Jag är på ett rätt crappy humör. Dunkar Sex Pistols, Stooges, Dead Kennedys och Undertones på maxvolym.
Sånt som man gör när man är en överexponerad, hormonfylld och arg tonåring.

Just nu byter jag nog ut alla känslor mot ilska. Det är också lite av ett radarnummer från de tidigare nämnda typerna. Det går ju att vara så enormt arg på så galet mycket. It's a mad world. ILSKA! Så att jag också vill färga håret grönt och kämpa för en rådande anarki. Typ.

Men som vanligt finner man sig själv lite smått instängd i ett rätt så tragiskt radhusområde i en stad som andas melankoli. I landet där "lagom" ses som något eftersträvbart.
Vad skull egentligen Iggy, Sid eller Jello säga?
Jello ska väl egentligen inte säga någonting i och för sig. Inte är det jag som är uppvuxen i San Francisco heller!

Nä, jag kanske inte är så jävla punk. Men arg, det är jag allt...