"no one will ever shag you if you cry all the time"

God morgon lördag! Det är fedt kallt och grått ute och jag trivs litegrann faktiskt. Inatt drömde jag inte om döden (men TYP) utan jag drömde att jag var asgravid och fick världens panik och ba nooo jag vill inte ha barn! Då var det skönt att vakna, det ska ni veta. En av de få gångerna det är det.

För övrigt måste jag berätta om mitt, cornelia och emilias nya projektarbete. Vi höll ju på att dö på vårt GMO-shit och fick världens dödsångest bara av att tänka på det, men då fick vi en ny idé... Vi ska analysera tre Disneyfilmer (än så länge har vi bara kommit fram till Lejonkungen och Dumbo) ur dels ett socialt-pedagogiskt perspektiv (typ hur påverkas kids av dem?) och dels ett naturvetenskapligt perspektiv (hur verklighetstrogna är filmerna egentligen? Hur många flaskor vin måste egentligen en elefantbebis dricka för att bli full?). SJUKT nördigt på ett asroligt sätt, och jag kan knappt vänta med att börja haha! Disney betyder ALLT. Om man tänker på det kommer ju i princip hela ens moraliska grund från att man har sett Disney som liten. Och jag fascineras fortfarande över hur mycket empati och känsla man kan ha för en ensam liten elefantunge eller en övergiven räv. TACK Disney för att ni gör så att inte alla växer upp och blir Hitler liksom.

Annars, lördag ja. Pappa och jag ska ha grabbkväll och bestämde oss för att gå på bio. Problemet är bara att pappas och min filmsmak är så olika det någonsin kan bli (vi är lika i typ allt annat, men film? eh nja.. jag är inte dö hårt 4.0-typen bara). Pappa ville se Jägarna 2 eller Johnny English och jag SPYR på sådan pilsnerhumor. Jag ville hellre se Niceville eller Crazy stupid love och pappa ba eh njaa... Så vad blir det då? De tre musketörerna... hah. Pappa ville se den, och jag såg en snygg kille på filmaffischen (plus att älskade Mads Mikkelsen är med! hallå liksom!) vilket är enough for me. Haha.

Sedan kom jag på att det är oktober. Vet ni vad det innebär? Enligt Lisas och mina regler är det nu, fram till jul, okej att se på Love Actually. Den bästa tiden på året har precis börjat och jag ska nog redan ikväll gotta ner mig framför Hugh Grants "pathetic" och "I hate uncle Jamie!". Jag skiter i att Filip och Fredrik hatar den, det finns inget finare än Love Actually. Faktiskt. To me, you are perfect


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0