samtidigt på planeten jorden


anti joke stina

Måndag. Lång dag i skolan plus tidig reggistid (dvs ont i tänderna...) och jag går ändå och tränar direkt efter skolan. Hm... I alla fall, jag vill dela med mig av ett sånt där golden moment som hände på friskis. Jo, jag kom dit vid fyra och var typ övertrött och rätt skabbig. Anyway, skulle ta av mig skorna vid skohyllorna och där stod en kille, typ i min ålder, ganska söt, och tog på sig sina. Jag ställde ifrån mig min väska på en bänk men "missade" bänken så att väskan ramlade i golvet. Inte alls ett funny moment egentligen, men är man övertrött så blir allt lite roligt ju. Jag har då seriösa problem med att verka oberoende när jag bara vill fnissa, så jag, well, fnissar. Lite diskret, men killen märker det. Jag ser att han ler och börjar fnissa (ja, eller vad nu killar gör...) han med. Det gör det hela ännu roligare, och tagen av stundens komik börjar jag typ skratta, riktigt högt. And so does he! Så där står vi, två främlingar och asgarvar åt något sjukt trivialt och inte alls roligt. "Lång dag eller?" får han fram till slut och jag typ nickar. Sedan skiljdes vi åt. Det värmde till lite i hjärtat om jag ska vara ärlig. Tror att jag har träffat min soulmate fan.


Något annat som är roligt är alla dessa saker. Jaaa jag kanske är sjukt efter, vad vet jag, men they keep me up at night. Hehhehe...


I'll live

Helgen! Min kropp mår inte helt ok och jag undrar varför jag alltid lyckas vakna upp med benen fulla av blåmärken? Nae, helgen var bra, men aldrig mer whiskey och pepparvodka klockan sex liksom... Puss!


Me gusta


vilken bitande kyla!

Jag har haft en riktig jävla 5+helg! I fredags firades Alva på Puls och åh det var en asbra kväll på väldigt många sätt, indeed! I lördags var det för det första svinigt jävla kallt men även julmarknad på Ekenäs slott. Alla mina syskon (vilka bara är två st, men vafan, Ellen kommer ju till och hon tar inte lite plats den människan! ;) var med och åh vad jag älskar julmarknader... Det var bara snön som fattades. Myspys indeed. Idag har jag inte lyft ett finger öht vilket äger det också. Helgen kunde dock få ha vart liiiite längre för jag är inte riktigt redo för vardag igen. Matteprov på fredag, heya liksom. Nää, jag pallar verkligen inte. Att veckan inleds med IV på Haga hjälper inte heller. Jag hatar de överfulla spårvagnarna mer än något annat i hela världen, på riktigt! Man kan skryta jättemycket om dem annars, hur de originaliserar Norrköping liksom, men klockan halv åtta på en måndagsmorgon? Typ nja. 

Nu vill jag bara ÄTA UPP Gossip Girl (Nate och hans jääävla milf's dödar mig! på riktigt!) och sedan vill jag ha en film. Är sugen på något riktigt jävla känslokallt med mycket blod och lösa lemmar typ. Känner mig så jävla kall och har noll kärlekstro just nu och behöver få det bekräftat liksom. Justify me! 

Nae, det var väl allt for now liksom. Puss och hej!

 


dör så jävla bra



infinity

Någonstans finner jag tröst i oändligheten. Jag finner det oddly comforting att veta att det, utav rent vetenskapligt dragna slutsatser, finns oändligt många människor i universum som just nu sitter i ett rum i ett stad precis som norrköping i ett land precis som sverige. Lite sådär halvsunkiga efter kvällens träningspass (fast de intalar sig själva att glittertröjan de bär gör det hela lite mer glammigt... det gör det inte) och med en rad marabou schweizernöt brevid sig. Jag känner mig trygg när jag vet att dessa människor har samma störande tankar som jag och känner sig lika misfitted som jag. Typ hur FAN kan man trivas? Är det fel att trivas? Är det ens möjligt att känna sig malplacerad i faktumet att man passar in? Ganska så paradoxalt, eller hur? Men å andra sidan... vad är inte oändligheten om oändligt paradoxal? Ni ser, vilken tröst.

RSS 2.0