Höst. Löv, kyla, vind. Nytt, fint, spännande.
Det var ändå ett tag sedan.
Ibland. Kanske. Då, också.
Vi vet redan att folk redan vill se dig nedslagen. Dig också.
Men i frågan om personlig integritet är du inte ensam. Din röst blir inte hörd.
Ju hårdare du faller desto saftigare stories. Integritet?
Tills du står där på gränsen, tippandes över kanten. Lite för nära.
Tills du kan känna lukten, tills du kan ana en gryning. Ett tag till.
Öppna ögon, falla fritt. Du har lärt mig nåt.
Ett slut, en början, och en massa där emellan. Ny kunskap.
Och så var det över. Men inte slut.

And I will never learn from this, and you'll regret all the hugs and kisses

Carl Bildts facebook hackad! Despite the fact att det är ett brott osv, så är det ju väldigt roligt. "Carl Bildt har gått med i gruppen 'Sverigedemokraterna i riksdagen - ja tack!'" Hahahaa...

Hans naiva nördighet (nytt ord?) får det att kittla i hela mig! Blir mina framtida ungar hälften så nördiga som Carl-Henrik så kommer jag bli en mycket, mycket lycklig mor. Inget fascinerar mig så som riktigt nördiga människor :)

Aggressively we all defend the role we play
Regrettably time comes to send you on your way
We've seen it all bonfires of trust flash floods of pain
It doesn't really matter, don't you worry what it's all about

Je me croyais plus fort
Même si ça m'est égal
Si la vie est un jeu
Lequel de nous deux
Est celui qui chante?

1. Åh som jag älskar denna låt! Haha herregud... Någon lyckades ta sig ner i någon unken källare i Lettland och rota fram de fyra människor som verkligen personifierar begreppet "nörd". Och så rörd jag blir, haha! Skulle Springsteen vart där hade han ställt sig upp och skrikit "STOP IT, you're justifying the stereotype!".
Titta på sångarens ivriga blick (ser han inte lite ut som en ren, och ung, Mick Jagger?), hans ecstasy-ben och kläder från 70-talet. Och älskade, titta på basisten till vänster om honom. Mitt. hjärta. smälter. Hahahaha herrejesus... :')



2. Från lättsam Lettisk(!?) pop till något... lite annat. Damien Rice behöver väl ingen närmare presentation, men jag måste verkligen återigen (?) hylla denna låt. Det är så vintage Rice, och slutklämmen är så... så out of words. Helt enkelt. Lyssna själva.

What's the point of this song? Or even singing?
You've already gone, why am I clinging?
Well I could throw it out, and I could live without
And I could do it all for you
I could be strong
Tell me if you want me to lie
'Cause this has got to die

Att ”utvecklas i den takt som passar dem” innebär inte att omotiverade elever ska få gå i skolan och inte göra någonting. Det innebär inte att man får välja att skippa prov och läxor pga att man inte är motiverad nog.

…Är folk verkligen så dumma?

Att ”utvecklas i den takt som passar dem” innebär att man ska ge extrahjälp till dem som behöver det, och att man ska låta motiverade elever vara just det och inte sakta ner dem för att man är rädd för att ”åtskilja”.

Att tugga på begreppet ”jämlik” är ungefär lika effektivt som den socialdemokratiska skolan. Vi har alla samma chans i skolan, det är det som är så fint med Sverige. Sedan är vi också alla olika, och detta upptäcks olika sent i livet. Vissa är inte teoretiskt lagda och behöver kämpa sig igenom skolan, medan vissa har det väldigt lätt för sig. Är detta en nyhet?

Att låta dessa två ”typer” av elever arbeta i olika tempon och på olika nivåer – vad är det konstiga? Det handlar inte om att de är ”ojämlika”, utan att de helt enkelt har olika kapaciteter. Vad man måste komma ihåg (och vad de rödgröna ständigt gör fel) är att ingen av dessa två ”typer” är bättre än den andra. Sverige behöver nya snickare, bagare och elektriker likväl som vi behöver nya läkare, matematiker och forskare.

Kunskap är essentiellt för ett välfärdssamhälle. Och att ”mäta kunskap” är att ta vara på den. Det är att locka fram den. Att bevara den. Kunskap är vad ett land behöver för att – guess what – minska klyftor, öka välfärden och skapa ett tryggt samhälle. Och folk snackar om segregering? Jag blir äcklad.

I'm all filled with christmas spirit! 127 dagar, vänner, det går fort det. Lycka! :)

Jag har länge funderat på det här med hur FN's mänskliga rättigheter kontrar religion. Jag menar, vi kan alla se och förstå hur en del religioner inte alls följer dem, och hur länder med religiösa lagar (jag syftar främst på länder som har Sharia som utgångspunkt) inte alls följer de restriktioner som ges. Ändå... gör man inget? Jag menar, i Iran gifts 10-åriga flickor bort, människor stenas efter att ha begått äktenskapsbrott, kvinnor är inte tillåtna att klä sig hur de vill och de behöver alltid en mans godkännande för att t.ex studera eller resa utomlands. Allt detta (och mycket mer) bryter mot FN's mänskliga rättigheter, men det godkänns under nicket "religion". 

Samtidigt i Europa. Ett förslag om förbud mot heltäckande slöjor (burka och niqab) cirkulerar runt i olika länder. Vissa av dem (nu senast Frankrike) har till och med röstat för förslaget. FN höjer pekfingrar och ideella föreningar rasar - hur kan man rösta för något som är en sådan kränkning mot den personliga integriteten? Hur kan man vara så fientlig och respektlös mot andra människors kultur? 

Jag tänker såhär. Ska vi snacka respekt så ska det vara ömsesidigt. Så är det bara! Får man i Iran förbjuda kvinnor att bära korta kjolar och linnen på offentlig plats ska man också få förbjuda kvinnor att bära burka eller niqab i Europa. Iran anammar sin kultur likväl som Frankrike har rätt att anamma sin. Eller? 

Jag som socialliberal tycker egentligen att ja, människor har rätt att klä sig hur de vill. Vill du bära slöja tycker jag att det är fine, trots att jag inte stödjer islam och inte delar dina åsikter. Det enda krav jag har är att du i gengäld ska respektera att jag vill visa ben, armar och hår. Men nu är ju inte världen så idealistisk, och lagar finns redan. Jag menar, om vi ser på det såhär... Skulle jag som svensk åka ner till t.ex Saudiarabien och gå runt där i kortkort och urringat skulle ju inte folk se på mig och tänka "det är ok, det är ju hennes kultur". Vi i västvärlden förväntas ha en sådan enorm respekt för allt och alla, det som äcklar mig är bara att ingen kräver det från resten av världen. 

Jag är, delvis därför, klart på Jan Björklunds förslag om ett förbud mot heltäckande slöja i skolan. Delvis också av andra skäl, såsom att en personlig kommunikation definitivt störs när man inte kan läsa varandras ansiktsuttryck. Åt de andra moraliska dilemman vill jag egentligen bara att världen (FN) ska öppna upp ögonen. Jag tycker verkligen inte att religion ska stå över de mänskliga rättigheterna eller över huvud taget styra ett land. Religion är en privatsak.   

Ah gawd, just när jag har lyckats brotta ner min hemlängtan kryper den fram igen. Inatt åskade det här, och jag vaknade av det och låg och grät i typ en timme för att jag var så rädd typ, haha... När mamma skickar mail och skriver att det regnar jättemycket hemma och att det är tur att jag inte är 6 år och livrädd för översvämningar... Oh my. Jag vill bara hem. Samtidigt som jag verkligen inte vill det. Fan vad jag hatar att jag ska vara så jävla komplicerad och inte vilja någonting. Hur jävla svårt kan det egentligen vara att bara stanna upp och gilla läget? Att bara andas ut och acceptera hur saker och ting är. Omfamna förändringar och le åt minnen. Jag kan inte.

Jag hoppas verkligen att EF kan hitta en ny (bra!) familj åt mig så att jag kan komma härifrån... Samtidigt som jag måste erkänna att jag får dåligt samvete. Jag menar... K är ändå rätt söt ibland. Igår köpte hon ett jättefint armband till mig (som kostade 20 dollar...) och jag märker verkligen hur hon vill att jag ska öppna upp mig och trivas här. Det är ju inte hennes fel att jag inte trivs här liksom... Så ibland tänker jag att jag kan stanna här, hålla ut i de tio månader som är kvar. För hennes skull, typ... Å andra sidan så är detta mitt utbytesår, det ska vara det bästa året i mitt liv och det är i första hand mig det drabbar. Förtjänar inte jag att få må bra då?

Det vore rätt surt om jag "tvingas" åka hem, för jag vill ju faktiskt detta. Men men, vi får se... Jag har skrivit en lista på saker som vore bra med att åka hem (som b.la innehåller valet 2010, att jag kan få min tandställning nu istället för nästa år, att jag slipper ta studenten ett år senare med 94:or, håkan hellström, att få fira min 18-årsdag hemma och därmed också få min födelsedagspresent direkt. Ja, jag hade tänkt att tatuera mig på min 18-årsdag ;) men ja... Vi får se.

Kände bara för att skriva av mig lite. Kan väl också hälsa att Brandon Flowers' "Crossfire" är rätt grym faktiskt. Så att ni vet det. Puss xx

Tänkte ge en liten update på vad jag egentligen har haft för mig här. Och detta ur en synvinkel som inte tar hänsyn till den hemska familj jag lever i...

Vi åkte till St. Louis i söndags morgon, shoppade (tacka vishnu för Forever 21, gosh I love it! Butikerna i St. Louis var dessutom mycket bättre än de i New York som var rätt crappy...) och så. Jag köpte tre tröjor och ett par örhängen (anteckna in the big book of matters typ...). På kvällen träffade vi K's pappa och käkade på ett rätt coolt ställe där de hade en stor arkadhall också. Jag vann typ trehundraelva nallar i sådana där "gripmaskiner" (jag är KUNG på dem!) men behöll bara två.

På måndagen var vi på Six Flags vilket var rätt cool egentligen. Jag är en nöjesfälts-sucker, och bergochdalbanorna (okej, sjukt ord..) i USA är så jävla mycket större och läskigare än där hemma. Balder släng dig i väggen, verkligen! De hade ett stort vattenland där också som vi var i ett tag, vilket C tyckte var väldigt kul och jag hatade det. Visserligen var det skönt att svalka av sig (eftersom det var 110 grader ute..) men damn it, jag gillar inte sånt annars... Sedan åkte vi hem till hotellet trots att vi knappt hade åkt hälften av alla attraktioner i parken, för när C vill något så blir det så...

Igår var vi på Holiday World tillsammans med K's bästa vän och hennes fyra ungar (18, 16, 15 och 14 år gamla). Det var så äckligt jävla varmt, över 120 grader (orkar inte räkna ut hur mycket C det är, men långt över 30 i alla fall...) och svetten verkligen RANN! Så sjukt ofräscht och äckligt. Det var svårt att tro att det var flippin Illinois (eller, igår var jag ju faktiskt i Indiana hela dagen... yo dawg i'm such a globetrotter!) man är i, det känns mer som saharaöknen eller nåt... 
I alla fall, Holiday World var rätt coolt det också. Parken var indelad i olika högtider - thanksgiving, jul, 4th of july och halloween - och i dessa delar var allt namngett och inrett för att passa det. Sjukt konstigt att gå omkring i jul-delen i 120-gradig värme och lyssna på julsånger liksom, haha! Attraktionerna var sjukt läskiga men roliga, och även här fanns det ett vattenland... Jag har bränt sönder min rygg trots en jädra massa solkräm. Jag tål inte solen här, haha! 

Ja, det var väl ungefär det. Idag ska jag med K och fixa en massa grejer (b.la min mobil som inte funkar här... ååh), och så kanske jag ska träffa Jesse på kvällen. Imorgon ska jag i alla fall träffa Lynn (min lokala EF-representant) för lunch. Vi ska "diskutera min situation här". Jag hoppas på att de kan hitta en ny familj åt mig så att jag får byta, men om inte det går så ska jag hem. Så är det bara... Jag klarar inte av att vara här, och tro mig, jag har mina anledningar... 
Nej, I better go. Ses ponytails. 

Slänger lite random in en bild från flygplatsen i Frankfurt med Oscar och Lovisa som jag träffade på Arlanda. Jag är sämst på att använda kameran här i USA, ska bli bättre på det...

Något bra i detta elände i alla fall! You will never walk alone...