Onsdagar är ju lätt den bästa dagen när det gäller tv-program. Inte för att det är onsdag idag, men det var det igår och kommer att bli det om sex dagar igen så jag tycker nog att det är relevant ändå... I alla fall. Något så ovanligt som fyra bra program visas, vilket sätter en tv-nörd-light som yours truly i en highway to heaven. Ett av de fyra bra programmen är "Från Sverige till Himlen" (visas på tvåan klockan halv åtta. Tro det eller ej, men tre av de fyra program jag snackar om visas på tvåan...) där Anna Lindman Barsk  lever i olika religioner. Religion är något som berör mig något enormt då jag rent generellt tycker att det är grymt läskigt och omodernt, och kanske är det därför jag dras till religion-relaterade saker som tjocka barn till tårtor. I alla fall.
Igår var hon hos en familj som var hedningar (=tror på asagudar) PÅ RIKTIGT. Fattar ni vilken absurd grej? Deras son (~2 år) heter Harald. Bara en sådan sak.
Varje torsdag firade de "torshelg" där de lagade massa mat och hade olika cermonier där de typ slog med en hammare (=mjölner) i golvet samtidigt som de ropade "Hell Tor!" eller slog stenar mot varandra och skrek "Hell Freja!". Blanda det med en massa sånger om dessa samt drickandet av vanlig folköl ur stora horn. Och det gjorde det på riktigt. Det är så galet absurt att jag inte riktigt kan greppa det, men okej.

Mitt i min smärre chock började jag ändå tänka att vafan! Vem är jag att värdera deras religion som mer absurd än "vanlig" kristendom, judendom, hinduism eller islam? Varför skulle det vara troligare att Gud, Muhammed eller Vishnu finns än Tor, Oden och Freja? Jag är lite rädd för hela den grejen, normaliseringen av tro.

Jag är väldigt, väldigt sen att erkänna att någonting med religion faktiskt är gott, men den här hedniska kvinnan och hennes man var så enormt varma och mysiga och framför allt självkritiska och hade förmågan att driva med sig själva och deras religion vilket är EXTREMT ovanligt bland religiösa människor. DET värderar jag så enormt högt, för FAN vad det är viktigt att kunna göra det! Sedan sade hon en del vettiga saker, till exempel att hedendomen stod ut bland andra religioner då den fokuserar på här och nu, livet vi faktiskt vet att vi har, och inte det vi eventuellt har när vi har dött. För är det något jag verkligen inte kan förstå med till exempel kristendomen är hur man kan viga sitt liv åt ett efterliv man inte ens vet finns. Fan vilken knäpp på näsan det blir när man dör och inser att det heligaste efter döden är maskar och larver liksom... Å andra sidan lär jag skämmas som en hund om jag dör och står där face to face med Gud... Men det kan jag ta, indeed. "In heaven all the interesting people are missing" var det en klok man som en gång sade, och visst har han rätt.

Nog om det. Better stop me now för jag kan verkligen go on forever om det här.
Ses snart, xx

"Vad är det för fel på fel? Fel är forskningens, kreativitetens och idéernas vagga. Små misstag har lett till många språng inom läkemedelsforskning, små snedsprång har lett till många fantastiska works of art och fel har skapat liv och rentav helt nya arter av liv. Så låt folk ha fel. Låt mig ha fel när jag säger att Victoriateatern är unika i Sverige med sitt picnic-koncept. Det är ju mycket festligare om vi låter det vara så. Och tänk om jag har rätt, var det nån som ens tänkte på den möjligheten?

Ha fel, ljuga och göra bort sig – är fundamentet för att vara kreativ. Det är mitt första tips när jag håller i skrivarkurser. Mitt andra är att riva ut sidor ur anteckningsboken, tugga pappersbitarna till små hårda bollar och sen skjuta dessa genom ett ärtrör i nacken på den som sitter framför och skriver en bättre roman än en själv."

Fan vad jag älskar Emil Jensen och där var det sagt. 
För typ en timme sedan åt jag en Gorby's. Jag har inte ätit Gorby's sedan jag var typ åtta år. Med lukten kom minnena och med smaken slungades jag tillbaka tio år i tiden... 
Det har absolut ingenting med någonting att göra, men jag är helt jävla slut i huvudet. Ett filosofiprov och uppsatsskrivning på engelska does that to you.
Jag tappar inga trådar, jag slänger garnnystan omkring mig. Det är jag bra på, att göra albatrossar av en fjäder. Och ja, "albatrossar" i plural. En "albatross" har något att göra med golf också tror jag, men det kan jag ingenting om så jag ska inte uttrycka mig om det.
Men just det, jag älskar Emil Jensen. Där sade jag det visst igen.

... Det är lite komiskt när Kissie postar ett inlägg med rubriken "nu har det gått för långt" och inlägget handlar om en böjbar mascaraborste. Det känns inte så jättelogiskt när bruden själv har sprutat in skit i såväl bröst som läppar, kinder och haka, samt retucherar bort halva sig på bilder. Men hon har rätt, en böjbar mascaraborste, det är waaaay out of line...

... Kommer begreppet "att bli med" (ex. ny mobil, "har blivit med ny mobil") från begreppet att "vara med barn"/"bli med barn" eller är det tvärt om? Jag tänker alltid att "att bli med barn" kom först och då blir de andra exemplen rätt så bisarra faktiskt...

... Varför gråter man? Eller, varför gråter man när man är ledsen? Har det öht en biologisk förklaring eller är det bara en slags biprodukt för att ge större effekt till emotionella stunder? I så fall, borde inte en sådan biprodukt snart rensas ut mha evolutionen? Eller har denna biprodukt utvecklats till en faktiskt nödvändig produkt? Gråter vi inte så är vi inte ledsna, och är vi inte ledsna så är vi inte emotionellt fungerande och är vi inte funktionellt fungerande så har vi aspergers. Skulle hela jordens befolkning helt plötsligt få aspergers om tårfunktionen försvann?

... Varför är formad mat så mycket roligare än vanlig mat? Björn-makaroner är mycket godare än snabbisar. Hjärt-salami, smiley-pomme och katt-tårtor likaså. Det måste ju vara en psykologisk grej att man tycker så, vilket leder oss fram till frågan; varför är vi så extremt barnsliga, och dessutom väldigt lättpåverkade av denna barnslighet, att våra smaklökar faktiskt lurar oss till att tycka om sånt? Människans psyke är fan ett mysterium utan like...

... Och till sist - vem bryr sig öht om saker som dessa?


apparently she does...

... är hur man kan åka på en resa (dvs lägga ut en massa pengar på) solresor. Charterresor. Resor till Kanarieöarna, Thailand, Grekland etc. In my mind är det en total omöjlighet att prioritera något sådant framför coola och häftiga resor till stora betongstäder. Jag har varit på två charterresor i mitt liv (Mallorca när jag var fyra och Kreta när jag var sex) och det är verkligen ingenting som lockar mig. Jag kunde kanske roa mig vid poolen (för att bada i hav, jag? bland giftiga fiskar, hajar och brännmaneter? så korkad var jag inte ens när jag var fyra) när jag var sex (jag minns att jag och min syster hade det kul med några tyska turister som kastade pengar åt oss... hm) men nu? Nej. Och jag förstår verkligen inte fascinationen hos alla (typ Tyra och Kenza) när de postar bilder på "världens vackraste plats" och "åh vilken underbar strand" när det bara är en vit jävla sandstrand med några palmer och azurblått vatten, precis exakt likadant som alla bilder de lägger ut. Vad är det enormt häfitga där? Och varför betala för att få se det när man kan andas skitig avgasluft, lyssna på biltutor hela nätter, ha utsikt över en kvällslyster New York skyline och träffa människor av så många olika kulturer, nationaliteter och med så olika intressen och egenskaper... I stället för feta svenneturister med falska Gucciväskor.

Nae, jag kommer nog aldrig att förstå. Och just nu lider jag av en väldigt New York-saknad. Och så vill jag hemskt mycket till Sydafrika (försöker övertala mamma att åka dit nästa år... vi får se hur det går) och Argentina och Japan. De länderna (plus varenda jäkla delstat i USA och kanske Ryssland) är de jag känner att jag måste besöka innan jag dör. Det är bara att börja spara cash inser jag... 



Hur kan man prioritera bort detta vackra underverk?

Folk åker till Indien, knaprar piller eller läser feng shui för att finna något. Finna en mening, något att luta sig mot. För oj vilken jävla motvind det helt plötsligt blev då livet bara var... ja, var. Det är ju så extremt trasigt när man inte har någon bestämt linje att vandra på och nätterna blir så väldigt mycket mörkare utan den där ledande stjärnan.
Det är här någonstans som jag önskar att jag vore ett djur. Ett lyckligt ovetande djur som bara gnager på och bygger sina bon utan att egentligen fundera på varför. För vänner, vet ni? Knowledge doesn't make happiness, ingen jävla lycka vinns utav kunskap. Inga konkreta därför kan någonsin göra saker och ting klarare. 
Ändå ska vi människor vara så förbannat envisa och hela tiden nagga ihjäl oss på att försöka hitta dessa svar. Och när vi inte lyckas, så hittar vi på svar. Något jag aldrig kommer att förstå är varför man inte bara kan låta saker ligga utan att stycka sönder dem till partikelstora bitar för att försöka finna kärnan och vetskapen om just denna, denna livsviktiga och totalt avgörande... sak.  
Det om något måste väl vara the original sin of all human beings. 

Utan att låta som någon flummigt frireligiös moraltant så önskar jag verkligen att vi bara kunde låta saker vara. Bevara charmen och mystiken som ligger i att faktiskt inte veta saker, i stället för att hitta på formler, bokstäver eller "lagar" för att försöka förklara det oförklarbara. Låt universum vara oändligt och därmed oändligt mystiskt i stället för att försöka hitta dess slutpunkt. Låt det vara omöjligt att förklara hur snö bildas i stället för att kalla des för något helt annat. Men framför allt - låt livet ha no meaning what so ever. Du kommer ändå inte bli lyckligare av ett svar.

"All we know is that we don't know what is gonna be and please brother let it be. Life on the other hand won't let you understand we're all a part of the masterplan"   

”Förträng inte dina problem och inre konflikter. Om du går runt och håller allt för dig själv så hittar problemen andra kanaler och du blir sjuk både fysiskt och psykiskt. Men gå inte runt och prata om dina problem, livet är alldeles för kort för att vara dyster. Var lycklig, ett gott skratt förlänger ju livet! Se till att ha roligt hela tiden, omge dig bara med roliga människor och var rolig själv, annars vill ju ingen vara med dig. Och ensamhet är livsfarligt, det är vetenskapligt bevisat, men lär känna dig själv och umgås mycket med dig själv för förr eller senare så blir du ensam, men stressa inte, oroa dig inte.”

Free Julian Assange to make a stand!

(Vill bara tillägga att jo, han är visst snygg som saaaaataaaaaaaaaaaan! Därför är det ju i princip en fysisk och psykisk omöjlighet att han skulle kunnat våldta någon. Det går ju bara inte.)