kvällsfunderingar...
Life's pretty neat after all. Kinda funny, though. But still neat. I'll get by.
blablablaaa
Egentligen spelar det väl inte roll vad som döljer sig bakom så länge man ger uttryck för att vara bra? Människor dömer dig inte för det du är, de dömer dig för vad de önskar att de själva vore. Att utgå från sina egna fel och brister när man i tysthet bannar någon är inte bara gott för ens egen själ utan också ett ypperligt sätt att bekräfta att det inte är dig det är fel på, utan alla andra. Det finns ingenting som berör dig så som dina egna tankar. Allt det du har gjort, allt det du inte gjorde... Det är det som skapar den mall som du utgör dig för att vara. Men egentligen, älskling, så är du den som andra ser dig som.
promotion
Jag är ju ändå en rätt så stolt De Geer:are. Det är en fin skola med, mestandels, fina människor. Därför tänker jag försöka nå ut till mina liksinnade 94:or (eller yngre), om det nu finns några. Here's the thing;
Vår nya rektor ser ut som en ung Sylvester Stallone med en touch av Ben Affleck. Och som om inte det vore nog så är han utbildad (?) officier... Alltså. Fresh Rocky Balboa goes military. Hur kan man INTE vilja gå på en skola som leds av en sådan?
Tänkte bara säga det.
Vår nya rektor ser ut som en ung Sylvester Stallone med en touch av Ben Affleck. Och som om inte det vore nog så är han utbildad (?) officier... Alltså. Fresh Rocky Balboa goes military. Hur kan man INTE vilja gå på en skola som leds av en sådan?
Tänkte bara säga det.
A teenage dream so hard to beat
Jag är på ett rätt crappy humör. Dunkar Sex Pistols, Stooges, Dead Kennedys och Undertones på maxvolym.
Sånt som man gör när man är en överexponerad, hormonfylld och arg tonåring.
Just nu byter jag nog ut alla känslor mot ilska. Det är också lite av ett radarnummer från de tidigare nämnda typerna. Det går ju att vara så enormt arg på så galet mycket. It's a mad world. ILSKA! Så att jag också vill färga håret grönt och kämpa för en rådande anarki. Typ.
Men som vanligt finner man sig själv lite smått instängd i ett rätt så tragiskt radhusområde i en stad som andas melankoli. I landet där "lagom" ses som något eftersträvbart.
Vad skull egentligen Iggy, Sid eller Jello säga?
Jello ska väl egentligen inte säga någonting i och för sig. Inte är det jag som är uppvuxen i San Francisco heller!
Nä, jag kanske inte är så jävla punk. Men arg, det är jag allt...
Sånt som man gör när man är en överexponerad, hormonfylld och arg tonåring.
Just nu byter jag nog ut alla känslor mot ilska. Det är också lite av ett radarnummer från de tidigare nämnda typerna. Det går ju att vara så enormt arg på så galet mycket. It's a mad world. ILSKA! Så att jag också vill färga håret grönt och kämpa för en rådande anarki. Typ.
Men som vanligt finner man sig själv lite smått instängd i ett rätt så tragiskt radhusområde i en stad som andas melankoli. I landet där "lagom" ses som något eftersträvbart.
Vad skull egentligen Iggy, Sid eller Jello säga?
Jello ska väl egentligen inte säga någonting i och för sig. Inte är det jag som är uppvuxen i San Francisco heller!
Nä, jag kanske inte är så jävla punk. Men arg, det är jag allt...
ugliness
Vet ni vad det absolut fulaste som finns här på jorden är?
(btw, denna bild hittade jag när jag sökte på "ful lastbil" på google. Says it all!!)
may 1st
Idag har jag vart i Stockholm. Bränt lite cash och kollat på första maj-demostrationer. Självaste Mona Sahlin gick där i spetsen och såg omåttligt nöjd ut. Att det typ är höjden av hyckleri att hennes crew skriker "låt överklassen städa dassen" medan hon [Mona] själv drar in dryga 130 papp i månaden, det bryr vi oss inte om, nej. Jag har även lyssnat på tal av diverse kommunister. Rätt så intressant att människot öppet vågar stå och snacka så mycket skit! :) Men visst, idag är det "deras dag", och det kan jag definitivt unna dem. En dag på året kan de få ägna åt att tro att deras fula hemmagjorda skyltar kan göra någon skillnad. Låta dem tro på vad de tror på, trots att den tron endast leder till en absolut motsats till det de tror på. De kan få den här enda dagen på året. Låt vettigt folk få resten, bara.
funderingar of the evening
Har ni märkt att om man lägger till ett i efter valfritt ord klingar det helt plötsligt väldigt finskt eller japanskt. Elleri huri? Väldigt finskt. "Springai". Väldigt japanskt. Eller kinesiskt? Äh, same shit different names.
Annars kan man ju småflina lite åt den lerkastning á la dagisgård som pågår inom vår svenska überpolitk just nu. "ni för toblerinepolitik" "gör vi inte alls det" "joho!" "sluta nedvärdera oss" "varför då?" "det var över tio år sedan, get over it" "vi vill inte" "oproffisionellt" "ni är" "nej ni", osv osv. I all oändlighet. Come ON ponytails, ska vi inte enas om en sak? Jag tycker att begreppet "tobleronepolitik" är alldeles ypperlig, och om nu kära miss sahlin tar åt sig så fine ("if the shoe fits wear it"). Sedan kan vi ju vara lite glada åt att det faktiskt inte var en manwhore eller en sexårig filippinsk pojke hon köpte. Även om det hade vart liiiite intressantare... Mona Sahlin och "manwhore" i samma mening, SHIT vad exstasmetern i mig höjs till skyarna!
Just nu är jag även inne på lite samma sak som den där facebook-gruppen "vi som tycker att matteboken borde växa upp och lösa sina egna problem". Vilka jävla loosers är det egentligen som skriver matteböcker? Vilka jävla ihåliga liv de måste ha om deras enda tillfredsställelse kommer från att printa ner problem som hormonstinna stackars tonåringar ska lösa. Jävla sadister. Som om vi inte har annat att tänka på? "Learn by doing", eller min favorit "learn by forcing" vore ett bättre sätt att lära ut. Skicka ner oss i en grop med huggormar (ja... hade detta vart Laos eller Kambodja hade det antagligen vart någon lite coolare ormart i gropen, men nu är detta Sverige och jag tror inte att skolan har råd att hyra Snoddas från Skansen..) och tvinga oss lösa andragradsekvationer, annars är det kört. DÅ, kära vänner, lär man sig. Tror det har med adrenalinrusher i hjärnan att göra...
Nej, huggormar eller inte, matten måste göras.
Ses hotshots.
Annars kan man ju småflina lite åt den lerkastning á la dagisgård som pågår inom vår svenska überpolitk just nu. "ni för toblerinepolitik" "gör vi inte alls det" "joho!" "sluta nedvärdera oss" "varför då?" "det var över tio år sedan, get over it" "vi vill inte" "oproffisionellt" "ni är" "nej ni", osv osv. I all oändlighet. Come ON ponytails, ska vi inte enas om en sak? Jag tycker att begreppet "tobleronepolitik" är alldeles ypperlig, och om nu kära miss sahlin tar åt sig så fine ("if the shoe fits wear it"). Sedan kan vi ju vara lite glada åt att det faktiskt inte var en manwhore eller en sexårig filippinsk pojke hon köpte. Även om det hade vart liiiite intressantare... Mona Sahlin och "manwhore" i samma mening, SHIT vad exstasmetern i mig höjs till skyarna!
Just nu är jag även inne på lite samma sak som den där facebook-gruppen "vi som tycker att matteboken borde växa upp och lösa sina egna problem". Vilka jävla loosers är det egentligen som skriver matteböcker? Vilka jävla ihåliga liv de måste ha om deras enda tillfredsställelse kommer från att printa ner problem som hormonstinna stackars tonåringar ska lösa. Jävla sadister. Som om vi inte har annat att tänka på? "Learn by doing", eller min favorit "learn by forcing" vore ett bättre sätt att lära ut. Skicka ner oss i en grop med huggormar (ja... hade detta vart Laos eller Kambodja hade det antagligen vart någon lite coolare ormart i gropen, men nu är detta Sverige och jag tror inte att skolan har råd att hyra Snoddas från Skansen..) och tvinga oss lösa andragradsekvationer, annars är det kört. DÅ, kära vänner, lär man sig. Tror det har med adrenalinrusher i hjärnan att göra...
Nej, huggormar eller inte, matten måste göras.
Ses hotshots.
slutet är nära!
Jag varnar er, kära vänner. Jag tror att domedagen stundar. Idag har jag blivit överröst av konstiga (absurda?) saker som jag väljer att se som tecken. Jag tror det har att göra med att jag är någon slags messias, och nu får jag tecken för att typ varna mänskligheten. Så här är varningen! Bunkra upp med konserver, batterier och filtar. Gräv tunnlar! Lev ut era innersta drömmar. För under de senaste timmarna har detta hänt mig:
- När jag går genom vasaparken så hör jag att något tutar på mig. Det är en polisbil, på gågatan! Jag får panik och undrar vad fan jag har gjort nu... Men de kör bara förbi. Och de har världens jävla blickar!!! Sent some chills down my spine, det kan jag lova. Devil(s?) in disguise vol. 1.
- När jag är nästan hemma och passerar ljuraparken så kommer en mops springande mot mig. Det är inte en människa i närheten, och mopsen är helt lös. Ful som attan var den. Och galen! Den skäller skithögt och börjar hoppa på mig. Djävulshund? JA!!!!!!
- Väl hemma möts jag av en duva. En helvit (alla vet att helvita duvor står för DÖDEN!!) en som sitter på min trapp. Verkligen rakt framför dörren så att jag inte kan öppna. Och den rör sig verkligen inte! Jag fick typ stå och stampa i en minut innan den flög iväg. Creepy...
- När jag kommer in möts jag av en stängd dörr. Vilket inte låter så konstigt. Men vi har "dubbeldörrar" och eftersom jag gick hemifrån sist i morse vet jag att den ena dörren var öppen. Den är i prinicip alltid öppen. När jag kommer in ligger det tre tidningar (aftonbladet, klick och VR) på vardagsrumsgolvet. De låt absolut inte där i morse.
Nu sitter jag invirad i en filt och väntar på slutet. Lyssnar på Springsteens snack innan The River på live 75-85-skivan för att hålla mig lugn. Det var kul att lära känna er. Ses i nästa liv!!
- När jag går genom vasaparken så hör jag att något tutar på mig. Det är en polisbil, på gågatan! Jag får panik och undrar vad fan jag har gjort nu... Men de kör bara förbi. Och de har världens jävla blickar!!! Sent some chills down my spine, det kan jag lova. Devil(s?) in disguise vol. 1.
- När jag är nästan hemma och passerar ljuraparken så kommer en mops springande mot mig. Det är inte en människa i närheten, och mopsen är helt lös. Ful som attan var den. Och galen! Den skäller skithögt och börjar hoppa på mig. Djävulshund? JA!!!!!!
- Väl hemma möts jag av en duva. En helvit (alla vet att helvita duvor står för DÖDEN!!) en som sitter på min trapp. Verkligen rakt framför dörren så att jag inte kan öppna. Och den rör sig verkligen inte! Jag fick typ stå och stampa i en minut innan den flög iväg. Creepy...
- När jag kommer in möts jag av en stängd dörr. Vilket inte låter så konstigt. Men vi har "dubbeldörrar" och eftersom jag gick hemifrån sist i morse vet jag att den ena dörren var öppen. Den är i prinicip alltid öppen. När jag kommer in ligger det tre tidningar (aftonbladet, klick och VR) på vardagsrumsgolvet. De låt absolut inte där i morse.
Nu sitter jag invirad i en filt och väntar på slutet. Lyssnar på Springsteens snack innan The River på live 75-85-skivan för att hålla mig lugn. Det var kul att lära känna er. Ses i nästa liv!!
thorn in my side, that's all you ever were
aja. vem vill egentligen vara ärlig? vem vill egentligen att folk ska vara ärliga mot en?
nothing that is true is beautiful.
jag lever då mycket hellre i en lögn-bubbla än i den shitty verklighet som framkallas då man är ärlig. men det är ju bara jag. inte så att min hjärna är korrupt med the devil typ. "såra mig hellre med sanningen än gör mig lycklig med en lögn", alltså ponytails... vart är logiken? är ni verkligen så självdestruktiva? jag trodde att all lycka var bra lycka (ja alltså, individuellt då). so what om det inte stämmer? :)
i dag är en rätt crappy dag som ni kanske märker. jag lyssnar på eurythmics 80-talscrap och försöker komma på ursäkter till att inte plugga. helst av allt skulle jag bara vilja ligga i min säng och typ sova.
ses, ugly bastards.
when tomorrow comes
..
Det är konstigt hur man kan känna sig så down och orolig över någon man aldrig ens träffat. Min amerikanska lillasyster har något njurfel och är just nu jättesjuk. Det kan vara ett temporärt virus eller en medfödd sjukdom (om det är det så är det helt sjukt att läkarna inte såg det på ultraljuden när hon låg i magen!) som kommer orsaka komplikationer för henne i livet.
Jag har inte träffat lilltjejen än, men jag är fortfarande sjukt nervös och orolig för henne. Hoppas bara att allt blir bra med henne...
Jag har inte träffat lilltjejen än, men jag är fortfarande sjukt nervös och orolig för henne. Hoppas bara att allt blir bra med henne...
hehe
de säger ju att äpplet inte faller så långt ifrån trädet. Men om jag är äpplet är ju trädet jag föll ifrån ett jäkla päronträd!
Min moder fick 0% på alliansen. Och så blev hon en jäkla vänsterpartist/fi! En feministisk kommunist!? Och henne skall jag leva med? Herrejesus, vi är verkligen inte lika, hon och jag.
Det ska bli kul att se vad pappa får. Han säger sig vara så jäkla vänster, men visst märker man att det bor ett litet borgarpack i honom ändå ;)
Min moder fick 0% på alliansen. Och så blev hon en jäkla vänsterpartist/fi! En feministisk kommunist!? Och henne skall jag leva med? Herrejesus, vi är verkligen inte lika, hon och jag.
Det ska bli kul att se vad pappa får. Han säger sig vara så jäkla vänster, men visst märker man att det bor ett litet borgarpack i honom ändå ;)
tell me all 'bout politik
Sådär såg det ut när jag gjorde NT's valkompass (www.nt.se/val2010)
Blocktestet var väl rätt så väntat. Partitestet var väl också helt okej (men varför blir jag ALLTID kristdemokrat? Haha, pretty ironic. Men jag är ju rätt konservativ i och för sig...). Sjukt deprimerande (och pinsamt!!) att jag fick så hög procent på SD. Herrejesus, jag mår typ dåligt över det! Får skuldkänslor och shit. I och för sig har jag inte koll på deras politik utöver invandringspolitiken.. Men det är ett rasistiskt parti och det är inget jag vill associeras med. Jag skulle aldrig ens ägna en tanke åt att rösta på dem, bara så att folk vet. Ja må vara ett borgarsvin, men jag är inte rasist! ;)
blame it on the icelanders
Idag hade jag kemiprov. Gick väl sådär. Dela sedan "sådär" i sisådär trehundrafemtiofyra och en halv. Då får du ett minimalt svar. Så go figure, det gick rätt kasst.
Så ja, jag gör vad som faller mig in där jag sitter i min soffa. Lyssnar på äckligt töntiga love songs. Bara för att det liksom passar in i de moody feelings som liksom upptar ens själ för tillfället. Allt blir ju liiite sötare till tonerna av Westlife?
Sedan kom jag på att what the heck! Varför ska jag må dåligt över ett prov som jag (antagligen) failade på? Det är ju inte mitt fel, ladies, det är ju... ISLANDS!! Hur underbart är det inte att man nu för tiden kan skylla ALLT på Island? "Jävla Eyjafjallajökull" liksom. Det är ju deras fel!!!
Gick din bil sönder i morse? Blame the icelanders! Dog din hund igår? Islands fel. Failade du på ett prov? Men uppenbart att det var lite Eyjafjallajökull-sot som trängt sig in i hjärnan på dig. Hur ska du kunna fokusera och tänka klart då?
Så nu mår jag bra igen. Tack vare Island och deras fetingproblem. (Jag lovar dock att jag inte ska börja odla mustasch och systematiskt förfölja dem.) Islänningarna blir ju vår tids T-Rex (jag syftar på den köttätande dinosaurien, inte på rockbandet.). Så galet skönt att inte längre behöva stå till svars för sina handlingar...
Så ja, jag gör vad som faller mig in där jag sitter i min soffa. Lyssnar på äckligt töntiga love songs. Bara för att det liksom passar in i de moody feelings som liksom upptar ens själ för tillfället. Allt blir ju liiite sötare till tonerna av Westlife?
Sedan kom jag på att what the heck! Varför ska jag må dåligt över ett prov som jag (antagligen) failade på? Det är ju inte mitt fel, ladies, det är ju... ISLANDS!! Hur underbart är det inte att man nu för tiden kan skylla ALLT på Island? "Jävla Eyjafjallajökull" liksom. Det är ju deras fel!!!
Gick din bil sönder i morse? Blame the icelanders! Dog din hund igår? Islands fel. Failade du på ett prov? Men uppenbart att det var lite Eyjafjallajökull-sot som trängt sig in i hjärnan på dig. Hur ska du kunna fokusera och tänka klart då?
Så nu mår jag bra igen. Tack vare Island och deras fetingproblem. (Jag lovar dock att jag inte ska börja odla mustasch och systematiskt förfölja dem.) Islänningarna blir ju vår tids T-Rex (jag syftar på den köttätande dinosaurien, inte på rockbandet.). Så galet skönt att inte längre behöva stå till svars för sina handlingar...
Tänker litegrann
Mm, ibland får mina tappra kvarhavande hjärnceller arbeta, de små liven. Jag haver dem kära, det skall ni veta.
Just nu funderar jag lite på vilken inriktning på livet jag skall ha. "Live fast die young" eller katter och kanelbullar? Sid Vicious eller mormor? Rock 'n' Roll eller dansband (nä okej, jag kommer aldrig att lyssna på dansband. Inte ens om jag blir mormor!)
Hela grejen är ju att folk aldrig blir så häftiga som när de dör unga. Jag menar, mina tre typ favoritmän som fascinerar mig något så enormt och som jag läser böcker om och avgudar för allt de gjorde, är James Dean, Ian Curtis och Sid Vicious. Alla tre dog innan de hann fylla 25.
Jag menar, all credd till Bob Dylan som lever vidare i musikens alla epoker. Han kommer alltid att vara sjukt nyskapande och för evigt bli ihågkommen för vad han gjorde med musiken. Credd ska också typ Bruce Springsteen ha. Min idol. My musical hero.
Men jag vet inte. De kommer liksom aldrig bli sådär övermänskligt fascinerande som snubbarna som drogar och kör och bara är så bortom varje lag. Kanske är det mina kvinnliga tendenser att dras till the bad boys, eller så är det bara en allmän regel som säger att folk som dör unga lever längre. Det gör ju så att de sticker ut från den sega massa som bara degar vidare.
Jag är lite kluven alltså. Nu handlar det ju inte om huruvida jag ska bli ihågkommen eller inte (jag har ju liksom ingen grund att bygga på, ehehe..). Det handlar mer om att... alltså. Vill man bli gammal? Vill man sitta på något hem i raggiga koftor och längta tillbaka till ens ungdom? Jag menar, allt är ju alltid bättre när det får några år på nacken. "True perfection has to be imperfect", vi kommer helt enkelt aldrig att älska saker så som vi älskar dem när de är över. Är inte det onödigt plågsamt att leva så förbannat länge då? När man bara bygger på mer fler och fler saker som är så enormt bra men som man aldrig kommer kunna få igen.
Nja. Jag kommer nog inte dö ung. Jag kommer säkerligen bli en seg liten gumma som överlever både demens och diverse andra åkommor. Jag kommer bli dyr för nästa generations skattebetalare.
Men jag kommer nog ändå att önska att jag dog innan jag fyllde 25. Lite som Roger Daltrey.
Rest in peace Malcolm McLaren btw. Först nu känns det som om punken dog på riktigt...
Just nu funderar jag lite på vilken inriktning på livet jag skall ha. "Live fast die young" eller katter och kanelbullar? Sid Vicious eller mormor? Rock 'n' Roll eller dansband (nä okej, jag kommer aldrig att lyssna på dansband. Inte ens om jag blir mormor!)
Hela grejen är ju att folk aldrig blir så häftiga som när de dör unga. Jag menar, mina tre typ favoritmän som fascinerar mig något så enormt och som jag läser böcker om och avgudar för allt de gjorde, är James Dean, Ian Curtis och Sid Vicious. Alla tre dog innan de hann fylla 25.
Jag menar, all credd till Bob Dylan som lever vidare i musikens alla epoker. Han kommer alltid att vara sjukt nyskapande och för evigt bli ihågkommen för vad han gjorde med musiken. Credd ska också typ Bruce Springsteen ha. Min idol. My musical hero.
Men jag vet inte. De kommer liksom aldrig bli sådär övermänskligt fascinerande som snubbarna som drogar och kör och bara är så bortom varje lag. Kanske är det mina kvinnliga tendenser att dras till the bad boys, eller så är det bara en allmän regel som säger att folk som dör unga lever längre. Det gör ju så att de sticker ut från den sega massa som bara degar vidare.
Jag är lite kluven alltså. Nu handlar det ju inte om huruvida jag ska bli ihågkommen eller inte (jag har ju liksom ingen grund att bygga på, ehehe..). Det handlar mer om att... alltså. Vill man bli gammal? Vill man sitta på något hem i raggiga koftor och längta tillbaka till ens ungdom? Jag menar, allt är ju alltid bättre när det får några år på nacken. "True perfection has to be imperfect", vi kommer helt enkelt aldrig att älska saker så som vi älskar dem när de är över. Är inte det onödigt plågsamt att leva så förbannat länge då? När man bara bygger på mer fler och fler saker som är så enormt bra men som man aldrig kommer kunna få igen.
Nja. Jag kommer nog inte dö ung. Jag kommer säkerligen bli en seg liten gumma som överlever både demens och diverse andra åkommor. Jag kommer bli dyr för nästa generations skattebetalare.
Men jag kommer nog ändå att önska att jag dog innan jag fyllde 25. Lite som Roger Daltrey.
Rest in peace Malcolm McLaren btw. Först nu känns det som om punken dog på riktigt...
This is how you say hello in goofytown
Tänk om man någon gång, helt random bara försvinner? Jag tänker mig en slags underjordisk myskotunnel med typ turkosprickiga väggar. Hej och hå slungas du ut till en typ öde ö. (Du är helt ensam, så nej, drömmen om flugornas herre grävs ner i den vita sanden). Med dig har du bara det du för tillfället råkade ha i händerna när du slungades iväg. Tänk om du typ stod och sminkade dig, så det enda du har med dig är en mascara. Alltså, vad skulle man göra? Skulle man till slut tvingas käka upp den där mascaran? Använda borsten för att typ skrapa bark från träden? Destillera dess innehåll och försöka suga ur lite vätska? (För det finns inget vatten på ön, det i havet är fullt av hajar och blåsfiskar och är sjukt giftigt!). Eller skulle man bara ge upp tanken på något ät- eller drickabart och använda denna lilla mascaratub till en typ Willie? Och vänta på Fredag? John From? Skulle man till slut utvecklas evolutionärt och kunna leva endast för att man så innerligt tror på denna mascaratub? Skulle kroppen liksom förse en med näring och vätska i hopp om att man någon dag liksom hittar en liten flotte och kan paddla till fastlandet och utveckla denna ideologi för mascaratuben?
I dunno.
Men det vore jävligt coolt.
pissigt humör
Jag sitter och kollar på en ad om typ gatuhundar. Om att det är så förbannat svårt att vara gatuhund. Självklart ska vi hjälpa dessa stackars varelser.
Vem. bryr. sig. om. gatuhundar?
Vem fan bestämmer att deras liv är något eländigt jäkla misär? Har en jävla gatuhund någonsin kommit fram till någon snubbe och mellan ylningarna SAGT att han mår så jävla dåligt?
Jag tänker då fan inte hjälpa några jävla gatuhundar när det finns MÄNNISKOR som dör varje jävla dag för att de inte har mat eller vatten. Show some bloody compassion for gods sake!
Vem. bryr. sig. om. gatuhundar?
Vem fan bestämmer att deras liv är något eländigt jäkla misär? Har en jävla gatuhund någonsin kommit fram till någon snubbe och mellan ylningarna SAGT att han mår så jävla dåligt?
Jag tänker då fan inte hjälpa några jävla gatuhundar när det finns MÄNNISKOR som dör varje jävla dag för att de inte har mat eller vatten. Show some bloody compassion for gods sake!
medelålderskris...? något i den stilen.
I morse kollade jag på mtv och såg en video med den där nya (?) popkillen. *googlar* Justin Bieber. Inget här i världen får mig att känna mig så enormt gammal som att veta att han är yngre än mig... visserligen bara ett år, men ändå! De små, söta (han är i och för sig inte söt någonstans... i hans video dansar han i en bowlinghall...HAHA. hm) popkillarna har alltid vart unga, men jag har alltid vart yngre!! Men inte nu längre... Någon kan ju börja kalla mig Norman, ringa demensakuten och skaffa mig några katter, jag är fan så gammal. OOooooohhh.
Just nu är jag Reinfeldt
Funderar på att på riktigt börja engagera mig i politik. Hade faktiskt en tanke att gå med i Muf, innan de började rekrytera überfjortisar från eber "för festernas skull". Jag vill inte gå med i Muf för att festa med folk som tror att de är överklass för att de bor i Lindö och handlar från MQ. Jag vill gå med där för att jag faktiskt är intresserad av deras politik (och hör och häpna, jag vet faktiskt vad den står för i stora drag!)
Men jag antar att jag gör mig bättre som hobbypolitiker. Jag skulle aldrig kunna vara så diplomatiskt lugn som alla ministrar är, röda som blå. Jag skulle brusa upp och kasta skit på saker jag inte tycker om. Jag skulle nog bli rätt hatad, haha...
Försökte diskutera politik med min sosse-mamma igår. (Med pappa kan man inte diskutera. Han säger att han röstar på sossarna för att "vi ungar ska ha en framtid". My ass pappa, my ass.) Hon bara skrattade åt mitt innerliga sätt att beskriva ett Sverige då de röd/gröna återfår makten.
Visste ni btw att Vänstern och Sossarna förra året gav bort ungefär 600 000 svenska kronor (dvs. våra skattepengar) till kommunistpartier i sydamerika? Vill vi verkligen ha en regering som stöder sådana inhumana regimer?
Eller en klassiker - Mona Sahlin som predikar om hur hon är en "välbetald medelklass". Mona, räknas man som "medelklass" om man drar in dryga 130 000 i månaden? Visst är alla politiker hycklare, men man behöver väl inte göra det så uppenbart... Framför allt av den person som ska representera "arbetarklassens parti"...
Men okej, detta skall inte bli någon borgar-blogg, jag lovar. För att jämna ut skiten kan jag ju skriva att jag har påsklov nu! How wonderful. Lizz är in town, fjällen och viktor kommer ikväll. Och idag borde jag vara ute och dra in cash genom att klä ut mig och måla fina påskkort. Men icke. Aja.
xxx
Men jag antar att jag gör mig bättre som hobbypolitiker. Jag skulle aldrig kunna vara så diplomatiskt lugn som alla ministrar är, röda som blå. Jag skulle brusa upp och kasta skit på saker jag inte tycker om. Jag skulle nog bli rätt hatad, haha...
Försökte diskutera politik med min sosse-mamma igår. (Med pappa kan man inte diskutera. Han säger att han röstar på sossarna för att "vi ungar ska ha en framtid". My ass pappa, my ass.) Hon bara skrattade åt mitt innerliga sätt att beskriva ett Sverige då de röd/gröna återfår makten.
Visste ni btw att Vänstern och Sossarna förra året gav bort ungefär 600 000 svenska kronor (dvs. våra skattepengar) till kommunistpartier i sydamerika? Vill vi verkligen ha en regering som stöder sådana inhumana regimer?
Eller en klassiker - Mona Sahlin som predikar om hur hon är en "välbetald medelklass". Mona, räknas man som "medelklass" om man drar in dryga 130 000 i månaden? Visst är alla politiker hycklare, men man behöver väl inte göra det så uppenbart... Framför allt av den person som ska representera "arbetarklassens parti"...
Men okej, detta skall inte bli någon borgar-blogg, jag lovar. För att jämna ut skiten kan jag ju skriva att jag har påsklov nu! How wonderful. Lizz är in town, fjällen och viktor kommer ikväll. Och idag borde jag vara ute och dra in cash genom att klä ut mig och måla fina påskkort. Men icke. Aja.
xxx
Påsk är ångest. Vår är ångest. Maj är ångest.
Jag har ångest för att det är påsk nästa vecka. Jag tycker verkligen inte om påsken (förutom påskägg, påsklov, påskpresenter och typ köttbullarna på påskbordet). Det var roligare förr i tiden (åh, "förr i tiden", jeez I'm old...) då man satte lappar på varandras ryggar på dymmelonsdagen och gick påskkärringar på skärtorsdagen. Nu går jag i skolan på skärtorsdagen. VEM planerade så dåligt?
I alla fall. Jag får allmän ångest av vår för att folk i allmänhet blir så jävla glada. Where's the fun? Kul med abnormt stora vattenpölar? Kul med grön/brun/gråa "gräsmattor"? Kul med irriterande jävla fåglar som väcker en klockan sex på morgonen? Kul med en irriterande (eventuell) sol som lyser in och även den väcker en? Kul med fula jävla blommor som bara lockar till sig äckliga kryp som sprider sjukdomar och självmordskänslor? Kul med fula jäkla pastellfärger i affärerna som får en att se ut som någon jävla avdankad flashdansare som bott i en kartong i tio sekel? Kul med små barn som springer runt och leker och blir ihjälkörda av spårvagnar?
Kul att fylla år. Har aldrig förstått varför man ska fira att man är ett år närmre döden. Typ "grattis, snart är du DÖD!"
Till alla vårälskare som vaknar ur era vinterdvalor - ni är så jäkla mainstream. Smaka på den.
Saker som skrämmer mig typ sjuttioelfte gången:
Jeez vad det finns mycket här i världen som skrämmer mig. Det enda jag nog inte är rädd för är nog mig själv, faktiskt. I alla fall så länge jag blir lugn av två panodil. När jag börjar hinka valium och använda mina skärp till andra ställen än runt midjan, då kanske jag blir liiiite... rädd. I alla fall. Varning för uppsats-känslor.
Idag är jag rädd för musik. Yes. Harmless music. Musik helar och förenar, det har jag ju sagt själv! Vad i hela världen är det som är så läskigt med det?
Ni känner (förhoppningsvis...) till Charles Manson och hans Familjen. Ni kanske till och med vet om att allt han och hans galna sekt gjorde var inspirerat av The Beatles. Ni vet, raskrig (Hitler var säkerligen inspirerad av Manson) = Helter Skelter. Helter Skelter = en låt av The Beatles. Mansons hus i L.A. = Yellow Submarine. You do the math. Familjens "bibel" var Beatles "The White Album".
Vi kan dra tusen referenser mellan Familjen och The Beatles (JA jag kan detta utan Wikipedias hjälp. JA det är för att jag är en tönt som intresserar mig utav hemska saker.) När polisen hittade Sharon Tate i Roman Polaskis hus fanns det flera budskap skrivna i blod (b.la Helter Skelter, som dock var felstavat till "healter skelter" och "rise". "rise" kan tolkas som taget från "blackbird" där de sjunger "arise". De hade också skrivit "death to pigs" som antagligen kommer från beatles låt "piggies".)
Manson och Familjen var helt säkra på att The Beatles medvetet producerat "the white album" för att uppmana folk om detta stundande raskrig. Det läskiga är att man, om man vill, kan hitta hur många "bevis" till det som helsy. Sedan behöver det självklart inte betyda att Beatles menade någonting alls med detta. Manson var ju trots allt ingen frisk människa (född av en 16-årig prostituerad, bara en sådan sak...).
Det var det ena. Den andra är faktiskt Kent. Lilla söta E-tuna-Kent.
Christine Schürrer (Max och Sagas tyska mördare) har själv sagt att hon fick inspiration till mordet när hon lyssnade på Kents "Ingenting" ("De jävlarna tog min älskling där, från krönet av kullen kan jag se min förlorade värld" [...] "Jag ska göra någonting, jag ska slå er med häpnad, gå över en gräns, jag ska skjuta mig ut. Jag älskar dig så, som att vara beväpnad, och under belägring kan jag skjuta dig ut")
Och när jag lyssnar på "Röd" blir jag typ kall när jag lyssnar på "Töntarna" (Häng dem högt, häng dem långsamt, men häng dem högt, jag kräver hämnd") och "Idioter". ("Var var du när de dömde mig? Var var du när jag tog mitt straff? Du som alltid har försvarat idioter")
Detta är egna "reflektioner"... men ändå. Sedan att "Ingenting" och "Töntarna" är de mest spelade Kent-låtarna på Spotify gör inte saken bättre. I'm scared.
Inte för att jag tror att Kent skulle vara i maskopi med en tysk barnamördare, men ändå. Kanske ser jag som sadist det jag vill se. Man skapar ju sin egen spänning här i livet, det är ett som är säkert...
Idag är jag rädd för musik. Yes. Harmless music. Musik helar och förenar, det har jag ju sagt själv! Vad i hela världen är det som är så läskigt med det?
Ni känner (förhoppningsvis...) till Charles Manson och hans Familjen. Ni kanske till och med vet om att allt han och hans galna sekt gjorde var inspirerat av The Beatles. Ni vet, raskrig (Hitler var säkerligen inspirerad av Manson) = Helter Skelter. Helter Skelter = en låt av The Beatles. Mansons hus i L.A. = Yellow Submarine. You do the math. Familjens "bibel" var Beatles "The White Album".
Vi kan dra tusen referenser mellan Familjen och The Beatles (JA jag kan detta utan Wikipedias hjälp. JA det är för att jag är en tönt som intresserar mig utav hemska saker.) När polisen hittade Sharon Tate i Roman Polaskis hus fanns det flera budskap skrivna i blod (b.la Helter Skelter, som dock var felstavat till "healter skelter" och "rise". "rise" kan tolkas som taget från "blackbird" där de sjunger "arise". De hade också skrivit "death to pigs" som antagligen kommer från beatles låt "piggies".)
Manson och Familjen var helt säkra på att The Beatles medvetet producerat "the white album" för att uppmana folk om detta stundande raskrig. Det läskiga är att man, om man vill, kan hitta hur många "bevis" till det som helsy. Sedan behöver det självklart inte betyda att Beatles menade någonting alls med detta. Manson var ju trots allt ingen frisk människa (född av en 16-årig prostituerad, bara en sådan sak...).
Det var det ena. Den andra är faktiskt Kent. Lilla söta E-tuna-Kent.
Christine Schürrer (Max och Sagas tyska mördare) har själv sagt att hon fick inspiration till mordet när hon lyssnade på Kents "Ingenting" ("De jävlarna tog min älskling där, från krönet av kullen kan jag se min förlorade värld" [...] "Jag ska göra någonting, jag ska slå er med häpnad, gå över en gräns, jag ska skjuta mig ut. Jag älskar dig så, som att vara beväpnad, och under belägring kan jag skjuta dig ut")
Och när jag lyssnar på "Röd" blir jag typ kall när jag lyssnar på "Töntarna" (Häng dem högt, häng dem långsamt, men häng dem högt, jag kräver hämnd") och "Idioter". ("Var var du när de dömde mig? Var var du när jag tog mitt straff? Du som alltid har försvarat idioter")
Detta är egna "reflektioner"... men ändå. Sedan att "Ingenting" och "Töntarna" är de mest spelade Kent-låtarna på Spotify gör inte saken bättre. I'm scared.
Inte för att jag tror att Kent skulle vara i maskopi med en tysk barnamördare, men ändå. Kanske ser jag som sadist det jag vill se. Man skapar ju sin egen spänning här i livet, det är ett som är säkert...
