det kommer aldrig va över

Asså jag är ju egentligen inte speciellt arg, men letar man lite bland känslo-facken i hjärnan går det alltid att leta fram lite göttig aggression from the past. Lyssnar man på denna låt samtidigt funkar det finfint. Helst ska man befinna sig på ett löpband eller vid en öde lada långt ute på vischan tillsammans med två paket ägg. Men hemma framför datorn går bra det med, lovar.
Roligt det där att jag tvingar mig själv att bli arg. Men det är ju SÅ befriande!
 
 
 
p.s. jag vill vara i sf idag. bara SÅ jävla hårt. pengar, hallå, vart är ni? suck...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0