Vad blir det för väder?


Lika bra att vänja sig liksom ;) Måste bara börja kirra in fahrenheit och alla andra konstiga mått. Feet, inches, cups, osv. Kommer dö lite. Men okej.


Shop til you drop

Idag har jag shoppat! Fast inga kläder... det känns lite småskumt att ha lagt ner så mycket pengar på så små saker... men ändå!

Jag köpte en grå ögonskugga från Nivea, ett grått nagellack från Depend, ett par gråa converse (grått tema idag! hah), ett svart armband från Jc, hårsnoddar från h&m och en ring från Ur och Penn. Ringen älskar jag, den är en total rip off på en Thomas Sabo-ring (den där svindyra snygga som Kenza har, fyi) fast typ hälften så dyr. Plus att det tydligen var rea på den också! Från originalpriset 498 kr till 249 kr. Sånt gillar jag!

Sedan har jag i veckan även köpt en grå kavaj (som är både oversize och har axelvaddar, bringin back the 80's!) en vit blus (SÅ himla blondinbella, men den är faktiskt väldigt snygg och skön) samt ett brunt, flätat mockaarmband med små töntiga symboler. Det står typ "love" "hope" "embrace" osv på dem. Skitlame, men de är snygga. Ingen behöver ju läsa dem, så resonerar jag.

Det var väl ungefär det. Tråkigt inlägg, känner jag. Men det är fan söndag, till och med jag får transformera min pretty lame:a blogg till en b-modeblogg på söndagar. Så det så.
xoxo

Quote of the day

Att köra "of the day"-saker är ett ypperligt sätt att blogga på när man egentligen inte har något vettigt att säga. Eller, där har jag kanske lite fel. Har jag någonsin något vettigt att säga? Nja. Men visst satan bloggar jag på ändå. Men idag, kära vänner, har det hänt. Jag har inte ens något vettigt ovettigt att säga. I stället babblar jag på om absolut ingenting. Det är lite så jag lever, det är så jag tar mina vinster och mina förluster. Tomma ord. You gotta love it.

"Quote of the day" var det ja. Skulle kunna ta vilket som helst. Men jag nöjer mig med detta.
Ha en mysig natt tillsammans.

"När folk är överens med mig får jag alltid en känsla av att jag har fel"
- Oscar Wilde.

(vi kan ju köra på ett "dagens tips" när vi ändå är igång. "De Profundis", 39 spänn på cdon! Köp den, läs den, älska den. It's that simple.)

Dagens visdomsord:

Idag såg jag en fasan som satt i ett träd... Jag hade ingen aning om att de kunde det.
Fasan vad coolt.

Obviously not...

Varken Gud, Jesus eller Karamellkungen verkar tycka att mina åsikter eller böner betyder någonting...

Jag mår så dåligt över det.

Update of today:

I går kväll/natt pratade jag jättemycket med Kristi (host mom) på Facebook. Måste bara uttrycka min lycka lite sådär, för hon är så underbart snäll och gullig! Fick även skriva lite med Cloey, som är typ världens charmigaste lilla unge. Så otroligt gullig! Tydligen har de två hundar och en katt också :) Ahw!

I alla fall.
Idag har jag gjort ungefär det här:

-Vaknat. Rätt viktigt om det över huvud taget ska bli någon dag att beskriva.

- Gått till skolan. Var skitsur, och det tog mig typ dubbelt så lång tid som det brukar. Det har ju snöat som satan här och... jag har egentligen ingenting emot snön. Jag gillar vintern och kylan. Men när det inte är plogat... då är det förbannat jobbigt! Hade snö ända upp till låren när jag kom till skolan. Urgh.

- Haft engelska. Våra engelskalektioner är åh så produktiva och givande... nat. Skrev lite om Quebec.

- Haft lunch. Burksoppa och torrt bröd, yummie!

- Historieprov. Muntligt. Inte direkt svårt, förutom ett litet hjärnsläpp... Ja.

- Hååååååååål. Vi har tre stora hål i veckan. Detta spenderades i kafeterian med en kladdis... aj då.

- Matte. Vår första matte B-lektion! Och vi hade vikarie, som typ "ja, slå upp sidan xx och börja jobba!". Typ jaa, här kör vi inga mjukstarter... Men det var inte så svårt.

- Gått hem. Med snö ända upp till låren. Hrmpf.

- Degat i soffan. Med Prince Caspian på tv'n. Jag. kan. inte. få. nog. av. William. Moseley.

- Pratat lite mer med Kristi. She's adorable.

Och nu väntar jag på att nollåttorna ska komma. Och på Robinson så klart! Jag är en Robinson-nörd... ohja.
xoxo


Min framtida skola! Lawrenceville High. Ser rätt så pampigt ut, visst? ;)


Desperat...

Om det nu finns någon högre makt. Vad som helst! Gud, Allah, Påskharen, Karamellkungen... Vem/Vad som helst. Om du finns. Och om du läser min blogg. Snälla lyssna då på mina desperata böner!

Snälla låt inte Dennis M bli inblandad i fjortisblogg-dramat. Snälla. Jag bara vet att han är bättre än så. Han ÄR bättre än så. Och han ser definitivt bättre ut än så...

Inget ont mot Paow... Men hon är ju helt korkad, skabbig och dum i huvudet. Visst kan jag tycka att hon är typ ljusår bättre än Kissie och Dessie (då hon faktiskt bland annat verkar stå för att hon shoppar på Gina Tricot och H&M, och inte ljuger om att hon är rikare än vad hon är), men det säger egentligen ingenting.
Dennis har ju klass... stil och själ! Snälla Vishnu, Jesus, Elvis, whoever, låt honom bli befriad från de stenhårda platinafärgade fjortisbojorna som snart har virat sig flera varv runt hand fashionabla handleder.

Jag ber dig.
Amen.

We are family

Jag vill inte låta som något stackars bortadopterat barn men alltså...
JAG HAR FÅTT EN FAMILJ!
En amerikansk värdfamilj, för att vara detaljerad ;) Fick mail av min värdmamma (jobbigt ord, kommer bara att skriva "mamma" och "pappa" typ.) och hon verkar vara typ världens gulligaste. Kristi Warner heter hon och är 32 år. Hennes man (host dad) heter Ty (kan man verkligen heta Ty, eller är det ett smeknamn tror ni?) och är också 32 år.
Sedan får jag en baby sister också! Som inte är så mycket baby eftersom hon är 9 år, men ändå :) Clovis "Cloey" Warner. Som enligt Kristi är en vanlig nioåring "with a lot of drama sometimes. But that's growing up I guess..." haha. Hoppas att hon är snäll. Så kanske vi kan typ fläta varandras hår (HOPPAS, HOPPAS) haha ;)

Lawrenceville heter "staden" som jag ska bo i. Jag och 5500 andra ;) Känns skumt att en stad kan vara liten. Men å andra sidan, det kanske är mysigt?
Lawrenceville high school heter skolan som jag kommer gå på. Den har 350 elever och de flesta sporterna. Glömde höra med Kristi vad deras football team heter. Sånt är ju viktigt ;)

ÅH detta är så himla spännande och kul. Lawrenceville ligger f.ö i sydöstra Illinois. Precis vid gränsen till Indiana. Typ. Om det är rätt Lawrenceville jag har kollat upp (men hur många kan det finnas i Illinois?).

Jag är så himla uppspelt. Ska nog se lite på Prince Caspian (läs: William Moseley) och lugna ner mig lite. Imorgon har jag historiaprov. Och så kommer viktor och ellen!

Och yes, välkomna alla nya läsare ;) Shit vad statistiken höjdes igår, jag har aldrig haft såhär många besökare. Hoppas att jag inte tråkar ut er!
XOXO


Undra varför jag kan se Narnia-filmerna om och om och om igen...

  
Nej, inte speciellt konstigt va? ;)


and the winner is...

Tack kära Egoina för 105 st Bugg-tuggummin (och en länkning ;)!!! Här satan ska tuggas (och blåsas!)

Detta är tredje gången jag vinner något offentligt. Första gången var det en Britney Spears-singel i OKEJ-tidningen. Andra gånger var en All Saints-skiva i en rimtävling på Lunarstorm. Och nu äntligen något ätbart!
Det går bra nu.

Bot flies

I morse såg jag på Vakna med the Voice. (har typ insett att det är rätt underhållande alltså... förutom Josefin Craford, jag HATAR henne verkligen! Dryg, konstig, äcklig och ja. Sedan ser det ut som om hon har alldeles för ljus concealer under ögonen. Jag tror dock inte att hon har det, det ser bara ut så... uh)

Ja, de pratade i alla fall lite om Bot Flies.
Det är en fluga som lägger sina ägg på myggor. Myggorna biter sedan djur och människor, och dessa ägg kommer in i skinnet och kläcks. Vips är små söta (?) larver födda, och kravlar runt där inne.

För det första; jag är inte mesig. Jag tycker om det allra mesta som har med blod, sår och allmän mänsklig biologi att göra. Det fascinerar mig, och jag tycker att det är skitkul att kolla på.
Men det här, det är för mycket för till och med mig. Ni vet, djur och jag... och LARVER!!! Åh fy helvete. Skulle jag ha en jävla bot fly i mig skulle jag hands down ta livet av mig, ALDRIG i helvetet att jag lever med en fucking larv i mig! Det finns inte en chans. (dvs, jag kommer att stanna inne hela sommaren. vill ju inte riskera något. DÄR har ni, sommar-älskare! Bot flies lever i värme! Skulle allt vara kallt och skönt som jag vill skulle vi inte ha några sådana äckliga saker!!)

För det andra; det är ju något fel på mig. Trots att jag tycker att det är förbannat äckligt så sitter jag ändå och youtubar "bot fly" och kollar igenom vartenda klipp. Jag har typ spya i halsen nu, och mår så enormt dålig. Är sådär allmänt paranoid och så fort det kliar lite på mig tänker jag "bot fly, bot fly, bot fly!!!". Det kryper i mig, helt enkelt.

Jag antar att det liksom är min rebelliska tonårsvilja att skada sig själv. Vissa skär sönder handlederna, andra svälter sig själva. Jag youtoubar bot flies. Same shit, different names.

Sedan tänkte jag lite på (när jag såg på videorna) hur jäkla lugna alla var. Folk drog liksom ut en FET ljusgul larv (ibland flera!) ur deras kroppar, och de typ... skrattade! "Can I see it, can I see it?" typ.
Antingen hade de hinkat i sig valium innan.
Eller så kanske det är the stockholm syndrome liksom. Att de liksom blir fästa vid den där larven. Och får separationsångest när den försvinner ut. Kanske. Vem vet?

Aja. Kolla inte på följande video om du är lite känslig. Eller, kolla helst inte på den över huvud taget. Det är inte fint någonstans...


Säg inte att jag inte varnade er...


S U R !

jag är sur på någon som gjort vårt schema till det sämsta på jorden. fuck you. fuck you. and bye sweet thursdays. fuck you.


Hur Facebook förstör ditt liv...

Hur kan folk tro att jag kan ha tid för hobbier och plugg när jag både har en farm och ett djur att ta hand om? Det är inte rättvist att Cinnamon ska behöva lida för allt... Han är bara en oskyldig björn. Och om det är någonting i livet som man har lärt sig så är det att man inte jiddrar med en oskyldig björn. De är ju inte skyldiga liksom! Leave Cinnamon alone!

To all of my international readers (I know there is quite a big amount of you out there... somewhere); this was just nothing. Don't bother, I'm fine. Just fine. I just don't think it's okey that people let my innocent bear suffer from my absence. He needs me, and therefore I need to be with him. But no. Obviously I have a lot of other things to take care of. Poor Cinnamon...


Se så deprimerad han ser ut!!


Säg mig vad vi väntar på, säg mig vad du tänker på

Man ska sluta när man är på topp säger man.
Ändå är medellivslängden (i framför allt sverige då...) högre nu än någonsin. Är det twisted logic eller bara en paradox?

Hur kan man f.ö veta när man är på topp? Antagligen är det väl därför sega människor vägrar dö. Vi är nog alla naiva svin längst in i alla fall. Vi väntar efter något bättre. För TÄNK om morgondagen ligger och ruvar på något nytt, stort, revolutionerande, häftigt! Vi vet ju faktiskt inte.

Å andra sidan, tänk om min bästa tid är nu? (å hemska tanke...)
Tänk om jag aldirg kommer att klättra högre upp på livskvalitetsskalan?
Ändå så lever jag, dag efter dag, år efter år, i väntan på något bättre. Är det inte livets versal? Att vi alltid väntar på någonting som vi inte ens vet om det existerar.

Den stora jäkla pricken över det skit-i som är livet.

Det finns i alla fall folk som står för det. Som inte sjunger "I hope I die before I get old" när de är 60+ (inget ont om roger, though)
Gammal är inte alltid äldst.

Jeez vad nere jag låter. Helt dark ju. Stab me, rip me, stab me, rip me.
Om jag vore Kenza eller någon annan solskens-typ skulle jag ju skriva att usch, detta måste jag sluta med nu. Jag ska återgå till att skriva om fodral och tyska pojkar med klackskor, jag looovar!
I'm not down. Jag tycker själv att jag gör det bästa av situationen. Jag dealar med den. Är det inte det man ska göra? Hehehehehheeheee ;)

"Lady, people aren't chocolates. Do you know what they are mostly? Bastards. Bastard covered bastards with bastard fillings. But they don't annoy me half as much as those bubble headed optimists who walks around vomiting sunshine"
Coxerator vet det. Vi ses imorgon, ikväll ska jag plugga matte. Slutprov i matte a i morgon! Ses :)



Om jag ska vara positiv och innerlig och känslig och... nej. Det får denna låt vara åt mig. Den är så ärligt jävla sjukt bra. Hästpojken - Från där jag ropar. Det var riktigt länge sedan jag hörde något så bra. Bara de små pianoklinken som hörs efter första versen får mitt hjärta att öppna upp sig och sedan snörpa ihop sig till en liten, liten, innerlig boll innehållandes ingenting förutom genuin jävla kärlek. Se, jag kan också vara djup. Typ.


DAGENS

Dagens mest AWESOME: YES! Blondinbella är ju fan skitful i sina nya Ray Bans! hahahhahaha oh my.
Dagens oh shit vad är det för fel på mig?: Nu när jag skulle logga in på blogg.se... så fick jag panik och glömde bort hur mitt efternamn stavas. Gick in på facebook och nu kan jag det...igen. Demens vid 16 års ålder? Illa...


Wouldn't it be great to be Dorian Gray everyday?

"Humanity takes itself too seriously. It is the world's original sin. If the cave-man had known how to laugh, History would have been different."

Jag är helt förtrollande kär i den. It's a kind of magic.

 


Live Forever

Jag har tänkt på en sak.
Ni vet alla teorier om hur världen kommer gå under? Typ 2012, miljökatastrofer, att solen slocknar, jättemeteoriter osv. Vet ni vad jag tror om det?
Bull-fucking-shit.
Seriöst! Hur kan någon tro att vi kommer kunna smita iväg så lätt? Har ni inte insett att livet är ett pissigt jävla skitställe som inte ger efter?

Att dö, att jorden går under, vore ju det bästa för absolut alla. (I alla fall om man som jag inte tror på något liv efter döden). Då slipper vi ju ta itu med alla våra problem. Tror folk verkligen att vi kommer komma undan så lätt?
Life is a bitch. And a bitch never stops nagging.
Livet kommer dra oss alla i skiten och vira oss runt dess fingrar. Vi kommer få fortsätta lida, och fortsätta ta konsekvenserna av vårt eget pissiga beteende.

Om nu solen skulle slockna kan jag ge mig fan på att livet kommer fram med någon ny stjärna som får agera substitut. Miljökatastroferna kommer bara vara så pass farliga att de skadar oss och plågar oss, inte att de slår ut mänskligheten. 2012 är bara ett bevis på lathet från mayaindianernas sida. Och jättemeteoriten kommer bergis bara putta ur oss ur solsystemet eller så hinner vi stoppa den innan den dödar oss.

Så sluta dröm om det ljuva livet, ni kommer aldrig vara med om det. (det där var ett citat fyi).

("Cynism är att betrakta något som det verkligen är, inte så som det borde vara" Oscar Wilde vet sanningen ;)


my 80 year old self

...nu står de ute på balkongen och sjunger (vrålar/skriker) roger pontare också... KLOCKAN ÄR FÖR FAN INTE ENS ÅTTA ÄN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! och vart är deras jävla kontaktpersoner när man behöver dem???

ÅH jag känner mig så gammal, men om att vara ung är att vara som dem så vill jag fan aldrig vara ung.

Call "Grannfejden", there's an emergency going on!

Alltså. Jag stör mig!!!
Mitt emot våran fridfulla radhuslänga ligger några lägenheter. Den lägenhet som är precis mitt emot vårt hus är en lägenhet för typ... "ungdomar med speciella behov" eller något. För att uttrycka sig "korrekt". (för att inte göra det så är det ett hjälpboende för människor med bokstavsdiagnoser).
För det första så är det ett fönster som har en lampa som blinkar. gul, röd, grön, gul, röd, grön, gul, röd, grön... och denna lampa binkar konstant. Alltså, vem orkar? ÅH!!

Och nu har de även världens jäkla musik på. Balkongdörren är öppen och de dunkar TECHNO typ. Vem lyssnar på techno nu för tiden? Jag trodde att den genren var typ utdöd!! Antagligen var det bara önsketänkande, för visst finns den. Hos ADHD-kidsen mitt emot finns den, om något.

På detta stör jag mig. Vill bara haffa min (oexisterande...) K-pist och gå runt i lägenheterna och skjuta skallen av dem. Om man ska vara morbid alltså, annars räcker det med att typ kicksparka dem i huvudet. Banka in lite vett i skallen på dem kanske! Ge dem en Carola-CD! Vad som helst som gör att jag slipper discolamporna och technomusiken. Vad som helst...


Mitt cyniska hjärta talar

Idag har jag vita strumpor på mig. Är det bara jag, eller känns inte vita strumpor väldigt tacky?
Vita strumpor känns väldigt Norrköping. Jag hatar den här staden, med hela mitt hjärta. I truly do. Om Vishnu finns någonstans låter han dessa sju (typ) kvarstående månader gå fort så att jag kommer härifrån.
Och det kommer alltid att finnas människor som tar sånt här personligt. Gör det då. Ert jävla fel. Man kommer ingenstans på att ta saker personligt. Det är inte personligt riktat till någon, så sluta ta det så. 

Jag var på stan en kortis idag. Det var meningen att jag skulle shoppa!! Jag kom till Åhlens och köpte en mascara. Sedan orkade jag inte mer. Tror att jag är sjuk... mamma säger att det säker är vaccinen som jag har fått som spökar. Jag har liksom känt mig hängig och jävligt trött och svag de senaste dagarna. Och nu en huvudvärk på det också... Jävla skitvaccin. 

Annars har jag tänkt lite på glada människor, hur mycket de stör mig. Inte just att de är glada, men alltså... Hur intressant är en glad människa egentligen? Det kan ju inte vara bara jag som dras till dystra, skadade och emotionellt trasiga personer? Där har vi attraktion. Där har vi något att bita i, en utmaning. Glada människor är bara så enormt platta och färglösa. 
Och sedan vet vi ju alla att de ändå hamnar som landstingsantställda sjuksyrror... Men sådana behövs ju också. Så, keep up the good work, typ. 

Herrejesus jag låter ju som Kissie, jag ska verkligen inte blogga när jag är sjuk och trött och deprimerad. (läs: jag borde aldrig blogga över huvud taget, hehehe...)

Aja, igen. Inget personligt. Det är bara jag som är en förstörd och konstigt komplicerad människa. Som just nu lyssnar på TRASH-HIPHOP! Haha! Typ Flo Rida och Jay Sean. Jeez, jag är verkligen sjuk... Sämre musik får man leta länge, läääääännge efter... 
Nu, lite Gilbert, Klick och apelsinjuice. Förlåt för detta. Hej då.  


The pains of being... extremely shallow.

Dennis M är alldeles för snygg för allas bästa. Sådär äckligt snygg att det gör ont i ögonen att kolla på honom. Sådär snygg att man måste bita sig i tummen för att få in lite realism i bilden. Han är out of this world, out of everyone's league. Too good looking to be true. Jag tror att han är en illusion. Han finns nog inte på riktigt. Det är något photoshop-proffs som tagit reda på begreppet "perfektion" och klistrat ihop denna kille. Så är det. Det finns inga andra alternativ.

Hoppas att jag aldrig träffar killen, det skulle vara så otroligt pinsamt. Och smärtfullt. Jag skulle ju behöva stycka mig själv till hundmat för att se att jag verkligen inte drömmer.
Keep me blessed.

Sweet childhood o mine

Idag fyller mitt minsta kusinbarn Thea tre år. TRE år! Vart tar tiden vägen? Varför känns det så grymt konstigt att hon har fyllt tre hela år?
Antagligen för att jag minns det som i går när hon typ låg i magen. Nu är hon tre år. Jag är också tre år äldre. Sånt är sjukt och grymt ångestframkallande. Snart sitter jag här, gammal och gaggig och typ "HUR kunde 60 år försvinna så fort?"
Nej, vem försöker jag lura? Jag kommer verkligen inte blogga när jag är 76 år. Facebook kanske, men blogg? Näpp!

I alla fall. Att lilltjejen fyller år fick mig att bli sådär nostalgisk. Typ min barndom. Känns helskumt eftersom den var för typ... en månad sedan? Nah. Men hur definerar man 'en barndom'? Typ 0-12? Men vadå, 0 år? Då minns man ju inget. Min barndom är 3-12 år. Något sånt.

För att inte tappa ämnet (igen..) så ska jag fortsätta på rätt spår. Nostalgi. Nostalgi = Pokémon! Ah! Jag blev helnostalgisk och började riva i en massa lådor och hittade spår av min nörd-tid. Jag var en stor pokémonnörd. Typ de somrar då jag och min syssling spelade gameboy 24/7. Och han fick hjälpa mig att fånga Snorlax eftersom han var så svår att fånga.
Och Snorlax, ja! Jag minns mina första pokémonkort som jag köpte. I Lekia-affären på Dominos nedervåning. Jag fick ett Snorlax-kort (ett glittrigt, dessutom!), men insåg själv inte riktigt det stora i det... (jag var ju newbie ännu). Tills de stora killarna på skolan fick reda på det (jag var kanske 7-8 år, de gick i sexan) och blev grymt imponerade och började kalla mig för just "Snorlax". Och jag, jag var stolt. Stoltare har jag nog aldrig varit.

Ja, kära Pokémon. Och självklart pratar jag om de 150 första. Originalen. De som kom efter har jag ingen koll alls på, då var liksom Pokémons storhetstid över. Och förbi. Åh... Sedan kom Digimon som jag försökte gilla, men det gick inte riktigt. De kommer aldrig att få samma hedersplats i hjärtat som Pikachu, Dratini, Ditto, Krabby, Strayu osv osv. Älskade underbara Pokémon.


       
Ett urval. Så himla vackra :') Och btw, är det bara jag som skulle ÄLSKA om Pokémon fanns på riktigt? Livet skulle vara så himla mycket roligare då... F.v; Dratini, Ditto, Gastly, Eevee, Snorlax, Moltres, Bellsprout och Dugtrio.

Life's tough, here's my confession

I've got another confession to make.
Eller rättare sagt, flera. Nja.
Jag tänkte nu blotta min själ, bara släppa ut allting. Det är inte fint. Inte vackert. Bara... konstigt. Och inte surrealism-konstigt à la typ Salvador Dali. Bara konstigt. Med betoning på "igt"...
Jag tänkte alltså lista upp lite saker som jag gör som jag skäms över. Pinsamma saker. Enjoy, and be inspired!

- Jag skäms lite över de bloggar jag läser. Jag läser Kissie... Och Dessie... Och Paow... och amir och krilleboi och alla jävla skvallerbloggar som finns. Inget som jag är stolt över. Men det är lite som terapi att läsa dem. Jag menar, jag blir så jäkla lycklig över mitt eget liv när jag läser om deras. Oh boy.

- Jag gråter. Till allt. Hela tiden. Varenda disney-film, varenda corny tv-serie, alla filmer, scrubs, you name it. jag gråter. Jag gråter till och med till en musikvideo med avril lavigne... oh my.

- Ibland kan jag söka på "love songs" på spotify, och bara rålyssna på typ "show me heaven" och "unbreak my heart". Och alla andra skittöntiga låtar. Usch.

- Jämt när jag "bestämmer mig för att plugga" slutar det med att jag gör michael jackson-moves framför spegeln... Jag kan även spendera TIMMAR framför spegeln och roa mig med att göra olika miner. Typ, skrämma mig själv (för igen...inte vackert)

Nä, nu räcker det. Detta är hemskt... jag tänkte avslöja lite fler saker men alltså... jag måste sätta några gränser! Så, nu slutar jag innan jag hinner börja berätta om mina (GAMLA) planer om att typ gifta mig med Dougie. Bara en sån sak. Ja.
Hej då.
(btw, jag har inte tuberkulos!!! oh happy day!!!)


MINA MÅL I LIVET

Jag har hört att man ska ha mål i livet. Annars blir man tydligen inte varken någon eller något. Jag har därför filat på mina livsmål, så att jag också kan sträva efter något. Någon.

- Stå själv på den röda plasttrappan på times square och skrika "I'm a NYC man!" jättehögt.

- Ha ett saltvattensakvarium och avla fram nemos.

- Få en dotter som ska heta Leah Bobby Jean. Fundera ut varför ;)

- Skaffa mig ett eget oasisgeneration. Hade ju tänkt göra det med Sonny Who, men jag vet inte om de finns längre? Lis?

- Skaffa en sådan där brun, hård, gammal resväska med massa klistermärken som skvallrar om alla ställen jag har vart på.

- Simma med delfiner på Hawaii.

- Skära i någon (helst levande, helst människa. Allra helst en open bypass-operation...)

- Bli kändare än Basshunter.

- Vara rösten till någon skurk i en tecknad film.

- Lära mig photoshop.

SÅ. Där var mina mål i livet.
Vi var f.ö på tv nyss. "De kallar oss artister" visade ett porträtt om Markus Krunegård, b.la när han spelade på vaxis. Tjipp.
Ska f.ö se Krunis igen, den 19 mars på skandiateatern. En RIKTIG spelning denna gång ;)

Ha det fint och grejer. Cheerzzhzhghfh.

Doctor, doctor, give me the news!

Idag har jag vart på läkarundersökning. Fått ett friskintyg. En första twinrix-spruta (vaccin mot hepatit a & b) samt gjort ett TB-test.
P.a.i.n.f.u.l

Läkaren var stressad. Pratade väldigt dålig svenska (och jag som redan var skitnervös blev inte direkt lugnare av hans svettpärlor i pannan och allmänt fumlande...). Sjuksystern var (som vanligt?) jättesnäll, trevlig, lugn och comforting. Varför är det alltid så? Läkaren är ett socialt inkompetent svin. Och sjuksystern motsatsen. Se så fel det blir med löjligt höga intagningspoäng till läkarlinjen! Hur mycket det än tar emot att säga det så går ju inte brains och sociala skills hand i hand. Pity.

I alla fall. Han lyssnade lite på mitt hjärta (i ca två sekunder), tog mitt blodtryck (aj! kändes som tusen nålar...), lyste mig i ögonen, kände på min näsa (?), tryckte på magen (och jag fick kämpa hårt för att inte börja asgarva eller kicksparka honom i huvudet... haha), kollade halsen och reflexerna osv osv.

Och så till det förbannade TB-testet. Inget ont om amerikanare men JEEZ vad petiga de är!!! Aja...
Det gjorde ont som satan. Det är ett sådant där test där de sprutar in något i mig, och om två dagar ska jag tillbaka för att "läsa av" om jag har tuberkolos eller ej. Förhoppningsvis är det negativt, det blir ju lite jobbigt annars liksom...
Nu har jag fyi en fin ring på armen. Som INTE får tvättas bort. Jag ska snart duscha. Får väl ha långa plasthandskar på mig, jag VET att jag kommer att lyckas gnugga bort det annars...


Aj!! Maintenant, je vais étudier le francais. Kanske... peta inte på grammatiken, jag lär mig ;) haha.


Yun Zi

Nog för att djur är äckliga, tidskrävande, dyra, smutsiga, dumma och luktar illa, men vafan... Jag skulle inte ha något emot att ha lilla Yun Zi hemma hos mig. Ahw!


Herrejesus, har ni någonsin sett något sötare? Det är Hanias-klass på lillen!


Kulturklubben

"Loving would be easy if the colours were like my dreams - red gold and green, red gold and green"

Efter att modefascisterna talat om att "guld är ingen färg" (always brings me back to lågstadiet. "under hökens vingar kom", ni vet. "vilken färg?" "GULD!" "Määäh! guld är ingen färg!!" "är det visst!" osv, osv, osv...)

Culture Club. Singstarvibbar. Men lika glatt för det sitter jag och lyssnar på "Karma Chameleon". Tragiskt eller bara roligt?
Mina musikaliska rondeller förvånar mig hela tiden. Holy Vishnu.


Såhär går det när man lyssnar på Eminem

Ryggraden blir plötsligt rak igen. Du sträcker på dig, för att känna hur det känns liksom. Stort.

Du kollar dig runt. Har det alltid sett så ljust ut? Har pappa bytt ut glödlamporna?

Du kollar ner på dina till synes stelopererade fingrar. Vecklar försiktigt ut dem. Viftar lite med dem. Japp, de lever fortfarande.

Snart börjar ett leende sprida sig på dina läppar. Först lite försynt med små ryckningar i mungiporna. Sedan bredare och bredare, större och större. Tillslut ler du stort, visar alla gaddar.

Tankarna börjar samla sig, sorterar sig i fack som det brukar vara.
Mina tankar går på lugna promenader med små mopsar.
"Det gör inget". "G-, vad är det för fel på det?"

Vilken sinnestillställning. Den kan nog bara förklaras med fem ord. Fem underbara ord;

Jag är färdig med svenskan.


HALLE-FUCKING-LUJAH!


Mantra

"Ta det inte personligt, men du är en vidrig människa, ta det inte personligt, men du är en vidrig människa, ta det inte personlig men..."

Äh, who am I kidding? Let's just cut the crap;

"Du är en vidrig människa, du är en vidrig människa, du är en vidrig människa"

Jag kan inte rå för det. Jag är en hatisk människa, jag hatar saker. That's what I do liksom. Vi har ju alla olika spakar att styra i denna värld, och detta är min.
För hur vidrig vore inte världen utan hat? Ouuuh, spare me!

I alla fall. Jag har kommit fram till att de värsta människorna jag vet inte är de där stereotypfallen som überidentifierar sig med våra normer. De jag avskyr allra mest är de där borderlinefallen. Patetiska jävlar som bara är halvvägs fram till något fack. De kanske fastnade med tuggummi under skon, en trasig nagel eller oknytna skosnören, vad det jag? De står i alla fall still.
Pekar ittrigt på sterotyperna "usch!"
Jag vill bara skjuta er alla med en k-pist rakt i huvudet.

(what about me, then? Ja, inte är jag ett stereotypfall i alla fall... så ni vet vart jag har fått alla erfarenheter ifrån ;) "Love thy enemy".)

Crying my heart out

Heja Abbe är en underbar blogg som berör så in i helvete. Jag sitter och gråter som en liten, liten flicka. Eller tja, inte riktigt så vackert... som en upprörd noshörning är kanske en bättre beskrivning.
Bloggen är i alla fall så innerligt fin samtidigt som det är hutlöst sorglig. Och jag älskar videobloggarna!
Barn borde inte få vara sjuka, det gör alldeles för ont. Det är inte rättvist någonstans, huvva! Nej... usch.  

Det är i sådana här fall man på riktigt önskar att man hade några slags allsmäktiga krafter och kunde styra upp lite i den grytan. För Gud eller Vishnu gör ju uppenbarligen inte sitt, liksom... åh.

Lika som två exakt likadana körsbär

Först; egentligen är det ju otroligt korkat att säga "lika som bär". Vadå, vilka bär? Jag menar, smultron och blåbär är ju inte speciellt lika. "Olika som bär" passar ju i så fall bättre där. Även om man specifierar sig till ett slags bär så hjälpter det inte. T.ex körsbär kan ju se väldigt olika ut beroende på sort, årstid osv.
"Lika som två exakt likadana körsbär" (eller valfritt bär, körsbär är bara ett exempel) är det mest korrekta. Så det så.

Sedan, för att komma till saken. "Snabba Cash" i filmform.
Joel Kinnaman heter huvudrollsinnehavaren och ojdå. SÅ lik Jude Law. Kolla bara själva!


Wow!
Jag vill f.ö se filmen. Som en liten fotnot sådär. Hej då.


Gjort är gjort och blir aldrig ren(t)

Idag har jag:

- Gjort mina IV-val, estetiskt val samt valbara kurser. Ohja! Musik som estetik, psykologi a och franska steg 4 (ja, jag valde det till slut... är rätt osäker på det eftersom jag tycker att franska är SVÅRT och jag skulle säkert kunna få högre betyg i något annat ämne... Men vafan. Jag tycker ändå att det är rätt kul med franska. Och så vill jag lära mig mer. Och självklart får man sådana där fina meritpoäng...).
IV-valen blev filmkunskap, filosofi och skapande svenska. Och Latin A och Personlig utveckling som reservval.

- Inte gjort färdigt svenskan

- "Småhalkat" (ni vet sådär fult... man halkar inte på så sätt att man ramlar, utan man tappar bara balansen lite. Och då blir allt sådär jättepinsamt, och man kollar sig nervöst omkring för att se om folk såg. Och sedan fortsätter man gå som om inget har hänt.) ungefär fem gånger på vägen hem.

- Fått halva min H&M-beställning. En svart klänning och en svart sjal... Jag känner att jag verkligen rustar upp min garderob för vår och sommar!

Saker som jag inte har gjort men bör göra inom en snar framtid:

- GÖRA FÄRDIGT SVENSKAN!!! Detta är första gången i mitt liv som jag bryter en deadline och ni anar inte vilken ångest och dåligt samvete jag har...

- Prata med SYV. Måste ju få "ledigt" i ett år...

- Gå till vaccinationstjänst. Läkarundersökning... Låter sjukt skrämmande och läskigt. Men jag måste... Få hepatitvaccin ska jag och få. Och TBC-check. Får ju inte vara sjuk när jag entrar staterna, liksom.

- INTE gå till skolan imorgon. Oh yeah! Det enda på denna lista som jag ser fram emot... Vi är lediga imorgon. Egentligen inte, men tack vare vinterkräksjukan så är vi det ändå. Karin är sjuk = ingen engelska. Fredrik är sjuk = ingen samhällskunskap. Och det var min torsdag det! Ibland är livet bra sött alltså.

Blääääeeeooooööö. Jao. Mhm. Nu ska jag och Hallon mysa vidare. Vi ses, ponytails!

Hälsningar från Hallon.

Du vet så kär som man är när man är hög, sådär så att allting är på liv och död? Ja, det är så det är när jag drömmer.

Känner mig så otroligt ynklig idag. Som något litet fä (åh, morfar prosten!) som bara... finns. Ungefär som när jag var fyra och hade fetingångest för att gå till dagis eftersom att Albin var där. Och Albin, honom var man rädd för (även fast jag fick en skelettnyckelring och en spegel av honom).
Jag gick in till min systers rum, och där på sängen satt han! Eller hon... helt ärligt är jag inte helt säker på könet. Han/hon är i alla fall en snöleopard och heter Hallon! Jättemysig och ullig och gosig (och TYST så att ingen avbryter mitt eviga snack om mig, mig, mig!) och alldeles kramvänlig. Så här sitter jag, men Hallon i knät. Borrar in min näsa i hans/hennes päls och önskar att han/hon ska börja leva.
Mamma! Ge mig en katt! Eller en kanin! Något som lever! Det är funkar ju inte.

(Han/hon hälsar. Hallon alltså.)


Ignorera den nyduschade, pyjamasbärande matten i bakgrunden...


Lemony Snickets; a series of unfortunate events


Svart humor är den bästa humorn. Bevis ^


Begåvad unge


OH MY!! 4 år!! Vad gjorde jag när jag var fyra år? Kravlade runt på golvet?
Nej men seriöst. Jag som var stolt över mina Backstreet Boys-covers jag gjorde vid den åldern. Eller att jag kunde läsa. Och så ser man denna kille... Tja, lite persepektiv får man. Mitt ego fick sig en rejäl törn (vilket i och för sig inte skadar...)
Ja, musikaliska kids fascinerar mig så in i helvete.


Morrissey vet det

"I was driving my car, I crashed and broke my spine. So yes there are things worse in life than never being someone's sweetie"

Klokt, vän. Very klokt indeed.


Morrissey - That's how people grow up


Pelles Pizza

Mamma har köpt "Pelles pizza" till mig. "Du vet, de där som du älskade så mycket för några år sedan!"
...
Visst är jag en lite vimsig tjej, men jag vill ändå tro att jag kommer ihåg vad jag älskar och inte. Men nej, mamma var säker på att jag älskat Pelles pizza. Att jag hade blivit jättebesviken när de helt plötsligt försvann. Men lucky me, nu är de tillbaka!
...
Någon timme senare kom hon in i mitt rum. "ÅH! Det var ju inte du som älskade Pelles pizza! Det var ju Viktor!"
Såklart att det var Viktor. Viktor älskar Pelles pizza, inte jag. Kändes skönt att reda ut det.
...
Pelles pizza smakar... inte. De smakar ingenting. Men jag kan "göra" dem (8 minuter i ugnen på 225 grader!) vilket måste hyllas. När jag någon gång blir en fattig student kommer jag att leva på Eldorados nudlar, risgrynsgröt i korv och nu då, även Pelles pizza (eftersom de bara kostar 10 kronor!!). Känns skönt att ha en plan. En plan med väldigt varierad kost. Säkert en massa vitaminer också.

DAGENS CITAT:

"Att gifta fuel på FarmVille är som att ge bort ett presentkort - det har man liksom alltid användning för!"

Vi är för sköna ibland alltså, du och jag. Om fem år sticker vi och blir Ivy League:are, right! :)


Mitt stora feta svenska problemliv

När du köper en skjorta finns det generellt (eller "över lag", åh så mycket jag tycker om de små orden. cover all kind of sins!) två stilar som du vill ha.

Den ena är den där coola, trendiga och väldigt fashionabla stilen á la typ Elin Kling. Lite småslappt, tufft. Ger ett intryck av att du INTE ALLS försöker för mycket, utan verkligen bara återanvänder shit som din mormors mamma hade när hon väntade sitt femte barn. Att du fortfarande ser snygg ut... tja, det gör dig trendig och häftig.

Det andra är den där classy, independent och SJÄLVSÄKRA stilen á la Blondinbella. Gärna Ralph Lauren eller Gant. Det syns verkligen på långa vägar att du är politisk engagerad, gråter blod när du ser Kissies slutty style samt finner det intressant med räntesatser, delbetalningar och företagspolicys. (OBS, du måste vara en sann entreprenör och vilja starta digg eget företag. Att det bara kommer bli något shit i mängden, det bryr du dig inte om. Eller vänta, du VET inte om det. Räntesatserna har stigit dig över huvudet och gjort dig till någon naiv besserwisser.)

Sedan finns det ett tredje sätt att bära upp en skjorta på. Detta är det bannade facket som alla aktar sig för. Det som jag har glidit i för länge, länge sedan...
Det finns två "sub-styles".
Det ena är det där du ser ut som en trailer trash-morsa som flyttade från red light till louisiana. Du spenderar dina dagar med att försöka återuppliva din red light-"karriär" samtidigt som du jagar dina tre snoriga ungar som springer runt bland alla husvagnar och skriker könsord till grannarna.

Elller

Så ser du ut som den där 45-åriga, råttfärgade sjuksyrran som har varit landstingsanställd i... många år. Har du någonsin gjort något annat än att slita under deras befäl, men låg inkomst och tuffa arbetstider? Allt du egentligen vill är att sticka från din lastbilschaffis till make och din mediokra tonårsson med truckerkeps. Du vill åka till Marbella och starta din egen nattklubb, och för all framtid slippa höra om viltolyckor och mellanmjölk.

Någon borde säga till mig att inte köpa skjortor. Ni vet ju lika väl som jag hur det blir... Det är inte lätt att vara jag, alltså.


Trendy, Trashy, Classy.
 


jag är ju fan sämst

jag är sääääämst på att shoppa! jag är hur jäkla rik som helst nu (hur kan folk påstå att januari är det fattigaste månaden? jag är aldrig så rik som i januari...) men inte fan kan jag shoppa upp pengarna.
Ändå har jag lyckats beställa två klänningar, en hatt och en sjal från h&m (åh vilka hål det gjorde i såväl plånbok som själ...) och idag blev det en tunika från jc, en stor skjorta från bik bok och en BOK (tjuvlyssnat vol. 3! Ah! jag är världens tjuvlyssnat-nörd, och har första och andra boken. så självklart är trean essential).
Och mer? TVÅ saker från rean! oh my! erkänner jag det till och med? shit, i'm doomed. kommer tvingas skaffa skyddad identitet, och folk kommer skrika "hycklare" efter mig där jag går, iklädd någon trasa från hösten 2002. "Det var halva reapriset!"

Nej, riktigt så illa är det inte... än. Ett par örhängen från jc för TIO riksdaler. De ser rätt tacky ut, men vafan... tio spänn! Sedan ett rött "flätat", stickat pannband från mq. 65:-
har letat ihjäl mig efter pannband, hittar inget. fick ett av mor min i julklapp, som helt ärligt var mer varmt och mindre snyggt. Men det passar nog bra till nästa gång jag ska åka skidor!

Men ändå. Jag vill shoppa mer! Men eftersom jag är så dålig på kläder och sånt shit får jag väl bege mig till vaxis och go bananas där i stället. Det kan jag garantera, att det lär inte bli något problem det!

Det var btw på ikanohuset jag shoppade. Man kan ju undra varför jag åkte till linköping och shoppade? I precis samma affärer som finns en kvart bort från vårat radhus i norrköping?
mina föräldrar hatar linköping. alla som inte bor i linköping hatar linköping. linköpingsbor är dumma i huvudet säger man. "för linköpingsborna är det bara linköping som gäller, inget utanför existerar" sade min mor till mig... till MIG, tjejen som har en disturbingly naïv syn på usa. som ska flytta dit. amerikanare om NÅGRA är som linköpingsbor. haha. linköping är stud-staden, norrköping är trash-staden. förlåt mig, men jag väljer bort norrköping alla gånger! (och så är ju faktiskt linköping lite större än norrköping, och the bigger the better, right?)

Nu orkar jag inte skriva mer. Men jag känner mig lite taggig. Ska kanske gå en trappa ner och dra upp något känsligt ämne. Kan bli så.
Och ni vet, den där nypan salt som alla snackar om... ni kan ju tredubbla den om ni by now känner er lite irriterade på mig. Gör så. Hej då.


what am i doing, you ask.

Jag läser lite Cortazar såhär på kvällskvisten. Himla intelektuellt. Detta är ett utdrag som jag väldigt mycket om. Känns sådär cyniskt och bittert och pessimistiskt... det känns väldigt JAG med andra ord! 

"Think of this: when they present you with a watch, they are gifting you with a tiny flowering hell, a wreath of roses, a dungeon of air. They aren't simply wishing the watch on you, and many more, and we hope it will last you, it's a good grand, Swiss, seventeen rubies; they aren't just giving you this minute stonecutter which will bind you by the wrist and walk along with you. They are giving you - they don't know it, it's terrible that they don't know it - they are gifting you with a new fragile and precarious piece of yourself, something that's yours but not a part of your body, that you have to strap to your body like your belt, like a tiny, furious bit of something hanging onto your wrist. They gift you with the job of having to wind it every day, an obligation to wind it, so that it goes on being a watch, they gift you with the obsession of looking into jewelry-shop windows to check the exact time, check the radio announcer, check the telephone service. They give you the gift of fear, someone will steal it from you, it'll fall on the street and get broken. They give you the gift of your trademark and the assurance that it's a trademark better than others, they gift you with the impulse to compare your watch with other watches. They aren't giving you a watch, you are the gift, they are giving you yourself for the watch's birthday."


pet shop boys


Pet Shop Boys - Suburbia
En av världens bästa låtar? Absolut!


Mina finska gener sviker mig!

Var precis ute en sväng. Det är ungefär tio minusgrader ute. Jag var klädd i ett par lackleggins, converse, parkas (med endast t-shirt under) och ett par fingervantar.

I början: "Äh, vafan! Vilka är de som säger att tio minusgrader är KALLT? Hälften av mitt blod är fan FINSKT, jag är inte den som bangar för lite kyla!"

Efter några meter: "Okej, lite kallt är det väl, det kan jag erkänna... Men ändå! Att klaga är bara dumt!"

Efter ytterligare några meter: "OH MY GOD, VARFÖR har ingen förberett mig för denna ISANDE kyla? Det är den globala uppvärmingens fel att jag numer känner mig mer naturlig i subtropisk hetta än i tio minusgrader! Shit, jag tror att jag har fått seriösa frostskador på mina öron! Det gör ONT i hjärnan! Detta väder fryser mig inifrån!"

Det där med fryst hjärna kan vara en senare förklaring till det låga intelligensinehållet på detta inlägg. Ledsen för det.

See you.

way too young!

I wish I lived in the 70's when everything was free
A glorious time where drugs made you who you wanted to be

Tänk på det. En vis man sade en gång;
"Till de som säger att inget gott kommer från droger - bränn upp eran skivsamling!"
 
The pains of being pure at heart. Som en blandning av Belle and Sebastian och The Stone Roses. Hm. Lyssna på det.


Rolig improvisation!

Det finns en New York-baserad grupp som kallar sig "Improv Everywhere" som är så galet sköna! De går ihop i gäng, ibland bara runt 10 stycken, ibland (som i klippet under) ca 200 stycken, och kör "improviserade" grejer mitt i stan. Det finns en massa roliga klipp om dem, t.ex när de "improviserar" fram en musikalscen i ett köpcenter... Förstå vad kul det vore att vara med om något sådant! Du sitter och käkar i en galleria... och helt plötsligt börjat den där städaren ställa sig på bord och sjunga! Haha, älskvärt.


Denna tycker jag är så jäkla häftig! Haha!


lögner är fina

"Vi går runt på jorden ett tag och ljuger om vad vi tänker"

Okej, låt oss vara precis sådär skitigt ärliga ett tag. Hur ofta är vi egentligen det?
Jag vet att jag är smutsigt ärlig när jag säger att jag ljuger riktigt ofta. Inget stort, inga avgörande "hitta på"-lögner. Men ni vet, putsa till sanningen lite. För let's just face it, sanningen är varken vacker eller intressant. Just för att det är - oh no - sanningen.
Jag tror inte att det någonstans ligger i hur det man ljuger om var (/är), utan om att det aldrig duger. Vad skulle kunna duga? Vi är människor, vi vill alltid ha de vi inte kan få. Vi är inte nöjda med det vi har, och då utnyttjar vi vår fantasi och slänger ihop någon fin berättelse som både glittrar och lyser i mörkret. Och så känner vi oss liiiite bättre efteråt. Eller nja, för de stackare som har ett litet samvete kan ju det komma och spöka, men det är era problem...

Fast det allra roligaste... det är ju faktiskt att vi är oförmögna att ens veta vad som är lögn och vad som är sanning. Vi tror, tycker, att vi litar på folk. Men ponytails, ni vet ju precis lika bra som jag att din soulmate ibland ljuger rätt upp i ansiktet på dig. Kanske för att inte såra dig?
Eller för att göra sig själv lite bättre. Livet är ju trots allt en tävligt, ett oändligt lopp mot det bästa livet. Mot perfektion? Lägger man sig, eller ens stannar vid vätskekontrollerna, så kan allt vara kört. Då slutar man som den där rätt så ljumma morsan som dricker dyr sprit i plastglas. The rich man in a poor man's shirt.
Och den som säger att man är "nöjd med det"...
Tja, vi har ju redan tagit upp det där med att ljuga.

I feel fine

Jag mår bra! Jag mår väldigt bra, faktiskt. Skön känsla, det där :)

Idag har jag roat (???????????) mig med att rensa i mitt rum. Först - mina garderober... "Åh, en polotröja som jag hade i tvåan! Mååååste jag slänga den?"
Tydligen måste jag det... Sex plastkassar med kläder rensade jag ut. Och min t-shirtlåda går fortfarande inte att stända... mission failed? ÅH!

I ett hörn i en garderob hittade jag en väska. Den var ouppackad. Jag rotade runt i den och insåg att det var från när jag var i London, år 2006... Fyra år! Wow, new low... Förstår ni hur ordningssam jag är?
Hittade en halv (!) hundralapp, ett hemmagjort passfodral och en bok som jag för några år sedan letade ihjäl mig efter. Och fucking enkronor överallt! De tar över mig! Jag hatar dem... Ska nog börja spara dem i sådana där "rör" igen, skulle tjäna SÅ mycket på det!

Men nu, har jag duschat (välbehövligt, var typ helt täckt av damm...) och lastat över en himla massa skit till viktors och lisas rum (som numer är mina rum de med... jag menar, jag sover i mitt rum, och sminkar mig i mitt rum. That's it! Jag spenderat annars all min tid här i viktors rum. Mycket mysigare.) då det inte riktigt får plats i mitt pompeji-inspirerade rum.

Är fortfarande inte färdig med mitt vykort till illinois, och har inte ens rört svenskauppsatsen... Men jag börjar ju inte skolan förens på måndag! Skönt :)
Men ni får ha de så fint, ni. Vi hörs!


Fleetwood Mac - Gypsy


ett tidsfördriv att dö för

ibland är jag väldigt stolt över mig själv, ibland inte.
borde kanske plugga svenska, men det tar vi imorgon.
Jag har ju ett vykort att skriva! Till mike and lynn i bridgeport IL.
yah-dah-la-bla-blah-da.

can't help reminiscing

To tear apart the ties that bind, perhaps fuck off might be too kind.

major list

Holy Vishnu, det var länge sedan jag fyllde i någon sådan här rolig lista. Eller ja, rolig och rolig... tråkig att läsa, rolig att fylla i själv! Here you (I) go...

Namn: Elsa Stina Vainio

Kallas för: Stina

Stjärntecken: Tvilling

Höger eller vänsterhänt: Högerhänt

Piercingar: Tre hål i öronen

Tatueringar: Inga... än så länge

Längd: 1.69

Skostorlek: 37

Hårfärg: Blond

Fräknar: Nej

Kär? Näpp

Önskar du att du bodde någon annanstans? Wish I was an american girl (snart, snart!!)

Tycker du att du är attraktiv? Ibland

Dricker du? Lite

Röker du? Nej

Vilket schampo använder du? "Dumb blonde" från Tigi

Vilken parfym använder du? "wet garden" från library of fragnances

Vad är du rädd för? hajar och dinosaurier

Gillar du att tvätta? Har aldrig tvättat... det kanske är kul?

Gillar du berg- och dalbanor? Älskar dem!

Senaste…

Filmen du hyrde? Gills lovefilm? I så fall corpse bride och lemony snicket blablabla...

Filmen du köpte? Pappa, jag och viktor gick bananas på media markt... gökboet, burn after reading, public enemies, all the boys love mandy lane och milk.

Låten du hörde: hästpojken - små korta stunder

Låten du laddade ner? laddar inte ner musik.

Personen du ringde? lis

Personen som ringde dig? ellen

TV-program du såg? O.C.

Person du tänkte på? ehm...?

Favorit…

Låt: jaha tack.. vem vet? love will tear us apart med joy division kanske. eller bobby jean?

Sak att göra: sova

Sport: fotboll

Dryck: cola

Kläder: mjukisbyxor och t-shirt (haha oh my)

Film: ung rebell

Bil: jaa.... bobby car?

Serie: O.C och Twin Peaks... och scrubs såklart!

Har du någonsin…

Gråtit över en pojke? ja

Gråtit över en flicka? nja...

Ljugit för någon? ja

Varit i slagsmål? Nej

Blivit arresterad? nej

Träffat någon från internet IRL? ja

Antal…

Gånger du varit kär? en kanske

Gånger ditt hjärta brustit? vet inte...

Hjärtan brustet på grund av dig? det vet jag inte? ;)

Tjejer du kysst? inga

Personer från grundskolan du fortfarande har kontakt med? det var ju inte så länge sedan jag gick i grundskolan... så, väldigt många.

Gånger ditt namn varit med i tidningen? inte alltför många gånger ;)

Senaste…

Boken du läste? svarta vykort av marcus birro... läser picture of dorian gray nu.

Personen du fick e-mail av? mormor :)

Personen du fick brev av? mike and lynn holmes

Personen du fick sms av? ellen

Gången hela din familj åt middag tillsammans? några dagar sedan

Vad har du gjort idag? vart i ingelsta och käkat och hatat rean lite mer

Brukar du svära mycket? mm...

När stiger du upp på morgonen? 06.06 på vardagar, desto senare på helger.

Vad har du på dig? pyjamasbyxor från david & goliath, flaming lips t-shirt.

Vad ska du göra ikväll? äta middag, plugga svenska...

Vad är du allergisk mot? dinosaurier

Var har du ont? i själen

Använder du hårspray? saltvattenspray och volymspray, ibland vanlig hårspray. inte allt samtidigt, dock, hah.

Kan du stå på händer? ja, faktiskt!

Håkan Hellström eller The Ark? Håkan Hellström

Salt eller socker? salt.

Gillar du ketchup? ja. eller, till saker, inte ensamt.

Är du glad nu? egentligen.

Var du glad igår? ja.

Vad dansar du till? michael jackson

Stockholm är… ? en bra stad som jag tycker väldigt mycket om!

Göteborg är… ? en väldigt trevlig stad... ja, ni hör ju.

Kan du sjunga? haha... nej.

Spaghetti eller makaroner? makaroner

Land du vill besöka? åh... jag vill besöka varje delstat i usa (ja, till och med alaska), australien, japan/kina, brasilien, egypten, monaco... you name it!


just brought hatred to a new level...

jag tycker verkligen illa om folk som hittar på namn, alternativt lägger till något tufft "mellannamn" på facebook. Det är något så litet och obetydligt, men helt ärligt så är det någonting som kramas sönder inom mig. YEUCK! Ni förstår, det är sådant jag gör. Stör mig läskigt mycket på saker som egentligen inte borde röra mig alls. Jag är den som suckar allra högst åt alla dem som småsuckar åt mina petitessproblem. Suckar högst som suckar bäst, som totalt suckar ut alla ni andra suckers med djurnamn.

annars viger jag just nu mitt liv åt o.c. lite sådär. they say you hate california girls if you're not actually one of them. Jag tror dem! Men ändå... there is a certain undeniable charm about them still...
Fleetwood Mac - Gypsy
och en massa horseboy. And that's an evening!
Ses ponytails.

bara sådär...

...jag har biljett till kent, någonstans i göteborg. Söndagen den 21 mars, pang! tänkte bara, helt off topic, slänga in det och så. bara lite sånt. som man gör. japp.
you can do it, you can do it. navy scrubs, holy vishnu!
nä, goder natter gentlemen.

även om livet är förjävligt ibland


Hästpojken - Gitarrer & bas, trummor & hat

horseboys nya är så bra! Lite töntigt här och där, men å andra sidan så är ju jag också lite töntig här och där. Och lika barn leka bra...?

Någonstans tror jag att vi kan ro det här i land.


RSS 2.0