Tänker litegrann

Mm, ibland får mina tappra kvarhavande hjärnceller arbeta, de små liven. Jag haver dem kära, det skall ni veta.
Just nu funderar jag lite på vilken inriktning på livet jag skall ha. "Live fast die young" eller katter och kanelbullar? Sid Vicious eller mormor? Rock 'n' Roll eller dansband (nä okej, jag kommer aldrig att lyssna på dansband. Inte ens om jag blir mormor!)

Hela grejen är ju att folk aldrig blir så häftiga som när de dör unga. Jag menar, mina tre typ favoritmän som fascinerar mig något så enormt och som jag läser böcker om och avgudar för allt de gjorde, är James Dean, Ian Curtis och Sid Vicious. Alla tre dog innan de hann fylla 25.
Jag menar, all credd till Bob Dylan som lever vidare i musikens alla epoker. Han kommer alltid att vara sjukt nyskapande och för evigt bli ihågkommen för vad han gjorde med musiken. Credd ska också typ Bruce Springsteen ha. Min idol. My musical hero.
Men jag vet inte. De kommer liksom aldrig bli sådär övermänskligt fascinerande som snubbarna som drogar och kör och bara är så bortom varje lag. Kanske är det mina kvinnliga tendenser att dras till the bad boys, eller så är det bara en allmän regel som säger att folk som dör unga lever längre. Det gör ju så att de sticker ut från den sega massa som bara degar vidare.

Jag är lite kluven alltså. Nu handlar det ju inte om huruvida jag ska bli ihågkommen eller inte (jag har ju liksom ingen grund att bygga på, ehehe..). Det handlar mer om att... alltså. Vill man bli gammal? Vill man sitta på något hem i raggiga koftor och längta tillbaka till ens ungdom? Jag menar, allt är ju alltid bättre när det får några år på nacken. "True perfection has to be imperfect", vi kommer helt enkelt aldrig att älska saker så som vi älskar dem när de är över. Är inte det onödigt plågsamt att leva så förbannat länge då? När man bara bygger på mer fler och fler saker som är så enormt bra men som man aldrig kommer kunna få igen.

Nja. Jag kommer nog inte dö ung. Jag kommer säkerligen bli en seg liten gumma som överlever både demens och diverse andra åkommor. Jag kommer bli dyr för nästa generations skattebetalare.
Men jag kommer nog ändå att önska att jag dog innan jag fyllde 25. Lite som Roger Daltrey.

Rest in peace
Malcolm McLaren btw. Först nu känns det som om punken dog på riktigt... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0