Jag andas fotboll just nu alltså. Pratar fotboll, ser på fotboll, skriver om fotboll. Att jag ska vara så enormt handikappad när det gäller att rent fysiskt hantera en fotboll är en stor nackdel i mitt liv, det ska ni veta ;)

Vår liga ("La premier ligue A", bror min är enormt stolt över det "klyftiga" namnet...) låg på 5:e plats av nästan 900 lag idag! Detta mycket tack vare Ellen och hennes sydkoreanska mittback, haha.

Finaste Bendtner kommer antagligen inte spela mot Holland, men jag hade inte hjärta att byta ut honom, så det lär bli en förlust för min del... Men det känns lite som om någon måste tro på honom! Så som jag tror på Crouch. Snart kommer även Capello inse att han bör ha en ordinarie plats brevid Rooney.

1-1 blev det i matchen mellan ett suget England och ett ittrigt USA. Jag höll såklart på mitt andra hemland - USA - och även fast det var sjukt synd att deras kvittering skulle komma genom en tabbe av Green (jag lider med honom...) så förtjänade de den. Folk borde vid det här laget ha insett att USA och fotboll nu för tiden går ihop, och att Altidores snabbhet, Donovans skott och Bocanegras säkerhet kommer att ta dem längre än vad oddsen säger. För att inte tala om Howards klockrena räddningar som idag till stor del blev hela USA's räddning!

England där emot. Jag tycker väldigt mycket om käraste Gerrard, Crouch och Carragher. Men att vara sämst när det gäller är något som Englands landslag tycks spela efter. De har en trupp med stjärnspelare. De har en trupp med spelare som på pappret är i en VM-final. Det gäller bara att få dem att samarbeta sig fram till den också, samt att proppa Rooney full med valium för att förhindra de vredesutbrott som han har gjort sig känd för...

Nä, nu ska jag sova. Imorgon blir det mys och bio med le quatre. xxxxxx