna var det rushen i kilometern fram till Friends Arena, men det kändes inte jobbigt alls. Faktumet att jag inte hunnit äta eller dricka nåt mer än den lilla frallan + Lokan på morgonen kändes inte heller. Det var så mycket adrenalin, endorfiner och random hormoner som rushade runt i min stackars kropp. Hunger, vem fan har tid för sånt? Nej, precis. Väl inne i Friends tog det ett tag att hitta min plats, men jag lyckades till slut. Förbandet (Camryn, helkass) höll väl på i en halvtimma och man märkte att publiken inte var de vanaste konsertbesökarna då de tyckte att det var "konstigt" och "dåligt" att 1D liksom inte kom upp på scenen sekunden efter att hon klivit av. Men ca 20 min efteråt (den kortaste väntetiden jag varit med om iaf) kom de. Our boys. Och ljudet av 35000 tonårstjejer som skriker i falsett är helt jävla sjukt! Man kan inte fatta innebörden av det, man måste uppleva det. Det galnaste jag hört i mitt liv, helt klart!

 

De började med Up alla night. De körde en spontancover av BSB's "I want it that way". Harry sjöng fel redan i sin första vers. Liam brottade ner Harry. Zayns lilla gråtattack under "Summer Love". Harry's "Vi älskar köttbullar!". Nialls signerade (av vilka??) Sverigetröja. Louis' drömmande blick under der röda publikhavet under "Little Things". Jag vet inte vad jag ska fortsätta med, det var så enormt jävla galet sjukt fint. Allsången under "Moments" (speciellt när allsången är myyycket ljusare än vad man är van vid, haha!). Och kanske framför allt - under Little Things höll en tjej längst fram upp en skylt där det stod "Thank you for saving our lives". Jag trodde inte att jag skulle gråta, men jävlar, vem försökte jag lura? Skratta gärna åt det och tyck att jag är astöntig, men ni förstår verkligen inte. Det finns inte en enda jävla gång dessa killar har failed to make me smile, även när det vart som mörkast i livet. Inte en enda jävla gång! De betyder så fruktansvärt mycket. På riktigt. Och nånstans mitt under konserten förstod jag varför de kallar turnen för "take me home tour". Jag har aldrig känt mig så hemma som då. Det är där jag hör hemma.

 

Bäst var nog de stora hitsen. Slutet med Live While We're Young och What Makes You Beautiful var magical!

 

Sämst var kanske att mina favoriter från Up all night (Stole my heart, Save you tonight och Tell me a lie) inte kördes. Eller att skriket från fansen ibland blev lite toooo much (alltså, jag älskar dem. men ibland vill man höra vad killarna säger också. Men jag tycker att vi svenskar var bra på att hålla tyst när de pratade ändå!)

 

Och så avslutande; Aftonbladets rescensent (ok orkar inte kolla upp hur man stavar det) avslutar sin bedömning med orden:"One Directions pophits prickskjuter tonårshjärtan, fortfarande förmögna att känna så stora, översvallande känslor att det inte finns plats för teorier om musik. Mer på riktigt än så blir det inte." Och jag kan bara hålla med. Amen.

 

 

 

Jag håller verkligen med Emilia om att skor och kläder verkar så himla dyrt nu för tiden när man i princip bara shoppar smink och skönhet. Sure, fyrahundra spänn för ett par skor är väl egentligen inte jättedyrt, men med tanke på att jag kan få tre-fyra ögonskuggor för samma pris så verkar det så... Hittade iaf dessa skor från Nellys egna skomärke Nly shoes, visst är de helt underbara? Finns i svart och vitt också, även de är helt stunning! De bara skriker Stina med den coola klacken och glänsande materialet... åh. Men nej. Jag har inga pengar och inget jobb och då kan man inte köpa skor. De ser även ut att vara sjukt obekväma och 9,5 cm klack kanske inte låter mycket men utan platå är det en del ändå asså... Och ärren på mina knän bevisar att jag, klackar och alkohol inte är nån bra kombo. Nej, dessa får ta sig och hitta nån annan lycklig ägare, buhu....

 

 

 

 

 

Trött, bara trött... Trött på det ytliga, att folk inte ens behöver nån concealer under deras mediumtäckande foundation, trött på att folk kan spendera fem min i solen och se ut som infödingar på nån söderhavsö, trött på hetsen om magrutor och det stundande bikinisäsongen. Trött på det akademiska, att jag inte kan koncentrera mig i två min och det är därför helt jävla omöjligt för mig att läsa en bok. Trött på att man blir dömd så jävla fort, att folk värderar dig efter hur stora ord du använder. Trött på triviala jävla filosofer som tror de räddar världen med deras tankar när allt de gör bara är att krångla till precis ALLT. Trött på folks dömande blickar när man kommer in i klassrummet med färgglad ögonskugga och inte en beige lågstadieskjorta. Trött på att inte passa in i något jävla fack, att alltid känna sig som den fula vännen alla älskar att hänga med för att hon bättrar på deras självförtroende. Bara trött, så jävla trött....... På sol, på glada miner, på skavande klackar, proteinshakes, allt.

Tack jesus för en 1D-konsert om två dagar (!!!!!!!!!!!!!!!!!), en kommande London-resa och Håkan om en månad.