aja. vem vill egentligen vara ärlig? vem vill egentligen att folk ska vara ärliga mot en?
nothing that is true is beautiful.
jag lever då mycket hellre i en lögn-bubbla än i den shitty verklighet som framkallas då man är ärlig. men det är ju bara jag. inte så att min hjärna är korrupt med the devil typ. "såra mig hellre med sanningen än gör mig lycklig med en lögn", alltså ponytails... vart är logiken? är ni verkligen så självdestruktiva? jag trodde att all lycka var bra lycka (ja alltså, individuellt då). so what om det inte stämmer? :)

i dag är en rätt crappy dag som ni kanske märker. jag lyssnar på eurythmics 80-talscrap och försöker komma på ursäkter till att inte plugga. helst av allt skulle jag bara vilja ligga i min säng och typ sova.
ses, ugly bastards.


when tomorrow comes