given half the chance i know that i will kill again

Jag såg på Catfish the movie igår. Fan i helvetet vad bra den var! Jag brukar hata dokumentärer, men när de innehåller en snygg huvudperson som blir kär i en brud på facebook som visar sig vara jättegammal och ful och inte ens ha cancer så funkar det faktiskt. Kunde knappt sova inatt och när jag väl sov så drömde jag skitkonstiga drömmar som jag fortfarande tror är riktiga. Får värsta flashbacksen och ba shit! Mitt liv äger nu när det är såhär! Sedan dimper jag ner på jorden igen när jag minns att det bara var en dröm. Så jävla värdelöst. 
Idag hade jag håltimme (det suger ju egentligen, men när jag vet att de andra kidsen i min klass har fysik b så är det rätt chill faktiskt...) och var grymt tidsutnyttjande och trallade ner på stan och inom loppet av typ trettio min hade jag köpt och gjort typ allt tråkigt som man hatar att göra men ändå måste. Typ boka klipp- och slingtid (på torsdag blir jag blond igen, hejdå rat colour!), köpa jeans, underkläder, hårsnoddar och ny concealer. Värst är att hela jävla stan kryllar av äckliga ebermänniskor som just denna veckan är ännu mer irriterande i deras jävla frackar. Får seriöst damp på människorna och det gör lite ont i hjärtat faktiskt. Fan, världen är fan inte fin eller vacker någonstans. 
Jag behöver avreagera mig. Så jag tränade och nu ska jag fortsätta att måla min byrå. Ja, jag målar en byrå, helt solo. Den blir grå och jätte-blå med grå knoppar och grå stjärnor. Så jävla barnkammare men vafan. Det är ju kul och mamma stör sig = två fiskar i samma nät. 
För övrigt är det typ höst på riktigt och det värmer lite i hjärtat på mig. Som sann antagonist är jag ju aldrig så lycklig som när löven börjar falla och alla optimisters glädje med dem. Ska nog gå ut och sno lite godis från barn nu också, är liksom på ett sådant humör.

Kram och gos.


Så jävla långhårig. Typ som Mufasa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0